Tarantinos skrivna recensioner: så läser du hans filmkritik

Hans kritiska texter gör det möjligt att följa ett fullständigt resonemang, med entusiasm, invändningar och jämförelser som en lista över favoritfilmer bara antyder.

Ett arkiv med signerade texter, inte en samling rubriker

Avsnittet Tarantinos recensioner på New Beverly samlar skriftlig filmkritik signerad av Quentin Tarantino. Här finns både längre essäer och kortare format, med datum och upphovsuppgifter som är värda att bevara. Allt som publiceras på biografens webbplats är inte skrivet av honom: nyheter, programannonser och medarbetarnas artiklar fyller olika funktioner. Att identifiera författaren är första steget för att veta vad vi läser.

Ett exempel är American Graffiti, publicerad den 29 juni 2022. Tarantino placerar Lucas film bredvid The Last Picture Show och Summer of ’42, och undersöker olika former av nostalgi. Han uppmärksammar också Curts motstånd mot att lämna sin hemort och framför invändningar mot Bo Hopkins rollbesättning. Den allmänna beundran hindrar honom inte från att diskutera ett enskilt beslut.

Texten erbjuder en möjlighet som går förlorad när bara en lösryckt mening sprids: att koppla ett omdöme till det inslag i filmen som framkallar det. Läsaren kan bedöma om exemplet är övertygande, om resonemanget håller och om invändningen faktiskt förändrar helhetsomdömet. En recension är värdefull för den här genomgången, utöver den berömmelse som följer med namnet på den som skrivit den.

Från långa essäer till korta notiser

Arkivet innehåller Grindhouse Mini Reviews, en samling kommentarer om exploateringsfilm. Upphovsuppgifterna kräver särskild uppmärksamhet: här finns texter signerade av Tarantino, texter signerade av Jim eller James Sheldon och texter med två upphovspersoner. En sidas övergripande rubrik ska inte sudda ut dessa skillnader. Uppgifterna om Sheldon har lett till motstridiga tillskrivningar; när man letar efter en text är det bäst att behålla den upphovsuppgift som publicerats, utan att försöka avgöra frågan genom antaganden.

Skillnaden i längd påverkar vad man kan förvänta sig. En kort notis kan lyfta fram en minnesvärd rollprestation, ett tempoproblem eller en lockande premiss. En essä kan utveckla jämförelser och dröja vid en scen. Inget av formaten är i sig bättre än det andra; det viktiga är om utrymmet räcker för att underbygga påståendena. En tvärsäker formulering kräver färre ord än en beläggning.

Sammanhanget kring New Beverly Cinema påverkar också läsningen. En recension kan väcka lusten att upptäcka en film eller se om den i en viss kopia. Den kopplingen till biografvisningar gör inte varje text till reklam. Kritiken kan vägleda publiken och samtidigt behålla friheten att påpeka en misslyckad tolkning eller en konstruktion som inte riktigt fungerar.

Det är också viktigt att skilja mellan en skriven recension och en intervjuutskrift. I den förstnämnda styr författaren textens upplägg; i den andra kan en fråga, ett avbrott eller samtalets rytm förklara ett ämnesbyte. Båda är värdefulla källor, men de bör inte presenteras som om de hade tillkommit på samma sätt. Rubriken på en senare nyhetsartikel lägger till ytterligare ett lager av urval.

Så får du ut mer av den kritiska läsningen

Recensionen av The Lady in Red, som publicerades av New Beverly och återpublicerades i februari 2020, erbjuder en annan ingång. Tarantino lyfter fram John Sayles manus till Lewis Teagues film och placerar det bland de mest ambitiösa exemplen på exploateringsfilm. Hans genomgång av andra manusförfattare och filmer visar att omdömet behöver jämförelser med en tradition, inte bara ett entusiastiskt adjektiv.

Exemplet riktar uppmärksamheten mot något som regissörslistor kan tona ned: vem som skrev en film och hur dess struktur bär upp rollfigurerna. Att läsa den tillsammans med American Graffiti gör det möjligt att jämföra två diskussionsämnen: hur ett kollektivt minne organiseras och ambitionen i en berättelse som skapats inom exploateringsfilmen. Det här är frågor om konkreta filmer, inte bara om deras upphovspersoners anseende.

I arkivet finns också essän Wang Yu: Superstar! Super Director!, daterad den 23 april 2020. Titeln gör det möjligt att hitta ett inlägg om en person som förenar skådespeleri och regi. Tillsammans med Lucas och Teague breddar den genomgången till olika industriella traditioner och former av action. Arkivets bredd blir tydligare när man identifierar texter än när man gör om det till en odifferentierad lista med rekommendationer.

Invändningar i en positiv recension är särskilt avslöjande. De visar vad som väger tyngst i författarens bedömning. En tveksam rollprestation behöver inte förstöra helheten, medan en till synes obetydlig detalj kan påverka hur trovärdig en scen känns. Att bara läsa negativa recensioner skulle förvandla en bedömningspraktik till en lista över avvisanden; sidan om filmer som Tarantino har kritiserat hör till detta mer avgränsade område.

Det är också givande att återvända till filmen efter att ha läst texten. Resonemanget kan ha riktat vår uppmärksamhet mot en reaktion, en övergång eller ett rumsligt förhållande som vi inte lade märke till. Det krävs inte att man upprepar kritikerns åsikt för att pröva den. Ibland bekräftar en andra titt iakttagelsen och leder till ett annat omdöme, eftersom det som är en brist för en person kan vara en del av filmens charm för en annan.

Hans essäer, samlade i Cinema Speculation erbjuder ett annat format för det här samtalet, med en egen utveckling och struktur. De digitala recensionerna har ett värde som avgränsade inlägg, identifierbara genom titel, signatur och datum. Det bästa sättet att använda arkivet är att gå från åsikten till filmen och sedan återvända med en mer precis fråga, utan att göra en beundrad regissörs auktoritet till ett krav på att hålla med honom.

Läs guiden till Tarantinos böcker, kritik och filmprojekt.

Visa alla artiklar i Tarantino som kritiker: böcker, poddar och biografer