Raquel, som spelas av Julia Sweeney i Pulp Fiction, är Monster Joes dotter. Hon dyker upp på bilskroten i slutet av Mr. Wolfs insats och är med när Jules och Vincent tar farväl. Hennes närvaro introducerar en samtalspartner som känner sig hemma på den platsen och kan skämta med besökarna.
Wolfe presenterar henne och meddelar att han ska ta med henne på frukost. Hon kommenterar de båda torpedernas kläder och svarar på skämten från mannen hon har sällskap med. Deras förtrolighet kommer till uttryck i det korta utbytet: Raquel tar plats i samtalet utan att tveka och hittar tillfällen att komma med en replik, även när Wolfe verkar ha avslutat samtalet.
Karaktären definieras av sin vilja att prata. Det krävs inget långt möte för att skilja henne från dem som kommer dit oroliga för bilen. Hennes blick för Jules och Vincents utseende, hennes svar under avskedet och hennes reaktion på Wolfe visar prov på en direkt humor. Scenen låter oss se de små valen innan de båda ger sig av tillsammans.
Monster Joes dotter möter besökarna
I Pulp Fiction (Quentin Tarantino, 1994) kommer Raquel gående bredvid Mr. Wolf medan Jules och Vincent väntar på besked om att saken är ordnad. Wolfe presenterar henne med namn. Hon hälsar och kommenterar genast de båda männens utseende, vilket för samtalet in på ett ämne där hon kan bidra med humor.
Innan de kommer fram har Wolfe redan berättat att Raquel är Monster Joes dotter. När han presenterar henne på Monster Joes bilskrot, tillägger han att platsen en dag kommer att tillhöra henne. Det ger henne en position i miljön: hon tillhör ägarens familj, medan Jules och Vincent är där som besökare. Hennes far syns inte i bild.
Raquel lägger märke till torpedernas T-shirts och shorts efter biltvätten. Hon skämtar om att de kanske ska spela volleyboll. Kommentaren fungerar eftersom hon ser dem precis som de framstår för henne. Åskådaren vet varför de är klädda så; Raquel använder deras utstyrsel för att välkomna dem med ett lättsamt hån.
Iakttagelsen visar på en omedelbar social självsäkerhet. Hon har just träffat dem på filmduken och tillåter sig att göra dem till föremål för sitt skämt. De, som har tillbringat större delen av morgonen med att försöka återta kontrollen, blir nu föremål för en blick som inte behandlar dem med någon särskild vördnad. Raquel kan bemöta dem som två män i påfallande kläder.
Wolfe skrattar åt kommentaren. Hans reaktion ger Raquels inlägg en fortsättning och visar att de båda är med på skämtet. Den formella presentationen blir kort: samtalet lämnar snart plats åt en informell ton där hon också får avgöra vad som är värt att uppmärksamma.
Hur hon svarar Wolfe
Samspelet med Winston Wolfe visar en annan sida av hennes lediga sätt. Han säger att han ska äta frukost med Raquel och använder en flirtig ton. Deras närhet och hur lätt de svarar varandra gör att mötet kan tolkas som en kort flirt. Deras konkreta plan är att ge sig av tillsammans efter besöket på bilskroten.
Raquel är också med när Wolfe kommenterar tacket han just fått av Jules och Vincent. Han kopplar respekt för äldre till en moralisk egenskap, och hon tillskriver sig själv den egenskapen. Hennes svar blir en liten invändning i en mening som verkade vara avsedd enbart som en förmaning.
Wolfe tar då fasta på kontrasten mellan en färgstark personlighet och gott hjärta. Raquel skrattar åt repliken. Samtalet behåller sin lekfulla ton: hon säger något om sig själv och han nyanserar det med ett skämt. Hennes närvaro ger Wolfe en samtalspartner som gärna svarar, i en situation där de kan fortsätta prata för nöjes skull.
När Wolfe frågar var de två andra männen bor överväger han att skjutsa dem på vägen. Svaren får honom att ändra sig. Raquel håller fast vid planen att äta frukost med honom och åker därifrån i hans bil. Jules och Vincent får ordna sin egen avfärd.
Avskedet innehåller ett skämt som bygger på Raquels namn. Wolfe säger åt henne att ta farväl och använder samtidigt hennes namn när han tilltalar henne. Raquel svarar som om namnet vore en del av det hon ska säga. Uppmaningen behåller sin praktiska funktion, men hon väljer att tolka den bokstavligt och gör den till ett skämt.
Repliken är kort och kommer mitt i ett samtal som fortsätter att röra sig mot bilen. Ingen behöver stanna upp för att förklara missförståndet. Det snabba svaret låter Raquel bidra med ett eget inlägg i avslutningen, efter att ha blivit presenterad och kommenterat besökarnas kläder.
Det kan tolkas som samförstånd med Wolfe: hon plockar upp formuleringen han erbjuder och ändrar dess innebörd. Utbytet uttrycker deras förtrolighet genom ett konkret svar. Sweeneys tolkning gör den tonen tydlig utan att det behövs någon förklaring av hur länge de har känt varandra eller vilken historia de delar utanför scenen.
Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning
