Rockarna i The Hateful Eight skyddar mot vintern och skiljer karaktärerna åt. Courtney Hoffman skapar silhuetter som behåller sin styrka även när alla blir instängda i ett rum.
Ruths rock tar plats innan han säger ett ord
John Ruths stora buffelrock är ett av de dokumenterade plaggen i kostymdesignen till The Hateful Eight. Courtney Hoffman berättade att designen utgick från ett historiskt plagg som finns bevarat på Autry Museum. Den konkreta referensen gör det möjligt att tala om materialhistorisk research utan att anta att alla rockar i filmen är gjorda av samma skinn eller följer en och samma historiska modell.
På filmduken förstärker volymen Kurt Russells närvaro. Ruth anländer inlindad i ett stort bylte som är svårt att ignorera och som förstärker hans sätt att ställa villkor. Rocken ersätter inte skådespeleriet, men ger honom en igenkännlig silhuett. Redan innan vi hör hans regler för att få åka med diligensen kan vi uppfatta en man som tar plats och styr över den.
Plagget rymmer också en användbar motsägelse. Förmågan att skydda sig mot kylan verkar vara en form av makt, men tyngden och storleken gör inte karaktären osårbar. Inne i sybehörsbutiken beror relationerna på information som en rock inte kan förmedla. Den yttre volymen behåller sin visuella auktoritet, samtidigt som sprickor börjar synas i Ruths trygghet.
Materialhistoria och minnen av andra westernfilmer
Hoffman har lyft fram Carlo Simis arbete och italienska westernfilmer som viktiga referenser, vid sidan av den historiska researchen. Hon berättade också att hon såg Den stora tystnaden, som är särskilt relevant med tanke på dess snöiga miljö. Kostymerna förstås bäst som en blandning av dokumentation och filmhistoriska minnen, snarare än som en exakt återskapning av ett enskilt år.
Den blandningen gör att varje karaktär behåller sin egen identitet inom ett gemensamt utbud av tunga kläder. Lager, kragar och hattar svarar mot klimatet, men suddar inte ut skillnader i klass, yrke eller sociala anspråk. Mobrays formalitet ger ett annat intryck än Ruths kraftiga gestalt under klädlager eller Warrens militära framtoning. Att dela kylan innebär inte att man har samma bild av sin egen kropp.
Filtrar och lager på lager gör ansträngningen att behålla värmen synlig. Till skillnad från kostymer som försvinner när deras dekorativa funktion är fylld fortsätter kläderna här att påverka handlingen: de bärs, justeras och förändrar avståndet mellan människor. I ett rum fullt av kroppar och möbler kan en rock förstärka känslan av att varje person har med sig en bit av utomhusvärlden.
Alla mörka ytor ska inte klassificeras som läder, och all päls är inte buffel. Exakt identifiering av fibrer, behandlingar och plagg hör hemma i kostymdokumentationen. Det slitna utseendet gör det möjligt att analysera den visuella effekten av användning och slitage, men bevisar inte i sig hur den har åstadkommits. Den skillnaden hindrar en tolkning av texturer från att förvandlas till en påhittad materialförteckning.
Kläderna bevarar tidens våld
Filmen låter plaggen genomgå en synlig utveckling. Kylan och resan har redan satt sina spår innan situationen inomhus försämras; därefter tillför våldet nya fläckar och förändringar. Kläderna bevarar det som har hänt och gör det svårt att återgå till intrycket av en vanlig sammankomst. Kropparna kan försöka förhandla fram en annan version av händelserna, men ytorna visar fortfarande följderna.
Det här är särskilt viktigt i en film där identiteten berättas fram med ord. Flera personer uppger ett namn, ett yrke och en destination. Deras kläder hjälper berättelserna att verka trovärdiga, men garanterar inte att de är sanna. Kläderna är en del av karaktärens sociala skådespel. Att en kostym verkar passande för en bödel eller en respektabel resenär bevisar inte att bäraren är det.
Instängdheten gör det också möjligt att betrakta kläderna under längre tid. I stället för att synas under en kort jakt och sedan försvinna stannar plaggen kvar framför åskådaren i olika positioner och på olika avstånd. En krage, en ärm eller konturen av en hatt hjälper oss att känna igen gestalter medan blicken rör sig genom rummet. Designen bidrar till att göra helheten tydlig utan att klä karaktärerna likadant.
Värmeskydd och visuellt hot kan sammanfalla, men de betyder inte samma sak. Ruths rock håller honom varm i filmens värld och skapar samtidigt en närvaro framför kameran. Om man blandar ihop de två nivåerna riskerar man att förklara varje form som en rent praktisk nödvändighet eller, i den motsatta ytterligheten, som en symbol som inte behöver fylla någon funktion. Designen fungerar eftersom den rymmer båda dimensionerna.
Hoffmans bidrag bygger alltså på ett ständigt samspel mellan kropp, klimat och karaktär. Historiska referenser ger plaggen trovärdighet; filmreferenser låter dem föra en dialog med genren; handlingen gör dem till använda och skadade föremål. Vintern märks i kläderna, men också i ansträngningen som karaktärerna gör för att behålla sin ställning gentemot varandra under lagren.
Tillbaka till guiden till The Hateful Eight.
Visa alla artiklar i De hatfulla åtta: intriger och misstro under snön
