Beatrix Kiddo i Kill Bill: Brudens identitet

Beatrix Kiddo, spelad av Uma Thurman, är Bruden i Kill Bill och den före detta lönnmördaren känd som Black Mamba. Hon överlever attacken som Bill beordrat och vaknar ur en koma med en övertygelse som formar hennes nästa steg: att göra upp med dem som förstörde den framtid hon försökte bygga. Hennes skicklighet driver hämnden framåt, men filmen visar henne också utmattad, rädd och tvungen att ta till tidigare lärdomar.

Hennes förmåga att döda samexisterar med önskan att lämna det yrket bakom sig. Konflikten påverkar relationen till Bill, som var hennes chef och partner, och beslutet att uppfostra sin dotter långt från den miljön. Att Beatrix återvänder till våldet bevisar inte i sig att hon aldrig ville lämna det.

Moderskapet gör inte heller alla hennes handlingar rättfärdiga. Hennes omsorg om barnen möter en obekväm gräns i den skada hon orsakar under vedergällningen. Den motsägelsen hjälper oss att förstå en person som försöker återta sin självständighet samtidigt som hon använder färdigheter hon fått under den mans makt som hon förföljer.

Bill har två roller i Beatrix historia: han leder gruppen hon tillhörde och har en intim relation med henne. När hon försöker lämna honom bryter hon både ett känslomässigt band och en lydnadsstruktur. Därifrån kan hennes utveckling läsas som en kamp om att själv bestämma vad hon ska göra med sitt liv.

Att välja ett liv utanför Bills värld

Karaktärens namn samlar olika erfarenheter. Black Mamba hör till hennes verksamhet som lönnmördare; Bruden syftar på attacken hon utsattes för när hon stod i begrepp att gifta sig. Beatrix Kiddo gör det möjligt att benämna henne utan att reducera henne till någon av de två situationerna. Alla tre benämningarna lever sida vid sida eftersom det förflutna i yrket och övergreppet fortfarande får konsekvenser, även när hon strävar efter något annat.

Graviditeten förändrar hennes prioriteringar och får henne att ta avstånd från Bill. Beslutet grundar sig på en konkret bedömning av den fara som skulle omge hennes dotter i den världen. I massakern i kapellet, förstör Bills reaktion den utvägen med våld. Den tillgivenhet han fortfarande kan känna gör inte attacken till ett berättigat anspråk på henne.

Frågan om vem som har rätt att definiera henne återkommer i Bills monolog om Stålmannen. Hans jämförelse framställer lönnmördaren som en inneboende identitet som Beatrix inte skulle kunna frigöra sig från. Det är Bills argument, och han har ett egenintresse av att underkänna möjligheten att hon kan förändras. Hennes färdigheter är verkliga i fiktionen; därav följer inte att hon måste fortsätta använda dem i hans tjänst.

I en intervju med Buena Vista International som Phase9 publicerade 2004 beskrev Thurman början som ett liv nästan helt inriktat på hämnd. Hon förklarade att man senare får veta vad som hade gett kvinnan anledning att leva och vad som skulle kunna ge henne det igen. Skillnaden väcker en fråga om karaktärens framtid som inte får något fullständigt svar när hennes fiender har undanröjts.

En tränad kämpe med begränsningar

Beatrix träning är viktig eftersom hennes förmågor har en historia. Träningen hos Pai Mei placerar henne i en lärandesituation: hon får korrigeringar, anstränger sig och tillägnar sig färdigheter som hon senare kan använda utan mästarens närvaro. Övergången från elev till självständig kämpe gör det möjligt att se det arbete som ligger bakom bragder som filmens stil medvetet överdriver.

När hon lämnar sjukhuset räcker hennes beslutsamhet inte för att benen genast ska lyda. Scenen ”Rör på stortån” gör en pytteliten rörelse till ett svårt mål för någon som klarar av extraordinära strider. Denna sårbarhet ger hämnden en kroppslig förutsättning: innan Beatrix kan ta sig till sina fiender måste hon återfå förmågan att röra sig på egen hand.

Erfarenheten garanterar inte heller att hon kan förutse varje motståndares drag. Budds attack leder till Beatrix begravning, där en inlärd färdighet får en funktion den inte hade under träningen. Händelsen förenar nederlag och handlingsförmåga: hon kan hamna i en fälla och ändå hitta ett sätt att ta sig ut. Filmen låter båda möjligheterna rymmas i samma karaktär.

Moderskap, smärta och en motsägelsefull hederskod

I sin essä om Beatrix, publicerad av Rutgers, tolkar Amanda Davis karaktären utifrån hur krigaren och modern samexisterar. Hennes tolkning kopplar den kombinationen till förväntningar på kvinnors självständighet och omsorg. I Beatrix historia är det ett personligt val att uppfostra sin dotter, något som kolliderar med hennes tidigare livsstil. Den önskan har konkret tyngd utan att bli en universell definition av kvinnlig identitet.

Under en stor del av sin resa handlar Beatrix i tron att hon har förlorat flickan. Hämndlistan innehåller namn som hon kan rikta sin reaktion på förlusten mot, även om varje konfrontation väcker problem som en lista över mål inte kan lösa. Skadan hon utsatts för förklarar hennes vrede; följderna av att ge utlopp för den är fortfarande en del av hennes beslut.

Hennes agerande inför Nikki visar hur svårt detta är. Beatrix och Vernita avbryter slagsmålet när flickan kommer; senare skjuter Vernita, och Beatrix dödar henne. Nikki möter sin döda mor. I sin recension av Kill Bill för ReelViews ifrågasätter James Berardinelli just skildringen av barns lidande. Vapenvilan inför barnen uttrycker en vilja att begränsa våldet, men visar sig till slut otillräcklig.

Därför behöver man nyansera när man kallar hennes hederskod kompromisslös. Hon kan inse att ett barn måste hållas utanför och ändå lämna efter sig en oåterkallelig förlust. Filmen presenterar ingen regel som kan garantera att varje handling i hämndens namn är oskyldig. Tittaren kan sympatisera med Beatrix önskan om upprättelse och samtidigt se vad den önskan gör med andra människor.

Återföreningen med B.B. förändrar vad Beatrix vet och vad hon kan hoppas på inför framtiden. Hennes dotter lever fortfarande, trots den förlust Beatrix trodde var säker, och behöver en relation som börjar ta form. Bandet öppnar för uppgifter som inte handlar om att röja fiender ur vägen: att lära känna flickan, lyssna på henne och dela vardagen. Den möjligheten vidgar karaktären utan att sudda ut det som hänt eller på förhand lösa dess följder.

Thurmans tolkning gör att Beatrix förblir igenkännbar även när hennes hållning och sätt att tala förändras. Auktoriteten hon visar när hon möter en motståndare måste samexistera med klumpigheten hos någon som lär sig och med tvekan i ett intimt samtal. Dessa förändringar gör det möjligt att uppfatta när hon försöker kontrollera en situation och när en känsla tar överhanden över vad hon hade tänkt göra.

När hon talade om sin träning i intervjun med Buena Vista International, återgiven av Phase9, betonade skådespelaren disciplinen och arbetet hon delade med kampsportsteamet. Hon mindes också arbetet bakom de komiska delarna av träningen. Skådespelarinsatsen innebar alltså även att synliggöra Beatrix bristande skicklighet i vissa ögonblick.

Humorn i dessa missöden ger hennes närvaro större variation. Thurman kan för ett ögonblick tona ner hjältinnans allvar och sedan behålla spänningen inför nästa möte. Karaktären rymmer uttryckssätt som breddar vad hon förmedlar när hon slutar slåss.

Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer