Rick Daltons kläder: att bevara bilden av en stjärna

Rick Daltons kläder bevarar en idé om den manliga stjärnan som börjar förlora sin centrala plats 1969. Arianne Phillips kombinerar välvårdade plagg och iögonfallande accessoarer för att skildra en skådespelare som fortfarande klär sig utifrån den bild han lärde sig att nå framgång med.

En garderob som påminner om tidigare framgångar

Rick Dalton syns i läderjackor, plagg med hög krage och en färgpalett som domineras av brunt, gult och guld. Kombinationen skapar ett välvårdat intryck som skiljer sig från Cliffs ledigare kläder och den ungdomliga variation som präglar gatorna. Kläderna gör det möjligt att känna igen en stadig personlig smak, även när rollfiguren byter plats eller sinnesstämning under dagen.

Kläderna är Arianne Phillips verk. Hon tog sig an 1969 som en tid då olika stilar och generationer levde sida vid sida. Det perspektivet är särskilt användbart för Rick. Hans kläder behöver inte verka löjliga eller helt omoderna för att visa att han håller fast vid en viss bild av sig själv. Det räcker att ställa dem intill andra sätt att klä sig och se hur han behåller ett kontrollerat yttre samtidigt som han oroar sig för att branschen ska sluta se hans värde.

Cowboybootsen förlänger den här kopplingen till hans yrkesmässiga förflutna. Rick hade byggt upp sitt rykte inom tv-western och behåller delar av den identiteten även utanför inspelningsplatsen. Det innebär inte att han alltid går omkring utklädd till sin gamla rollfigur. Vardagskläder kan rymma vanor som formats under många år och göra dem till ett uttryck för personlig kontinuitet. Skådespelaren bär med sig en del av den bild som publiken lärt sig förknippa med hans ansikte.

Medaljen och de synliga smyckena tillför en känsla av prestige. Placeringen utanpå kläderna riktar blicken mot överkroppen och bidrar till en maskulinitet som vill synas. Phillips identifierade medaljen som ett smycke som kostymören Stuart England hade gjort för filmen. Den tillför glans och särprägel till en garderob med förhållandevis samordnade ytor och färger. Dess ursprung i produktionen fastslår inte någon religiös eller familjemässig historia för Rick.

Kroppen kan motsäga det yttre

Kläderna framställer Rick Dalton som en man som fortfarande kan skapa en offentlig bild av sig själv, men hans beteende avslöjar osäkerhet. Han kan bära en elegant jacka och vara nära att börja gråta efter ett samtal om sin karriär. Den kontrasten gör skådespeleriet mer uttrycksfullt. Kläderna upprätthåller stjärnbilden medan rösten, hållningen och gesterna visar att det krävs en ansträngning för att hålla fast vid den – en ansträngning som inte längre går obemärkt förbi.

De höga kragarna bidrar till en kompakt och igenkännbar silhuett. Tillsammans med jackorna ramar de in ansiktet och bröstet utan att lämna skjortan öppen på det traditionella viset. Effekten kan läsas som ett slutet och noga valt yttre, men varje val bör inte tillskrivas en uttalad psykologisk avsikt från kostymören. Tolkningen uppstår i mötet mellan plagget och DiCaprios sätt att gestalta rollfiguren.

Hemma skiftar uttrycket. Där kan Rick koppla av, dricka och öva repliker, men han omges fortfarande av minnen från sin karriär och av sitt sätt att se på sig själv som skådespelare. Ett klädbyte befriar honom inte automatiskt från den identiteten. Filmen visar hur arbetet tränger in i vilan och hur yrkesoron kan följa med även i stunder då han inte behöver visa upp sig för en regissör eller agent.

Det samspelet hjälper oss att förstå kläderna som en del av rollfigurens identitet. Plaggen skapar kontinuitet, men skådespelet tillför variationer som hindrar oss från att reducera Rick till en silhuett. Samma kläder kan verka självsäkra under en bilfärd och sköra under en bekännelse. Betydelsen uppstår i mötet mellan föremålet och situationen, inte i en fast ordlista där varje färg alltid motsvarar en viss känsla.

Inspelningen kräver en förvandling som Rick inte styr över

Inspelningen av Lancer ställer skådespelaren inför ett utseende som andra har skapat för en viss roll. Wanamaker föreslår en bild som Rick uppfattar som främmande för hans vanliga identitet. Håret och kläderna förändrar hans förhållande till spegeln och till förväntningarna på hur en stjärna ska se ut. Förberedelserna inför rollen gör kläderna till en del av en yrkesmässig och känslomässig förhandling, innan den svåra tagningen ens har börjat.

Filmen skiljer också dessa scenkläder från dem han hade burit i Bounty Law. Phillips förklarade att kläderna från den gamla westernserien även utformades med tanke på att de skulle återges i svartvitt, med nyansskillnader som gick att urskilja i det formatet. Kostymarbetet måste alltså fungera för flera bilder inom samma film: Ricks vardagsliv, hans tv-förflutna och de rollfigurer han spelar i berättelsens nutid.

Fotografin bidrar till tolkningen eftersom läder, stickat tyg och metaller reagerar olika på ljus. Garderobens varma toner kan smälta in i interiörer och landskap utan att deras texturer går förlorade. Samarbetet mellan avdelningarna gör att kläderna behåller sin materiella närvaro i stället för att bara fungera som en lista över plagg som känns igen från slutet av sextiotalet.

Återkomsten från Italien innebär en tydlig förnyelse: håret, färgerna och accessoarerna som Rick visar upp på flygplatsen har förändrats. Phillips kopplade den här vändningen till hans erfarenheter av att arbeta i Europa. Rollfiguren har fått en ny möjlighet, och hans utseende kan spegla den förnyelsen, även om oron för framtiden finns kvar. Garderoben visar därmed att den kan förändras tillsammans med honom.

I Arianne Phillips arbete med Tarantino är Rick ett särskilt lyhört porträtt av hur en bild består. Hans garderob bär spår av framgång, smak och vana medan rollfiguren försöker anpassa sig till nya villkor. Jackorna, de höga kragarna och medaljen förklarar inte hans kris på egen hand, men de ger den en synlig form. Åskådaren ser en man som fortfarande klär sig för en position han är rädd att snart förlora.

Mer sammanhang i guiden till Once Upon a Time in Hollywood.

Visa alla artiklar i Det var en gång i Hollywood: karaktärer, stad och film