Zed och Maynard förvandlar ett oplanerat stopp till en situation där människor hålls fångna. I Pulp Fiction kommer Butch och Marsellus till pantbanken medan de slåss; ägaren Maynard utnyttjar deras närvaro och larmar Zed. Duane Whitaker spelar mannen som kontrollerar etablissemanget och Peter Greene den nyanlände som börjar fatta beslut om fångarna. Deras samhörighet märks på hur lätt de pratar med varandra, fördelar uppgifter och tar för givet att de kan göra vad de vill med dem som blivit instängda där.
Filmen koncentrerar sin karaktärsteckning på det beteendet. Maynard åberopar sin auktoritet över verksamheten och Zed för in ett oroande lugn i situationen. Båda medverkar till att kuva Marsellus, som utsätts för ett sexuellt övergrepp. Hotet blir starkare genom deras samarbete och kontrasten mellan deras vardagliga bekymmer och den skada de orsakar. Slutet bryter deras kontroll: Maynard dör och Zed blir skadad, men lever fortfarande när Butch lämnar källaren. Deras roller i paret gör det lättare att förstå varför de är farliga redan innan övergreppet sker.
Mötet med de här två männen har sin upprinnelse i jakten mellan Butch och Marsellus. Maynard stöter på ett slagsmål i sin lokal och gör intrånget till en möjlighet för sig själv och Zed. Våldet byter därmed både förövare och syfte: konflikten som fört huvudpersonerna dit läggs tillfälligt åt sidan medan deras fångvaktare bestämmer vad de ska göra med dem.
Maynard bestämmer reglerna i lokalen
Maynard tar initiativet från pantbanken. Han avbryter konfrontationen med ett vapen, håller kvar de två männen och ringer Zed. I scenen i pantbanken definierar samtalet hans roll: ägaren har fått kontroll över situationen och vill få med den andre mannen. Pulp Fiction (Quentin Tarantino, 1994) visar alltså att Maynard fattar ett beslut innan han får någon order från sin partner. Han har ett eget ansvar för fångenskapen.
Hans sätt att tala om verksamheten karaktäriserar honom också. Han tillskriver sig själv och Zed makten att bestämma vem som får utöva våld där. I hans sätt att tala blir äganderätten en rätt över andra människors kroppar. Det är oroande hur naturligt han tänjer på en huslig eller affärsmässig regel tills den blir ett dödshot. Maynard behandlar utrymmet som en egendom som även omfattar människorna som sitter fast där inne.
Lokalen har fortfarande en koppling till gatan: den har en entré där Zed kan knacka på och varor som finns tillgängliga i försäljningsdelen. Bakom det välbekanta yttre kontrollerar Maynard också ett avskilt utrymme. Kombinationen av de båda funktionerna gör att faran uppstår på en vardaglig plats. För fångarna är det omedelbara problemet att mannen som borde ställas till svars för det som händer i lokalen är den som organiserar deras underkastelse.
Zed anländer och besluten fördelas
Den avslutande kontinuitetslistan från Words in Pictures, daterad den 25 juli 1994, identifierar Zed som Maynards bror och beskriver hans kläder som en säkerhetsvaktsuniform. Den ger honom ingen polistjänst. I den här sekvensen kommer hans auktoritet från relationen till Maynard: han anländer som någon som är väntad och får sina önskemål tillgodosedda.
Zed frågar hur fångarna mår eftersom han trodde att Maynard skulle vänta på honom. Maynard svarar att de redan hade kommit dit medan de slogs. Utbytet visar en oroande förtrolighet: de pratar om hur tillfångatagandet gick till medan de två offren är närvarande. Zeds invändning gäller hans egen delaktighet i det som hänt. Hans intresse för de slag fångarna fått åtföljs inte av någon antydan till hjälp.
Snart dyker en annan sorts bekymmer upp: Zed vill veta om hans motorcykel Grace står bra parkerad där ute. De får ett kort och praktiskt svar på frågan. Den detaljen visar att deras vanliga liv fortsätter mitt under fångenskapen. De har tid att lösa en fråga om fordonet; för Butch och Marsellus är samma stund en del av en hotfull väntan. Lugnet blir särskilt grymt eftersom fångvaktarna kan unna sig sådana distraktioner.
Zed ber dem ta fram Gimp och Maynard sköter det. Senare frågar Maynard vilken av fångarna de ska välja först, och Zed avgör det genom en urvalslek. Orderna och frågorna gör deras konkreta samordning tydlig. Figuren Gimp, som leds i koppel och lyder instruktioner, har en annan position i gruppen. Att han hålls under kontroll gör att han inte utan vidare kan betraktas som en tredje följeslagare med samma frihet som de två andra.
Kontrollen går förlorad
Övergreppet mot Marsellus bekräftar parets samarbete: Zed begår det och Maynard uppmuntrar honom. Fram till dess har de bestämt över sina offers tid, utrymme och rörelser. När Butch kommer tillbaka gör han det med en vilja som inte längre lyder deras beslut. Hans reaktion tvingar fångvaktarna att överge den bekvämlighet de dittills agerat med.
Maynards död och Marsellus skott mot Zed gör slut på deras herravälde. För att beskriva vad som händer med den senare bör man se till hans sista framträdande: han ligger på marken, skadad men vid liv, medan Marsellus utlovar hämnd. Den senare repliken som Butch säger under sin avfärd med Fabienne hör till en annan del av berättelsen; filmen visar inte att Zed avrättas.
Paret hade agerat som om det räckte att stänga in två människor för att göra dem maktlösa. Butchs flykt och återkomst visar gränsen för den tryggheten. Deras verkan som antagonister ligger i detta korta gemensamma herravälde: var och en får ett omedelbart samarbete från den andre som underlättar våldet, tills offren återfår förmågan att ingripa.
Peter Greene och Duane Whitaker skiljer karaktärerna åt genom deras förhållande till väntan. Maynard väntar på att Zed ska komma, förklarar vad som hänt och tillgodoser hans önskemål. Zed kan sätta sig, fråga om sitt fordon och bestämma när de ska fortsätta. Den här fördelningen mellan aktivitet och vila gör det möjligt att förstå deras roller utan någon bakgrundsberättelse om deras samhörighet. Greenes sena entré bygger dessutom vidare på en förväntan som Whitaker skapat: Zeds namn har redan nämnts innan mannen kommer ner i källaren.
Butchs perspektiv förstärker den här presentationen. Boxaren möter de båda under tvång, när deras samtal får omedelbara konsekvenser för honom. Åskådaren får samma fragmentariska information: ett svar, en fråga, en order. Skådespelarna gör förtroendet mellan fångvaktarna tydligt genom dessa repliker. Deras förtrolighet märks snabbt eftersom de pratar om fångarna som om saken är självklar för dem båda.
Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning
