Tarantino som juryordförande: Cannes 2004 och Venedig 2010

Att vara juryordförande innebär att en filmskapare ställs inför andras filmer och ett gemensamt beslut. Cannes och Venedig erbjuder två dokumenterade exempel.

Cannes 2004: juryordförande för långfilmer

Quentin Tarantino var ordförande för juryn för långfilmer i tävlan vid den 57:e filmfestivalen i Cannes, som hölls i maj 2004. Festivalens officiella arkiv anger uppdraget och hans jurykollegor, däribland Tilda Swinton, Kathleen Turner, Emmanuelle Béart och Tsui Hark. Han deltog inte som tävlande och fick inte heller något pris för sin karriär: hans uppgift var att ingå i den grupp som bedömde filmerna i tävlingen.

Guldpalmen gick till Fahrenheit 9/11, av Michael Moore, och Grand Prix gick till Oldboy, av Park Chan-wook. Regipriset gick till Tony Gatlif för Exils. Maggie Cheung fick priset för bästa kvinnliga skådespelare för Clean och Yūya Yagira priset för bästa manliga skådespelare för Nobody Knows. Det här är resultaten från 2004 års prisutdelning, inte utmärkelser som ska läggas till Tarantinos personliga meritlista.

Variationen bland de prisbelönta filmerna är intressant att jämföra. En politisk dokumentär och en hämndberättelse innebär inte samma berättartekniska utmaningar och förhåller sig inte heller på samma sätt till sina åskådare. En tävlingsjury måste väga samman verk av olika slag, trots att det inte finns någon gemensam måttstock som gör deras olikheter till en obestridlig poängsumma.

Uppdraget som ordförande ger inte heller stöd för att reducera varje resultat till hans personliga preferenser. En festival publicerar ett kollektivt beslut och skiljer mellan olika kategorier; vanligtvis tillhandahåller den inte en fullständig utskrift av alla överläggningar. Kännedom om en jurymedlems smak kan väcka en fråga, men bevisar inte i sig hur var och en röstade eller vilka förhandlingar som ledde fram till ett pris.

Venedig 2010: juryn för huvudtävlingen

I september 2010 var Tarantino ordförande för juryn vid den 67:e filmfestivalen i Venedig. I juryn ingick också Guillermo Arriaga, Ingeborga Dapkūnaitė, Arnaud Desplechin, Danny Elfman, Luca Guadagnino och Gabriele Salvatores. Festivalen pågick från den 1 till den 11 september. Guldlejonet gick till Somewhere, av Sofia Coppola, enligt Mostras prislista.

Álex de la Iglesia fick regipriset och priset för bästa manus för Balada triste de trompeta. Juryns specialpris gick till Essential Killing, av Jerzy Skolimowski, vars huvudrollsinnehavare Vincent Gallo dessutom fick Volpipokalen för bästa manliga skådespelare. Ariane Labed fick Volpipokalen för bästa kvinnliga skådespelare för Attenberg, av Athina Rachel Tsangari. Det är viktigt att ange kategorin tillsammans med namnet, så att alla utmärkelser inte framstår som likvärdiga med Guldlejonet.

När Tarantino fick frågor om sin vänskap med Coppola sade han att valet hade varit enhälligt. Uttalandet återgavs i rapporteringen från presskonferensen. Det gör det möjligt att beskriva hans offentliga svar, men inte att återskapa privata samtal eller dra slutsatser om varje jurymedlems motiv.

Även här erbjuder de prisbelönta verken mycket olika upplevelser. Somewhere lägger vikt vid upprepning, väntan och relationen mellan en far och hans dotter. Essential Killing bygger upp spänningen kring överlevnad och en jagad kropp. Det krävs inte att filmerna tävlar mot varandra på nytt för att jämföra dem: jämförelsen hjälper oss att förstå hur en prislista kan uppmärksamma uttryckssätt som skiljer sig åt.

Så tolkar du dessa uppdrag utan att blanda ihop roller och priser

En noggrann kronologi bör skilja mellan fyra situationer: att presentera en film, tävla med den, ta emot en hedersutmärkelse och ingå i en jury. Att Tarantino var närvarande vid en ceremoni räcker inte för att avgöra vilken av dessa situationer det rör sig om. Festivalens sektion och det aktuella året gör det möjligt att identifiera hans roll. Även vid en och samma festival kan det finnas flera juryer med olika uppdrag.

Cannes visar också varför årtalen spelar roll. Guldpalmen för Pulp Fiction är från 1994; hans uppdrag som juryordförande är från 2004. Det är två händelser med tio års mellanrum och olika institutionella roller. I det ena fallet var han regissör till ett prisbelönt verk; i det andra deltog han i bedömningen av andras verk.

Guldpalmen för långfilm och Caméra d’Or har inte heller samma uppdrag: den senare belönar en debutfilm genom en annan jury. Tarantinos närvaro i Cannes gör honom inte ansvarig för båda resultaten.

Priser för skådespeleri, manus och regi ska inte heller användas för att automatiskt dra slutsatser om en fullständig rangordning av filmerna. Varje kategori uppmärksammar en särskild aspekt, och reglerna för en viss upplaga kan påverka hur priserna fördelas. Utan ytterligare dokumentation går det inte att hävda att ett verk kom på andra eller tredje plats i samtliga jurymedlemmars privata preferenser.

Dessa ordförandeuppdrag visar en offentlig sida av hans filmintresse: ansvaret att diskutera film med andra yrkesverksamma och tillkännage ett beslut som tillhör gruppen som helhet. Det historiska intresset ligger i kombinationen av uppdrag, festivalår, jurykollegor och verifierbara resultat. Genom att hålla dessa uppgifter åtskilda kan man studera hans närvaro vid festivalerna utan att tillskriva honom andras priser eller automatiskt göra den kollektiva överläggningen till en förlängning av hans filmografi.

Se guiden till Quentin Tarantinos utmärkelser.

Visa alla artiklar i Quentin Tarantinos priser: vad han vann och i vilken kategori