Brandy i Once Upon a Time in Hollywood: från middagen med Cliff till slutattacken

Brandy gör entré i filmen i väntan på sin middag, långt innan hon blir en avgörande kraft i upplösningen. Den rutinen förklarar varför hennes sista ingripande känns förankrat i relationen till Cliff, snarare än som ett grepp som dyker upp utan förvarning.

Livet i husvagnen etablerar en relation

Brandy är Cliff Booths hund, en amerikansk pitbullterrier i fiktionen. Hon delar husvagnen med honom, den som står bakom drive-in-biografen, en plats som skiljer sig mycket från Rick Daltons hus. Hennes närvaro gör bostaden till mer än ett tecken på knappa omständigheter. Där finns någon som väntar på Cliff, en uppgift att ta itu med när han kommer hem och en rutin som ramar in dagens slut, även när hans arbete handlar om någon annans problem.

Matscenen ägnar uppmärksamhet åt små gester. Cliff gör i ordning maten, pratar med henne och bestämmer när hon får komma fram. Brandy tittar, väntar och reagerar. Klippningen låter oss förstå en relation som bygger på att de lever tillsammans, inte bara på ägarens fysiska styrka. Den här förtroligheten gör att en kort signal senare räcker för att tittaren ska förstå att de delar ett språk som de har övat på utanför vår synhåll.

Wolf's Tooth-burken bidrar till scenens konkreta känsla, men scenens kärna är bandet mellan dem. Matningen skapar en paus i en film full av bilar, möten och filminspelningar. Cliff kan verka likgiltig inför Ricks ambitioner, men han är inte fri från allt ansvar. Den dagliga omsorgen om Brandy ger honom en hemmalivsdimension som kompletterar bilden av stuntmannen, som med enastående självsäkerhet kan hantera fysiska situationer.

Scenen skapar också en förväntan på att hunden är uppmärksam. Brandy behöver inte förstå handlingen för att vara lätt att läsa som berättelsefigur: regi, klippning och Cliffs reaktioner gör hennes rörelser till handlingar som tillhör en karaktär. Att titta, vänta eller komma fram får en betydelse i scenen. Filmen bygger upp den känslomässiga kontinuiteten innan vi ska acceptera ett mycket mer intensivt ingripande på en annan plats och under extrema omständigheter.

Så förändras styrkeförhållandet under attacken

Den sista natten är Brandy hemma hos Rick tillsammans med Cliff och Francesca. Angriparna försöker ta kontroll med hot och ett vapen, men hundens närvaro tillför ett element som de inte behärskar. Cliff har tillräckligt mycket initiativförmåga kvar för att dra nytta av relationen som visats tidigare. Signalen han ger hunden förändrar omedelbart styrkeförhållandet: Tex kan inte längre styra angreppet från en trygg position, utan måste hantera en oväntad attack.

Brandys ingripande avgör inte hela konfrontationen på egen hand. Cliff går till angrepp mot inkräktarna, och Francesca försvarar sig också. Brandys funktion är att bryta den ordning som angriparna försökte upprätthålla och sätta igång en kaotisk följd av motreaktioner. Scenen byggs upp av kroppar, möbler, avstånd och vardagsföremål. Hunden är en del av händelseförloppet, men hennes utfall märks särskilt tydligt eftersom det rubbar säkerheten hos mannen som kom in och gav order.

Kontrasten mot middagen i husvagnen är stark. Samma förmåga att vänta på en signal, som först framställdes som en del av en kärleksfull relation, får en annan funktion när fara hotar. Förvandlingen skapar en känsla av narrativ förberedelse utan att kräva en tillbakablickande förklaring om någon påstådd kamphistorik för hunden. Filmen hade redan gett oss det vi behövde för att förstå bandet mellan dem. Att lägga till en militär träningsbakgrund som inte förekommer i filmen vore att förväxla dramatisk effektivitet med faktisk information.

Brandy förändrar också hur vi uppfattar Cliff Booth. Bandet mellan dem visar tillit och sällskap, medan slutet visar situationens våldsamma potential. Filmen tvingar oss inte att välja en enda bild av karaktären: han kan ta hand om sin hund och samtidigt utöva extrem brutalitet mot angriparna. Den samexistensen är en del av Cliffs ambivalens, även om den avslutande klippningen styr publikens sympati mot dem som försöker överleva i huset.

Hundskådespelarna och arbetet vi inte ser

Brandy är en karaktär, medan Sayuri och Cerberus är verkliga hundar som medverkar i rolltolkningen. Delaware Red Pitbulls namnger båda i sin information om arbetet med filmen. Den skillnaden hindrar oss från att tillskriva alla tagningar och handlingar till en enda hund bara för att klippningen visar en enda hund. Precis som med mänskliga skådespelare och deras stand-ins kan den synliga kontinuiteten förena olika bidrag under en och samma berättelseidentitet.

American Humane tog med produktionen i sin rapport om övervakat arbete med djur. Hänvisningen placerar scenerna i en organiserad filminspelning, utan att göra våldet vi ser till bevis för ett verkligt angrepp på skådespelare eller djur. Resultatet bygger på samordning, skådespeleri och klippning. Bilderna ger ingen grund för att dra slutsatser om en fullständig träningsmetod, och det är inte lämpligt att förväxla beteende som förberetts för en tagning med instruktioner som går att tillämpa på en sällskapshund.

Karaktärens styrka kommer av att de här arbetsmetoderna vävs in i en relation som är enkel att känna igen. Innan upplösningen har Brandy väntat på Cliff och delat hans vardagsliv. När hotet dyker upp betraktar tittaren henne redan som en del av hemmet, även om hon befinner sig i ett annat hus. Hennes funktion är inte bara att bidra med en spektakulär attack: inom Tarantinos fantasi blir en vardaglig sällskapsrutin en konkret möjlighet till beskydd.

Tillbaka till Once Upon a Time in Hollywood-guiden.

Visa alla artiklar i Det var en gång i Hollywood: karaktärer, stad och film