Kapitel 3 i Inglourious Basterds: Shosanna i Paris

Tysk natt i Paris återför berättelsen till Shosanna, nu under identiteten Emmanuelle Mimieux. Hennes biograf ger henne möjlighet att arbeta och hålla sig gömd, tills Fredrick Zollers intresse för henne för nazisternas apparat närmare den platsen.

En identitet byggd efter flykten

Det tredje kapitlet återvänder till den överlevande från bondgården i en ny situation. Shosanna driver en biograf i Paris och använder namnet Emmanuelle Mimieux. Filmen skildrar inte alla år som gått i ett sammanhängande förlopp. I stället visar den resultatet av en anpassning: den unga kvinna som flydde har lyckats skapa ett liv i det öppna, men det bygger på att delar av hennes historia förblir dolda.

Biografen ger hennes karaktär en konkret sysselsättning. Shosanna ordnar visningar och tar hand om en plats med sina egna rutiner. Hon existerar inte bara i väntan på att få hämnas. Mötet med Zoller avbryter rutinen och gör en verksamhet som kunde skydda hennes identitet till en plats där hon alltmer riskerar att bli avslöjad.

Sambandet med Shosanna Dreyfus bygger på vad tittaren vet. Vi vet vem hon är innan människorna omkring henne, som tillhör nazistregimen, får veta det. Det skapar spänning även i samtal som kan verka vardagliga för andra rollfigurer. En fråga om hennes förflutna eller en social presentation får en tyngd som ett samtal mellan främlingar utan den bakgrunden inte skulle ha.

Hennes reserverade sätt ska inte förväxlas med brist på personlighet. Avståndet hon håller kan uttrycka motvilja, försiktighet och trötthet inför oönskad uppmärksamhet. Filmen låter oss se hur hon väger sina svar, eftersom ett alltför tydligt avvisande kan få följder under ockupationsregimen.

Zoller gör personligt intresse till ett institutionellt påtryckningsmedel

Fredrick Zoller presenteras som en soldat med filmintresse, men hans ställning får en annan tyngd när vi får veta att han är en propagandahjälte. Hans enträgenhet väger inte lika lätt som den från en vanlig kund. Han kan öppna dörrar, ordna möten och föra Shosanna närmare personer hon helst vill undvika. Maktobalansen består även när han själv uppfattar sina handlingar som vänliga.

Kapitlet knyter på så sätt samman personliga önskningar och maktapparaten. Zoller vill att premiären av Nationens stolthet ska äga rum på Shosannas biograf. Hans initiativ gör intresset för henne till ett beslut som påverkar både hennes arbete och hennes säkerhet. Det som för honom verkar vara ett gynnsamt tillfälle innebär skyldigheter och ökad utsatthet för en annan person.

Att Fredrick Zoller är huvudperson i en film om sina egna handlingar skapar ytterligare en dubbelhet. Shosanna har att göra med en verklig man i fiktionen och samtidigt med en offentlig bild som andra förvaltar. Propagandan gör hans historia till underhållning, och hans filmintresse skiljer honom inte från systemet som glorifierar honom.

Mötet med Goebbels placerar påtryckningarna på en institutionell nivå. Biografen är inte längre bara en verksamhet som kan tacka ja eller nej till en bokning. Den blir en scen för en hyllning av regimen. Artighetsfraser och filmsamtal undanröjer inte makten hos dem som fattar besluten. Scenen visar hur makt kan utövas bakom en fasad av kulturell normalitet.

Landa återvänder och biografen får en ny innebörd

Landas framträdande är den punkt där dåtid och nutid möts för tittaren. Shosanna måste stå inför mannen som ansvarar för att hennes familj dödades, utan att avslöja sin identitet. Spänningen bygger inte enbart på vad han frågar, utan också på möjligheten att han minns, misstänker eller känner igen något. Filmen bekräftar inte entydigt att han har identifierat Shosanna.

Samtalets gester och väntan kring maten förlänger officerens kontroll över tiden. För honom kan mötet framstå som en yrkesmässig kontroll. För henne innebär varje sekund att hon måste hålla uppe sin fasad. Kontrasten mellan det sociala yttre och den inre upplevelsen gör samtalet till en kamp för överlevnad.

Efter denna utsatthet ser Shosanna en möjlighet mitt i den påtvingade faran. Att ledare samlas på hennes biograf gör det möjligt att föreställa sig ett attentat. Steget mot hämnd tas inte för att kapitlet glömmer hennes utsatthet, utan för att den blir oskiljaktig från en konkret förmåga: hon känner platsen, dess material och hur allt fungerar.

Marcel är en del av biografens förvandling. Hans relation till Shosanna för in tillit och samarbete i ett avsnitt som dittills dominerats av möten med ojämna maktförhållanden. Beslutet de fattar påverkar deras liv och platsen de delar. Kapitlet förbereder denna allians utan att göra den till en förlängning av den allierade operationen, som fortfarande följer en annan berättarlinje.

Bland Tarantinos filmkapitelinnebär det här avsnittet en tydlig förskjutning. Det börjar med att visa en identitet som försöker förbli stabil och slutar med en plan som kan förgöra den, tillsammans med platsen som har skyddat henne. Biografen går från att vara en yrkesmässig fristad till att bli en plats för motstånd. Den förändringen förklarar dess funktion i berättelsen utan att behöva föregripa premiärkvällens händelser steg för steg.

Titeln Tysk natt i Paris sammanfattar den kulturella ockupation som löper genom kapitlet. Gatorna, affischerna och filmprogrammet hör till en stad där nazisternas makt också gör sig gällande genom filmer och festligheter. Shosannas beslut växer fram i denna bildvärld, och därför kommer hennes framtida ingripande att använda samma medium som hennes fiender vill ta i sin tjänst.

Mer bakgrund finns i guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike