Förhållandet mellan O-Ren Ishii och bushido i Kill Bill Vol. 1 präglas av en spänning: krigaren som kräver erkännande kan också vägra att ge det till någon annan. Under duellen använder O-Ren en bild av samurajen för att förlöjliga Beatrix. Senare ändrar hon sitt bemötande. Den förändringen gör det möjligt att analysera heder som något som sätts på prov i relationen till en motståndare.
Disciplin, ursäkt och nederlag väcker olika frågor. Förmågan att strida garanterar inte att man gör en rättvis bedömning av den man står inför; att rätta till en förolämpning undanröjer inte konflikten som fört de båda kvinnorna dit. Scenen förenar förmågan att erkänna ett misstag med viljan att fortsätta en dödlig kamp.
Bushido är ett användbart perspektiv när man läser dessa handlingar. Figuren hör hemma i en samtida kriminalfiktion, och hennes beteende rymmer motsägelser. Filmen låter oss undersöka vad O-Ren anser vara värdigt och när hon ändrar uppfattning, utan att göra varje gest i trädgården till ett uttryck för en och samma historiska regel.
I Kill Bill: Vol. 1, regisserad av Quentin Tarantino 2003, åberopar O-Ren samurajerna när hon nedvärderar Beatrix under striden. Referensen för in ett ideal för uppförande i en provokation. Dess dramatiska betydelse beror på vem som uttalar den och vilken auktoritet hon försöker utöva över den andra kvinnan.
Disciplin, auktoritet och rätten att strida
Makten hos O-Ren Ishii bygger på en kriminell bana och på hennes kontroll över andra människor. I duellen måste hon hävda sin ställning med sina egna förmågor. Skickligheten får då en konkret följd: det anseende hon byggt upp räcker inte längre för att avgöra vilken av de två kvinnorna som kan segra. Motståndaren kan motsäga det genom sina handlingar.
Striden i De blå lövens hus leder fram till det enskilda mötet. När deltagarna blir färre förändras också sättet att se motståndaren. O-Ren måste bemöta någon som står framför henne och kan svara på hennes angrepp. Nu går det att direkt bedöma en förmåga som inte kan avgöras av hennes ställning som chef.
Duellens disciplin påverkar också orden. En krigare kan behålla kontrollen över sina rörelser och ändå låta självsäkerheten övergå i förakt. O-Ren hanterar vapnet med precision, samtidigt som hon fäller omdömen som förminskar den som bär det. Spänningen mellan skicklighet och arrogans förbereder ett annat slags prövning än den fysiska: att acceptera att motståndaren motbevisar den bild hon har skapat av henne.
Ursäkten rättar till en konkret fördom
O-Ren kopplar samman det faktum att Beatrix är vit med en påstådd oförmåga att hantera ett japanskt svärd. Hånet framställer hennes närvaro som en bluff. Genom att hänvisa till motståndarens ursprung förvandlar hon en fråga som kunde ha avgjorts utifrån visad förmåga till ett förhandsomdöme om tillhörighet. Hennes erfarenhet av svärdet gör inte detta kriterium rättvist.
O-Ren använder också förväntningen på döden för att förminska henne: hon framställer en värdig död som den enda del av krigaridealet som motståndaren skulle kunna uppnå. Högtidligt språk kan samexistera med en önskan att förödmjuka. Denna användning av krigaridealet ger den senare ursäkten ett tydligt syfte: en nedvärdering måste rättas till.
När O-Ren ber om ursäkt för att ha förlöjligat henne erkänner hon ett eget misstag inför personen hon riktade sig till. Beatrix godtar ursäkten. Utbytet ger den förolämpade en möjlighet att ta till orda, något hånet hade berövat henne: hon kan svara på den erbjudna gottgörelsen. O-Ren avgör inte längre ensam värdet av orden som utväxlas mellan dem.
Godtagandet gäller just den förolämpningen. Artigheten undanröjer inte skälen till konfrontationen, och striden fortsätter. Här kan heder förstås som ett krav som verkar inom en fientlig relation: att ompröva sin bedömning av motståndaren utan att därför göra henne till en allierad. Respekten gäller hennes förmåga och det bemötande hon förtjänar under mötet.
Att erkänna nederlaget och behålla sin egen uppfattning
O-Rens sista kommentar bekräftar att Beatrix svärd var gjort av Hattori Hanzo, något hon tidigare vägrat tro på. Hennes sista replik återkommer till ett konkret påstående. Den besegrade kan fortfarande bedöma det som har hänt och medge att hennes första bedömning var felaktig. Scenen ger henne möjlighet att svara, även om hon inte längre kan ändra utgången.
Denna korrigering kan läsas som ett accepterande av nederlaget. Det viktiga är att erkänna bevisen framför henne. Beslutet att strida uttryckte en vilja att segra; att vara beredd att riskera livet visar inte att hon ville dö. Slutet kan få en högtidlig form utan att O-Ren framställs som någon som redan på förhand hade valt sin död.
Den heder som kommer till uttryck i den här relationen är både begränsad och krävande. O-Ren kan bemöta någon hon underskattat bättre och behålla sitt fokus på striden ända till slutet. Detta erkännande förändrar inte de handlingar som gjorde henne till Beatrix mål. En motståndares värdighet kan bli synlig i en konkret gest utan att det för den skull avgör hela bedömningen av personen till hennes fördel.
Begreppet bushido har en historia som gör det svårare att använda som en automatisk förklaring till en figurs beteende. I Inventing the Way of the Samurai: Nationalism, Internationalism, and Bushido in Modern Japan, utgiven av Oxford University Press 2014, undersöker Oleg Benesch hur dess moderna utformning utvecklades under Japans sökande efter en identitet i slutet av 1800-talet.
Benesch förklarar att dessa diskussioner påverkades av europeiska ideal om ridderlighet och förändrades i takt med senare politiska omvälvningar. Hans forskning följer också de omtolkningar som uppstod efter andra världskriget. Att tala om en obruten kontinuitet från det förflutna döljer denna process av urval och omarbetning.
Detta historiska perspektiv gör det möjligt att precisera filmtolkningen: disciplin, lojalitet och heder kan kombineras på olika sätt beroende på vem som åberopar dem och i vilket syfte. O-Rens hänvisning till samurajen anger en måttstock som hon använder för att bedöma sin motståndare. Inlägget fyller en funktion i scenen, utöver de historiska associationer det kan väcka hos tittaren.
Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer
