Vincent dör i Pulp Fiction, medan Jules, Butch, Mia och Marsellus överlever de situationer som filmen skildrar. Deras öden är en följd av konfrontationer, olyckor, beslut och konkret hjälp. Skillnaden mellan dem öppnar för en moralisk tolkning, men överlevnad är inte en automatisk belöning till den som ångrar sig, och döden är inte ett straff som förklarar alla fall.
Jules ändrar sitt sätt att agera efter en upplevelse som han tolkar som något extraordinärt. Butch väljer att rädda en fiende när han hade kunnat fly. Dessa val får konsekvenser för andra människor. Marvin dör däremot av ett vådaskott, och Mia tar sig igenom en kris tack vare andras ingripande. Genom att jämföra dem kan man skilja varje rollfigurs agerande från det slutliga resultatet.
Det är också viktigt att se vilken sorts slut varje scen erbjuder. Vissa dödsfall visas, ett dödsfall meddelas efter kampen och vissa öden får sin upplösning utanför bild. Avsnittens ordning tillför ytterligare en egenhet: en rollfigurs sista framträdande på skärmen kan utspela sig vid en tidigare tidpunkt i personens liv.
Dödsfallen och deras omedelbara orsaker
I Pulp Fiction — Quentin Tarantino, 1994 — har flera dödsfall tydliga ansvariga och omständigheter. Manuset och den slutliga klippningen gör det möjligt att jämföra handlingarna, medan rollistan som BFI sammanställt identifierar biroller som Roger och den fjärde mannen i lägenheten. Här är de viktigaste dödsfallen:
- Roger: Jules skjuter honom under samtalet i lägenheten, framför Brett.
- Brett: dör när Jules och Vincent skjuter honom tillsammans.
- Den fjärde mannen i lägenheten: kommer ut ur badrummet och skjuter utan att träffa de två yrkesmördarna; Jules och Vincent skjuter tillbaka och dödar honom.
- Marvin: dör av Vincents vådaskott i bilen.
- Vincent Vega: Butch dödar honom när han hittar honom i sin lägenhet.
- Butchs motståndare i boxningsringen: dör till följd av matchen. Matchen och dödsögonblicket utspelar sig utanför bild; senare får Butch beskedet.
- Maynard: Butch dödar honom med svärdet när han återvänder till källaren för att rädda Marsellus.
Zed lever fortfarande, men är skadad, när Butch ger sig av. Marsellus hot om våld förebådar ett våldsamt slut som inte visas på skärmen. Butch slår ner Gimp, som blir hängande i sin rem. I den slutliga klippningen som bevarats hos Cinecensura beskrivs Gimp som kvävd, men sekvensen visar inte att någon senare kontrollerar om han är död.
Att Vincent Vega dyker upp levande efter lägenhetsscenen beror på att det avsnittet utspelar sig tidigare. Hans närvaro i filmens avslutande klippning upphäver inte att Butch dödar honom. Berättelsen går tillbaka i tiden och låter oss se beslut som fattades före mötet.
Vilka överlever och vilka beslut hjälper dem
Jules Winnfield överlever skottlossningen i lägenheten och bestämmer sig för att lämna sitt jobb som yrkesmördare. Under rånet på restaurangen får hans förändring en synlig konsekvens: han söker en utväg som gör att Pumpkin och Honey Bunny slipper bli dödade. Filmen visar hur han agerar och att de inblandade kommer undan med livet i behåll, men fortsätter inte att berätta om Jules liv.
Situationen för Butch Coolidge förändras när han återvänder för att befria Marsellus. Räddningen gör att mannen som jagat honom går med på att låta honom gå på vissa villkor. Här finns ett konkret samband mellan ett beslut och en chans att överleva: genom att hjälpa sin fiende påverkar Butch vad fienden är beredd att göra mot honom.
