Alien och Star Trek: science fiction som Tarantino kommenterar

Omedelbar entusiasm och en senare omvärdering erbjuder två olika sätt att närma sig science fiction som tittare.

Två konkreta åsikter om filmer från 1979

I Five Things, i samtalet med Lynn Hirschberg som publicerades av W i april 2020, mindes Quentin Tarantino Alien som en händelse som behöll sin kraft. Om Star Trek: The Motion Picture beskrev han en förändring: flera besvikelser övergick i större uppskattning när han såg om filmen tillsammans med sin fru. Det är olika omdömen, inte två identiska hyllningar.

Den andra hänvisningen gäller filmen som Robert Wise regisserade 1979. Den ska inte förväxlas med J. J. Abrams långfilm från 2009 eller med hela franchisen. En åsikt om en enskild film gör det inte automatiskt möjligt att dra slutsatser om en tittares inställning till alla de andra. På samma sätt bevisar hyllningen av Alien inte i sig någon bestämd ståndpunkt om något annat verk av Ridley Scott.

De här två filmerna räcker för att sätta samman en visning med tydliga kontraster. Båda för människor mot en upplevelse bortom deras fattningsförmåga, men de hanterar väntan, tekniken och mötet med det okända på mycket olika sätt. Tarantinos kommentar fungerar som en ingång; jämförelsen nedan fokuserar på vad filmerna visar, utan att framställa den som hans förklaring till varje formmässigt val.

Alien: en arbetsplats förvandlas till ett hot

Rymdskeppet i Alien känns påtagligt och verkligt redan innan det största hotet visar sig. De ombordvarande arbetar, diskuterar arbetsvillkor och lever tillsammans i en miljö som inte verkar vara utformad enbart för heroiska äventyr. Den vardagliga dimensionen gör det lättare att identifiera sig med dem: omgivningen må vara extraordinär, men spänningarna mellan kollegorna och skillnaderna i ansvar känns bekanta.

När ett hot bryter in förändras vårt sätt att se på samma plats. En korridor är inte längre bara en passage, utan blir en möjlig angreppsväg. En öppning eller en mörk yta får betydelse eftersom vi inte vet vad som kan döljas där. Filmen utnyttjar den begränsade informationen för att få den välbekanta miljön att gradvis kännas allt mindre kontrollerbar.

Teknik garanterar inte heller säkerhet. Att ha informationssystem till sitt förfogande innebär inte att man alltid får ett tillräckligt svar eller förstår vilka intressen som styr ett uppdrag. Avståndet mellan teknisk förmåga och tillit skapar en oro som skiljer sig från den fysiska förföljelsen. Rollfigurerna kan vara beroende av instrument vars logik inte helt överensstämmer med deras behov av att överleva.

Blandningen av science fiction och skräck fungerar eftersom båda inslagen kretsar kring samma problem. Den okända organismen hotar kropparna, medan expeditionens villkor avgör vilka möjligheter som finns att bekämpa den. Det handlar inte om att placera ett monster i en likgiltig futuristisk kuliss. Isoleringen, tillträdesreglerna och maktförhållandena ger hotet en särskild form.

Under visningen kan det vara värt att uppmärksamma hur länge enkla handlingar pågår. Att gå, vänta på ett svar eller undersöka en plats kan ta längre tid än vi önskar. Den fördröjningen tvingar oss att dela rollfigurernas ovisshet. Filmen skapar spänning både genom det den visar och genom det mellanrum då vi ännu inte vet vad vi kommer att få se.

Star Trek: The Motion Picture och utforskandets tid

Robert Wises film har ett annat tempo. Närmandet till en okänd närvaro och betraktandet av dess omfattning utgör en central del av skådespelet. För en tittare som väntar sig en snabb följd av händelser kan det långsamma tempot kännas som ett hinder. Om man accepterar utforskandet som en upplevelse i sig får tiden som ägnas åt att betrakta en annan funktion.

Enterprise är också en arbetsplats, men iscensättningen skapar en annan relation till dess rutiner. Besättningens samordning och tolkningen av signaler gör det möjligt att omvandla det obegripliga till ett gemensamt problem. Berättelsen lägger vikt vid frågan om kommunikation: att förstå vad man har framför sig kan vara viktigare än att genast svara med våld.

Mötet ställer dessutom tekniken inför frågor om identitet och begär. En intelligens kan ha en enastående förmåga och ändå inte förstå meningen med sitt eget sökande. Den kombinationen flyttar spänningen från ren materiell överlägsenhet till erfarenhetens gränser. Att veta mycket och förstå vad som saknas är inte nödvändigtvis samma sak.

Jämförelsen med Alien visar hur väntan får olika betydelse. I den ena filmen kan en utdragen färd öka rädslan för ett angrepp. I den andra kan ett utdraget närmande göra en omfattning påtaglig som vi ännu inte vet hur vi ska tolka. Båda kräver att det okända hanteras, men den ena betonar fysisk utsatthet medan den andra ger större utrymme åt förundran och utforskande.

Den ändrade uppfattning om Star Trek: The Motion Picture som Tarantino berättade om uppmuntrar oss också att skilja en film från de förväntningar vi har när vi ser den. Att se om ett verk innebär inte att man måste sluta med att beundra det, men det kan göra det lättare att urskilja den upplevelse det erbjuder. I den här dubbla visningen ger kontrasten mellan instängdhetens skräck och betraktandet av mötet en mer precis inblick än en generell lista över titlar som regissören påstås ha godkänt.

Se urvalet av Tarantinos rekommendationer efter genre.

Visa alla artiklar i Filmerna Tarantino rekommenderar – genre för genre