Slutet på Once Upon a Time... in Hollywood förändrar en historisk natt genom en kedja av olyckor, beslut och föremål som förberetts långt tidigare. Den sista dörren som öppnas är lika viktig som våldet som föregår den.
Varför angriparna går in i Ricks hus
Upplösningen börjar med två återkomster. Rick Dalton återvänder från Italien tillsammans med sin fru Francesca, och Cliff Booth återvänder till en arbetsrelation som snart ska ta slut. Det är inte längre ekonomiskt hållbart att ha vännen anställd på heltid. Efter en middag tillbringar de båda natten hemma hos Rick. Det här avskedet i hemmets lugna vrå sammanfaller med att Charles Mansons anhängare anländer till Cielo Drive, där det vi känner till om historien får oss att frukta för grannarnas skull.
Besökarnas bil drar till sig Ricks uppmärksamhet med sitt oljud. Irriterad går han ut för att köra bort dem och förvandlar ett hotfullt närmande till ett grannbråk. Hans ingripande får en effekt som han själv inte känner till: de unga känner igen honom som tv-skådespelare och byter mål. Attacken riktas inte längre mot bostaden som förknippas med Sharon Tate, utan mot mannen som just har skällt ut dem.
Sadie formulerar ett rättfärdigande som knyter det beslutet till de våldsamma bilderna från hennes barndom. Resonemanget är groteskt: att lägga skulden på en tv-stjärna för att ha lärt dem att döda blir ett sätt att legitimera ett övergrepp som de själva väljer att begå. Filmen låter en angripare framföra den förklaringen; den gör den inte till en objektiv diagnos av filmens påverkan. Fiktionen visar människor som söker en förevändning för sina handlingar genom en tendentiös tolkning av populärkulturen.
Flower Child ger sig av i fordonet, medan Tex, Sadie och Katie fortsätter. Där inne hittar de Cliff, Francesca och Brandy. Rick är kvar i poolen, avskild från det omedelbara hotet av avståndet och musiken han lyssnar på. Den här uppdelningen gör överfallet till flera samtidiga händelser: mannen de är ute efter är inte den som först möter inkräktarna, och den förmodat underordnade följeslagaren blir deras främsta hinder.
Vardagliga förberedelser blir till medel för överlevnad
Cliffs reaktion förenar igenkänning, förvirring och en fysisk förmåga som filmen har visat tidigare. Han har rökt cigaretten han hade sparat, vilket förändrar tonen i mötet med angriparna: han beter sig märkligt lugnt och tar lång tid på sig att förstå vad som händer. Berättelsen förklarar dock inte hans effektivitet som en kraft som drogen har gett honom. Hans erfarenhet och relation till hunden har redan etablerats.
Brandy s bryter Texs försök att ta kontroll med vapnet. Vardagsrummet förvandlas till en plats för slag, husgeråd och oordnade rörelser. Francesca blir inte heller reducerad till en orörlig gestalt. Våldet blir överdrivet eftersom angriparna inte längre behärskar den miljö de själva har valt. Filmen vänder på den sårbarhet som tittaren förknippade med den natten, men gör det genom obehaglig brutalitet, inte genom att någon griper in på ett välordnat sätt.
Sadie når fram till poolområdet, där Rick använder eldkastaren som sparats från en tidigare film. Föremålet hade förekommit som en del av en krigsscen, tillsammans med skådespelarens svårigheter att stå ut med hettan. När det återkommer blir en extravagant yrkesfärdighet en lösning i vardagen. Det dyker inte upp ur tomma intet: det är en berättarmässig förberedelse vars absurda karaktär passar in i fantasin om att filmens resurser kan ingripa konkret i historien.
Därefter anländer poliser och ambulanspersonal. Cliff är skadad och åker iväg i ambulans, medan Rick försöker förklara vad som har hänt. Vänskapen försvinner inte bakom spektaklet: hans oro för vännen återför natten till en mänsklig skala. Attacken leder inte på bild till en ny film, ett kontrakt eller en definitiv professionell försoning. Den leder till överlevnad, sjukvård och ett samtal mellan grannar som inte hade ägt rum tidigare.
Sharon bjuder in – och gränsen för vad vi vet
Historiskt sett mördades Sharon Tate, Jay Sebring, Abigail Folger, Wojciech Frykowski och Steven Parent på Cielo Drive natten till den 9 augusti 1969. Filmen avviker från det utfallet. Förändringen är avsiktlig och ska inte förväxlas med en alternativ teori om det verkliga brottet. Kontrasten mot historien om Sharon Tate bär upp känslan i ett slut där hon fortfarande kan prata, ta emot besök och leva.
Jay går fram till Rick och Sharon ber portvakten bjuda in honom. Under en stor del av berättelsen hade Rick sett sina grannar som en möjlig väg in i ett mer prestigefyllt Hollywood. Nu passerar han tröskeln på grund av en oväntad omständighet, efter att utan att veta om det ha bidragit till deras räddning. För honom har entrén ett socialt värde och för tittaren ett känslomässigt värde: den låter oss föreställa oss ett samtal som den verkliga historien för alltid avbröt.
Det betyder inte att Roman Polanski kommer att anställa honom eller att hans karriär får en andra guldålder. Sådana möjligheter hör till efterhandsfantasin, inte till det som skildras. Sagotiteln visas över en sammankomst som är öppen mot framtiden. Filmen slutar just när dess rollfigurer kan börja avvika från det slut vi känner till. Den sista gesten bevarar den möjliga tiden, utan att göra den till en fullständig biografi över det som skulle följa.
Tillbaka till guiden till Once Upon a Time... in Hollywood.
Visa alla artiklar i Det var en gång i Hollywood: karaktärer, stad och film