Men räddningen sker efter andra handlingar från Butchs sida. Han har vunnit matchen där hans motståndare dör, skjutit Vincent och försökt köra på Marsellus. Hans ingripande i källaren är ett annat slags val i detta händelseförlopp. Man kan erkänna värdet i det utan att göra om allt som hänt tidigare till ett bevis på oskuld.
Marsellus överlever både påkörningen och fångenskapen. Hans befrielse beror på att Butch återvänder, så samma handling förändrar de båda fiendernas omedelbara framtid. Vapenvilan de sluter gör slut på ett konkret hot mellan dem; den visar inte att Marsellus har övergett sin kriminella verksamhet eller all våldsanvändning.
Mia överlever också överdosen. Hon återhämtar sig tack vare Vincent och Lances ingripande, utan att scenen framställer ånger som ett villkor för att få hjälp. Hennes fall påminner oss om att människor kan överleva därför att andra hjälper dem när de är utsatta, även i relationer präglade av försummelse och fara.
Är överlevnad detsamma som en moralisk belöning?
I sin recension av filmen, som Criterion återpublicerade 1996, lyfte Janet Maslin fram öde, val och möjligheten till andlig utveckling. Den tolkningen gör det möjligt att uppmärksamma de ögonblick då någon bryter med ett förväntat beteende. Jules kan svara på rånet genom att döda; Butch kan lämna mannen som jagar honom. Båda hittar ett annat handlingsalternativ.
Tidslinjen ger en avgörande nyans åt Jules berättelse: han och Vincent överlever attacken i lägenheten innan de börjar tolka det som hänt på olika sätt. Till en början överlever de båda. Jules förändras senare, när han bestämmer vad han ska göra med den möjlighet han tror sig ha fått.
Vincent fortsätter med sitt arbete och slutar med att dö i mötet med Butch. Skillnaden mellan honom och Jules kan jämföras ur ett moraliskt perspektiv, men skottet avlossas av en bestämd person i en konkret situation. Att se det som ett gudomligt straff kräver att man lägger till en tolkning av det som visas. Filmen ger utrymme för en sådan diskussion utan att den ersätter den omedelbara dödsorsaken.
Marvin gör det särskilt svårt att göra detta till en universell regel. Hans död följer inte av ett beslut som motsvarar att Jules avvisar förändring: samtalet avbryts av Vincents skott. Olyckan lägger ansvaret hos den som hanterar vapnet och ger Marvin ingen möjlighet att förhandla sig till en utväg eller ändra sitt beteende.
Val spelar roll eftersom de förändrar relationer och möjligheter: att avvärja ett hot gör att någon annan kan gå därifrån; att återvända till källaren gör en räddning möjlig. Följderna av valen existerar sida vid sida med olyckor, angrepp och beroenden som ingen rollfigur helt kan kontrollera. Skillnaden mellan att leva och dö har därför sina egna specifika orsaker, även när åskådaren ser en moralisk mening i helheten.
Hur mycket tid varje rollfigur får påverkar hur vi minns deras öden. Vi får höra långa resonemang från dem som skjuter, medan vissa offer knappt hinner svara. Den obalansen kan få oss att känna sympati för huvudpersonerna utan att deras överlevnad blir ett bevis på moralisk överlägsenhet. Sympatin någon väcker och vad personen gör mot andra är fortfarande två olika frågor.
Att Butchs motståndare dör, något vi får veta efter matchen, påminner oss dessutom om att en konsekvens kan vara viktig även när den inte syns. I andra fall lämnar scenen ett hot ouppklarat. Att uppmärksamma skillnaden gör att det som hänt får behålla sin tyngd utan att vi hittar på ett slut för alla rollfigurers liv.
Jules och Butchs förändring är betydelsefull genom vad den gör möjligt för andra. Uppmärksamheten kan riktas mot dem som får en chans tack vare deras handlingar, inte bara mot deras egen räddning. På så sätt kan man uppskatta den etiska dimensionen i deras beslut utan att reducera alla rollfigurer till en fördelning av belöningar och straff.
Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning
