Kaffescenen hemma hos Jimmie börjar med att Jules berömmer kaffet och slutar med att Jimmie tvingas hitta en snabb lösning. Besökarna har en kropp i garaget och behöver stanna där medan de löser problemet. Jimmie är rädd att Bonnie ska komma hem från jobbet, upptäcka vad som hänt och lämna honom.
Kaffet för in en artighet i en situation där gästfriheten redan har gått för långt. Jules försöker hålla en vänlig ton, men husägaren vägrar låta vänligheten ersätta ett konkret svar. Diskussionen gör det tydligt att vistelsen har en gräns och att Jimmie anser att de två männen är ansvariga för att respektera den.
Quentin Tarantino spelar värden, Samuel L. Jackson spelar Jules och John Travolta spelar Vincent. Rollbytet jämfört med andra möten i filmen står för en stor del av humorn: de som brukar ställa villkoren måste nu lyssna på en utskällning. Jimmies rasistiska språkbruk tillför utbytet i hemmet en egen form av våld.
Berömmet av kaffet och värdens svar
Jules kommenterar kaffets kvalitet och söker Vincents medhåll. Kommentaren för tankarna till en välbekant vana bland gäster: att tacka för något de har blivit bjudna på. I det här köket kan den också ses som ett försök att dämpa husägarens irritation. Jules behöver att mannen han berömmer fortfarande är villig att hjälpa dem.
Jimmie svarar att han känner till kvaliteten eftersom det är han själv som köper kaffet. Han skiljer sina egna preferenser från Bonnies inköp och säger att han väljer dyrt kaffe för att njuta av smaken. Avbrottet gör att han kan ta tillbaka ordet och styra in samtalet på det han vill diskutera. Kaffesmaken får stå tillbaka för problemet som besökarna har tagit med sig till garaget.
Namnet Taster's Choice nämns som exempel på ett kaffe som Jules säger att han hade nöjt sig med. Dialogen identifierar alltså inte kaffet som Jimmie har bjudit på som den produkten. Skillnaden är viktig eftersom berömmet bygger på en jämförelse: Jules framställer det han har fått som något bättre än han hade väntat sig.
Jimmies Jimmie Dimmick sätter en gräns för den artigheten. Han kan bjuda på kaffe och samtidigt kräva att gästerna löser katastrofen. Scenen samlar två aspekter av gästfrihet som här hamnar i konflikt: att ta emot någon man känner och att behålla rätten att bestämma vad som händer i ens eget hem.
Utskällningen och språket som reducerar Marvin till ett problem
Jimmie insisterar på att hans hem inte är en plats där man förvarar kroppar. Han gör det med en fråga vars svar tvingar Jules att erkänna det. När Jules försöker lugna honom avbryter han igen. Värden dominerar samtalet med samma slags envishet som hans gäst tidigare har använt för att kuva andra.
När Jimmie talar om Marvin upprepar han ett rasistiskt skällsord. Språkbruket avhumaniserar den döde mannen och förstärker utskällningens hårda ton. Dess funktion i passagen kan beskrivas utan att göra uttrycket till en slogan: Jimmie vill få bort ett problem från sitt hem, ett problem som besökarna tänker lösa genom att använda hans hus.
De närvarande behandlar Marvins död som ett problem som hotar deras egna intressen. Denna reducering bidrar till scenens obehag. Värdens behov i hemmet står i centrum för samtalet, medan den döde personen har förlorat all möjlighet att göra sin röst hörd. Humorn gör det möjligt att se hur orimliga de prioriteringar de ger uttryck för är.
Jules Jules Winnfield reaktion visar att hans auktoritet är beroende av situationen. Här behöver han samarbete och utrymme; om han hotade värden skulle det äventyra det han försöker få till. Hans försök att lugna honom samsas med en otålighet som han måste hålla tillbaka. Jackson låter avbrotten påverka rytmen i hans svar och den säkerhet med vilken han kan tala.
Tarantino berättade för Gavin Smith i Film Comment 1994 att situationen påminde honom om barn som tvingas städa upp efter sig innan deras mamma kommer hem.
Bonnie förvandlar oron till en tidsfrist
Jimmie är rädd att förlora sin fru om hon hittar en kropp hemma. Ur sitt eget perspektiv framställer han skilsmässa som en säker följd och avfärdar Jules försök att tona ned allvaret. Filmen ger oss inblick i makens farhågor, som avgör hur mycket hjälp han är villig att erbjuda.
Den avslutande kontinuitetsanteckningen i Words in Pictures anger att Bonnie kommer tillbaka om ungefär en och en halv timme efter sitt nattskift på sjukhuset. Tidsuppgiften förändrar diskussionen: Jules känner nu till hur lång tid de har på sig. Han kan vända sig till sina kontakter, men måste göra det innan Bonnies hemkomst avslöjar problemet.
Situationen med Bonnie definieras av hennes aviserade hemkomst. När Jules förklarar den i telefonen visar filmen en föreställd bild av kvinnan som kommer in och hittar männen med kroppen. Det är den möjlighet de fruktar, återgiven i förklaringen, inte en hemkomst som just har ägt rum.
Jimmie visar var telefonen står och kräver att Jules börjar ringa. Gesten erbjuder en konkret utväg ur den verbala konfrontationen. Efter att ha avvisat försöken att lugna honom går värden med på att hjälpa till, men hjälpen är begränsad av kravet att de båda ska ge sig av. Diskussionen kan gå vidare eftersom det nu är klart vad som måste hända härnäst.
Wolfens senare ingripande är ett svar på den gränsen och leder till bilstädningen. Kaffet har öppnat ett samtal som förändrar avsnittets tempo: den tillfälliga tillflyktsorten är förenad med en tidsfrist, och personerna måste se till att någon tar hand om situationen.
Köket är en miljö där Jimmie kan tala med självsäkerhet. Han vet vad han köper och hur hans fru brukar göra. Gästerna har erfarenhet av andra saker, men här måste de anpassa sig till en hushållsordning som styrs av någon utomstående som inte har orsakat problemet.
Kaffet låter den skillnaden komma till uttryck genom ett vardagligt föremål. Jules försöker använda det för att hålla samtalet vänligt; Jimmie medger att kaffet är gott och återgår sedan till orsaken till sin ilska. Att han erkänner berömmet får inte diskussionen att stanna upp, eftersom värden har bråttom av helt andra skäl i en annan del av huset.
Tarantinos skådespeleri samlar motståndet i avbrotten. Jackson måste inleda flera svar som han inte får avsluta, medan Travolta har en mindre aktiv roll i grälet. Pressen märks på vem som får avsluta en mening. Värden behåller den rätten tills gästerna går med på att agera inom den tid han ger dem.
Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning
