Pumpkin och Honey Bunny, spelade av Tim Roth och Amanda Plummer i Pulp Fiction, är ett kriminellt par vars intimitet märks direkt. De diskuterar, lyssnar på varandra, skämtar och använder kärleksfulla smeknamn. Denna ömhet går hand i hand med att de är beredda att hota människor som äter frukost omkring dem.
Deras relation präglas av både tillgivenhet och samarbete. De känner varandras vanor och kan ifrågasätta varandras argument. Samtalet visar på en gemensam erfarenhet: Pumpkins entusiasm möter invändningar, och Honey Bunny kommer också med idéer och fattar beslut. De kommer överens genom att prata, med den förtrolighet som finns mellan människor som redan har varit med om liknande saker.
Jules ingripande utsätter deras band för en annan sorts press. När Pumpkin hotas hamnar Honey Bunnys oro för honom i centrum. De måste båda hantera en situation som inte längre följer deras förväntningar. Bilden av paret fullbordas genom kombinationen av deras närhet till varandra, aggressiviteten mot andra och sårbarheten inför ett verkligt hot.
De första replikerna presenterar två personer som redan känner varandra väl. Honey Bunny känner igen ett löfte som Pumpkin har upprepat och kan driva med det. Intimiteten märks i friheten att säga emot honom utan att samtalet förlorar sin närhet.
Ett par med gemensamma minnen och initiativ från båda
När Pumpkin uttrycker oro över vissa rån påminner Honey Bunny honom om att hon redan har hört honom säga så. Hennes svar visar skillnaden mellan vad han säger sig vilja göra och vad han brukar göra. Hon känner till den skillnaden och gör den till ett skämt som tar udden av hans allvarliga utläggning.
De minns också ett tidigare rån, och Pumpkin berömmer en idé som hans partner hade kommit med. Det utbytet finns med i det slutliga manuset till Pulp Fiction, som Words in Pictures tog fram för Brown 25 Productions den 25 juli 1994. Hänvisningen till det förflutna visar att samarbetet redan hade pågått ett tag.
Honey Bunny deltar i diskussionen och säger när hon är beredd att agera. Hennes inlägg väger tungt när de kommer överens. Pumpkins entusiasm över att utveckla ett resonemang går hand i hand med hennes förmåga att pröva det, komplettera det eller omvandla det till ett gemensamt beslut. Paret förstår varandra genom att svara på varandra, inte genom att alltid hålla med.
Karaktärernas riskbedömningar är just deras egna. De talar som om de kunde förutse hur främlingarna omkring dem skulle agera. Den självsäkerheten gör det möjligt att se hur de övertygar varandra: varje positivt svar gör den möjlighet de överväger mer lockande, trots att ingen av dem egentligen känner alla människor i lokalen.
Tim Roth s gestaltning gör det möjligt att följa entusiasmen genom tempot i hans förklaringar och uppmärksamheten han ägnar åt sin partners svar. Amanda Plummer bidrar med avbrott, humor och skiftande sinnesstämningar. De båda skådespelarinsatserna gör ett samtal synligt där självsäkerheten både bekräftas och ifrågasätts.
Kärleken och hoten riktas mot olika personer
Kyssen och ömhetsbetygelserna kommer alldeles innan de ändrar inställning till restaurangen. Närheten mellan de båda gesterna gör skillnaden i bemötande tydlig. Deras band rymmer ömhet samtidigt som personal och gäster utsätts för hotfulla order. Kärleken finns sida vid sida med ett beteende som kan skada andra.
Smeknamnen förstärker känslan av en egen intimitet. Pumpkin och Honey Bunny känner igen varandra som nära personer; för människorna omkring dem blir de två beväpnade främlingar. Åskådaren får ta del av båda perspektiven och kan se hur en och samma person förändras beroende på relationen till den man talar med.
Innan de agerar säger båda att de inte vill döda. Hoten de kort därefter uttalar gör den avsikten svår att förena med deras handlingar: de har skapat en situation där risken att skada någon ingår i den makt de försöker utöva. Avståndet mellan deras ord och rädslan de väcker påverkar också bilden de ger av sig själva.
I restaurangrånet, blir den klyftan obekväm när någon svarar på ett sätt de inte hade väntat sig. Fram till dess har de talat om andras rädsla från en position av skenbar trygghet. Närvaron av någon som kan skada dem tvingar dem att ändra sättet de tilltalar honom på.
Amanda Plummers skifte mellan samtalet och hotet är särskilt abrupt. Hennes röst och kropp tar plötsligt plats på ett annat sätt. Den tidigare förtroligheten gör aggressiviteten mer påtaglig: publiken har just hört henne skämta och visa ömhet och kan känna igen båda sidorna hos samma person.
Vad händer med relationen när Jules tar kontrollen?
När Jules hotar Pumpkin med sitt vapen kräver Honey Bunny att han ska släppa honom. Hennes ingripanden är en reaktion på faran som riktas mot hennes partner. Hennes upprördhet har ett tydligt mål: att hindra någon från att skada honom. Hennes kärlek finns kvar, nu uttryckt genom en reaktion som kan öka spänningen i mötet.
Pumpkin måste lyssna på Jules och samtidigt prata med Honey Bunny. Relationen, som tidigare gjorde det lättare för dem att komma överens, blir ett sätt att försöka lugna henne. Han känner personen han talar till, men hans ord påverkas av hotet mot hans eget liv.
Hon fortsätter att ingripa medan han hålls kvar. Deras positioner skiljer sig åt: Pumpkin är omedelbart under tvång, medan Honey Bunny ser faran från andra sidan bordet. Det förklarar en del av skillnaden mellan deras reaktioner. Situationen kräver att de båda kan acceptera möjligheten att lämna platsen tillsammans.
Jules beslut att hejda våldet gör att de kommer därifrån med livet i behåll. För paret innebär det omedelbara resultatet att de får behålla varandra och lämna restaurangen. Deras reaktioner visar hur de anpassar sig till den aktuella faran; filmen tar slut utan att klargöra vilka beslut de senare kommer att fatta om sitt kriminella liv.
Namnen gör det också möjligt att se hur en relation förändras. Pumpkin och Honey Bunny är smeknamn som de använder för att visa varandra tillgivenhet. När åskådaren hör dem under samtalet får hen ta del av ett privat sätt att tilltala varandra som fanns redan innan de dök upp i berättelsen. Deras förtrolighet byggs upp med mycket få personliga detaljer.
Under konfrontationen frågar Jules vad Honey Bunny heter, och Pumpkin svarar att hon heter Yolanda. Namnet gör det möjligt att tilltala henne som en individ i en situation präglad av skrik och hot. Den som talar behöver få en viss person att lyssna och svara och ändrar därför sättet han tilltalar henne på.
Smeknamnet och namnet fyller här olika funktioner. Det ena uttrycker parets närhet, det andra används i ett brådskande samtal med någon utanför relationen. En uppgift som de båda redan känner till blir en del av samtalet med Jules. Sättet att tilltala Honey Bunny förändras medan hennes partners säkerhet fortfarande står på spel.
Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning
