Beatrix katana: Hattori Hanzo, rekvisita och betydelse

Beatrix Kiddos katana är svärdet som Hattori Hanzo tillverkar åt henne i Kill Bill: Vol. 1. Dess betydelse börjar innan den används i en strid. Beatrix söker upp en viss smed och får honom att acceptera uppdraget; överlämningen gör mötet till en konkret hjälp i hennes hämnd.

Hanzos namn följer föremålet genom båda volymerna. Andra rollfigurer känner till hans anseende, ifrågasätter det eller försöker lägga beslag på svärdet. Katanan bär därmed på en historia som förblir närvarande när den byter ägare. Dess värde i berättelsen beror på vem som har tillverkat den, åt vem och i vilket syfte.

Föremålet visar också hur film konstruerar ett igenkännbart objekt. Dess utseende måste bevaras under actionscener och i scener där det kan granskas närmare. Bevarade rekvisita från inspelningen ger konkreta materiella uppgifter, medan filmen tillskriver svärdet egenskaper och ett anseende som hör hemma i dess fiktiva värld.

Svärdet blir en del av Beatrix väg genom en uttrycklig begäran. Att ta sig till Hanzo och få hans hjälp ingår i förberedelserna för hämnden. Föremålet bär med sig resultatet av det mötet, även när smeden inte längre är med i handlingen.

Ett uppdrag som för alltid knyter svärdet till sin mottagare

Hattori Hanzo hade slutat tillverka svärd. När han accepterar uppdraget blir katanan ett undantag från hans beslut att sluta. Beslutet ger vapnet ett särskilt ursprung: innan det tillhör Beatrix representerar det något som dess skapare har gått med på att göra igen. Den historien skiljer det från ett föremål som huvudpersonen råkar plocka upp under ett slagsmål.

Överlämningen ger förhållandet mellan föremålet och dess mottagare utrymme. Uppmärksamheten riktas mot att ta emot, hålla och betrakta svärdet innan det används. Scenens tempo låter tittaren uppfatta hur ansvaret övergår: Hanzos arbete är avslutat och det börjar bli dags för Beatrix att bestämma vad hon ska göra med det.

Smedens ord tillskriver hans verk en exceptionell förmåga. Den värderingen hör till filmens värld och till rollfiguren som presenterar det han har skapat. Formuleringen höjer förväntningarna på svärdet; de senare scenerna måste visa hur det används i situationer där också motståndarens styrka och svärdsbärarens position spelar in.

Bandet till Hanzo består även när föremålet lämnar Okinawa. Katanan för med sig ett beslut som fattades tidigare, på en annan plats, till varje nytt möte. Beatrix bär med sig en hjälp hon själv fick, medan hennes motståndare kan känna igen spåren av någon som inte är närvarande. Smedens namn sprider hans anseende tillsammans med svärdet.

Utseendet och rekvisitan från inspelningen

Propstore dokumenterade ett blodigt svärd som tillhörde Beatrix och kom från produktionen i sin auktion i Los Angeles 2022. I katalogposten beskrivs ett blad av harts med metallfinish och konstgjort blod, ett vitt handtag klätt med svart snöre, guldfärgade detaljer och en svart skida. Det här är egenskaper hos det katalogförda exemplaret, som företaget identifierar som rekvisita från Kill Bill: Vol. 1.

Samma katalogpost anger att föremålet saknar en personlig gravyr och att ett Hanzo-emblem sitter på skidan. Dokumentationen bekräftar inte att det finns ett ingraverat lejon på bladet. En beskrivning av svärdet bör precisera vilken rekvisita den avser innan detaljerna tillskrivs alla svärd som användes under inspelningen.

Att föremålet är kontinuerligt igenkännbart på filmduken innebär inte att alla rekvisitaföremål har samma funktion. Tittaren uppfattar ett och samma svärd i berättelsen, även om tillverkningen av ett visst exemplar anpassas efter vad en tagning kräver. Det gemensamma utseendet upprätthåller den identiteten genom klippningen utan att alla exemplar behöver vara fysiskt identiska.

Visuellt är det den mörka formen på skidan som gör den lätt att känna igen intill Beatrix kropp. När bladet blottas uppstår ett annat samspel mellan yta och ljus. Att förvara, visa eller överlämna svärdet förändrar vad man ser av det och gör att föremålet kan inta olika positioner i bild, redan innan en strid börjar.

Anseende, ägande och begränsningar i hämnden

Katanan garanterar inte att Beatrix Kiddo behåller övertaget. Budd lyckas besegra henne och ta svärdet; senare försöker Elle köpa det. Händelseförloppet skiljer den ursprungliga mottagaren från den person som för tillfället kan bestämma över föremålet. Hanzos anseende består, men vem som äger svärdet beror på vad som händer mellan rollfigurerna.

När svärdet byter ägare blir en personlig hjälp något som motståndarna kan värdera och förhandla om. Elle vet att svärdet är förknippat med Beatrix, så det är begripligt att hon vill få tag på det som en del av deras rivalitet. Föremålet bär fortfarande minnet av sitt uppdrag samtidigt som det ingår i en ny relation, präglad av dem som tror att dess ägare inte längre kan kräva det tillbaka.

Att Hanzo har tillverkat andra svärd innebär också att man måste hålla isär deras identiteter. Det svärd som Budd hade sparat hemma har sitt eget ursprung i berättelsen. Att de har samma smed gör det möjligt att jämföra dem, men innebär inte att de är ett och samma föremål. Under slagsmålet vid husvagnen hjälper den skillnaden tittaren att förstå vilket svärd respektive kämpe har.

Huvudpersonen löser dessutom vissa konfrontationer med andra medel än katanan. Träsvärdet hon använder mot Gogo och det som avgör hennes sista möte med Bill visar att hon inte vinner varje gång tack vare katanan. Vapnet följer med genom hämnden och bär en del av filmens visuella prestige; Beatrix måste fortfarande hantera svårigheter som kräver en annan lösning.

O-Rens omdöme om svärdet ger uttryck för ett särskilt slags erkännande. Under duellen i trädgården ifrågasätter hon att Beatrix äger ett verk av Hanzo. Efter att ha fått det avgörande slaget medger hon varifrån det kommer. Erkännandet kommer från motståndaren som just har fått erfara följderna av svärdet.

Scenen låter smedens anseende bli bekräftat i berättelsen. O-Ren känner till värdet av det namnet och kan nämna det i sin sista kommentar. För tittaren knyter svaret mötet i Okinawa till något som händer långt senare och på en annan plats.

Scenen visar också hur mycket en replik kan bidra till ett filmföremåls identitet. Bilden låter tittaren följa ett svärd under striden; rollfiguren ger det en historia och en upphovsperson genom att nämna den som tillverkade det. På så sätt förmedlas information som svärdets rörelser inte kan ge på egen hand. Erkännandet bygger på att det man ser kopplas samman med det man redan vet.

Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer