Beatrix kod inför Nikki: vapenvila och ansvar

Beatrix kod inför barnen sätts på prov när Nikki kommer hem medan Beatrix och Vernita Green slåss. De två kvinnorna avbryter striden, gömmer det de har i händerna och byter ton när de talar med henne. Flickans ankomst tvingar fram en paus i ett våld som dittills verkade omöjligt att förhandla om.

Beatrix går med på att inte döda Vernita inför hennes dotter. Begränsningen påverkar tidpunkten och omständigheterna för hämnden; den innebär inte att Beatrix förlåter sin tidigare kamrats delaktighet i attacken mot henne. Det efterföljande samtalet tvingar fram en åtskillnad mellan de två sakerna.

Överenskommelsen lyckas inte heller hålla Nikki utanför konsekvenserna. Efter att Vernita skjutit och Beatrix svarat möter flickan sin döda mor. Orden hon får höra av den överlevande erkänner att hon kanske en dag kommer att vilja utkräva sin egen hämnd. Scenen lämnar därmed kvar en uttalad moralisk gräns, en förlust som gränsen inte förhindrar och ett ansvar som Beatrix inte kan ta itu med på egen hand.

Nikkis ankomst förändrar omedelbart de vuxnas beteende. Faran de utgör för varandra finns fortfarande kvar, men båda förstår att flickan inte ska behöva se striden. Pausen gör det möjligt att se vad de är beredda att hålla tillbaka och vad de tänker bevara oförändrat när de åter blir ensamma.

Vapenvilan skyddar en närvarande person, men upphäver inte hämnden

För Vernita Green, är moderskapet en del av argumentet hon använder för att försöka få nåd. Beatrix vill också hålla Nikki utanför, men vägrar låta det villkoret sudda ut det som hänt. Båda erkänner dotterns betydelse, men drar olika slutsatser om vad som borde förändras för hennes skull.

Dialogen i transkriptionen från Springfield preciserar löftets räckvidd: Beatrix lovar att inte döda Vernita inför flickan. Hon avstår inte från att söka upp henne senare. Skillnaden är avgörande, eftersom en överenskommelse om omständigheterna kring en konfrontation kan samexistera med avsikten att föra den hela vägen.

När Vernita vädjar om möjligheten att få leva i fred påminner Beatrix om att en symmetrisk återgäldning av deras förluster även skulle innebära att Vernitas familj drabbades. Hon handlar inte utifrån den möjligheten. Hänvisningen visar att hennes hämnd riktas mot en specifik ansvarig person, även om skadan på den personen oundvikligen kommer att påverka andra.

Inte heller hennes vädjan om förlåtelse får något gehör. Beatrix anser inte att Vernitas liv efteråt förändrar hennes delaktighet i det tidigare överfallet. Den ståndpunkten förklarar hennes agerande i scenen, men tvingar inte tittaren att betrakta det som en rättvis lösning. Filmen synliggör skillnaden mellan att förstå ett motiv och att godta allt som görs i dess namn.

Varningen till Nikki och gränsen för gottgörelse

Slutet på slagsmålet mellan Beatrix och Vernita bryter vapenvilan: Vernita skjuter och Beatrix dödar henne. Nikki får se resultatet. Våldet har redan nått flickan genom förlusten, trots att det uttalade målet var att hindra henne från att bevittna konfrontationen.

Beatrix uttrycker sorg över att ha gjort det inför henne, hävdar att hennes mor hade en skuld att betala och medger att Nikki kanske vill hämnas när hon blir äldre. Påståendena är svåra att förena. Det första erkänner en skada; det andra försvarar handlingen som orsakade den; det sista medger att försvaret kanske inte räcker för den som just har förlorat sin mor.

Sheila López-Pérez kopplar i sin studie, publicerad i Ética y Cine Journal, den varningen till möjligheten att en vedergällning skapar en ny kränkning och ett nytt krav på gottgörelse. Tillämpad på Nikki visar tolkningen att hämnden inte nödvändigtvis tar slut när den som inleder den anser sig ha uppnått sitt mål.

Uttalandet om Nikkis framtid innebär inte heller någon skyldighet för flickan. Beatrix beskriver en möjlighet som beror på vad Nikki kommer att känna när hon blir äldre. Hon lovar inte att uppfostra henne, skydda henne eller låta henne bli en del av sitt liv. Scenen lämnar utrymme för en framtida reaktion utan att berätta vilket beslut Nikki kommer att fatta.

Beatrix Kiddo har alltså en begränsad räckvidd. Hon kan bestämma vem hon riktar sitt angrepp mot och under vilka omständigheter hon tänker utföra det, men hon kan inte styra hur de som finns omkring påverkas. Nikki behöver inte ha varit måltavlan för att drabbas av en oåterkallelig konsekvens. Avsnittets etiska dilemma består just i avståndet mellan avsikten och det som lämnas kvar.

Erbjudandet om kaffe för in en vardaglig artighet mellan två kvinnor som nyss har slagits. Vernita minns hur Beatrix vill ha sitt kaffe, och den kunskapen visar att de har haft en relation tidigare. För några ögonblick gör de sådant man gör när man har besök, samtidigt som de fortsätter att tala om en ouppklarad skuld.

Den vardagliga tonen gör också överenskommelsen mer svårtolkad. Ett samtal kan återgå till välbekanta manér utan att hotet har försvunnit. Att visa hänsyn till någon annans smak bevisar inte heller att en försoning har ägt rum. Avsnittet använder små vardagliga vanor för att hålla både den tidigare närheten och den nuvarande fientligheten levande.

Hemmet skapar dessutom en obalans mellan de två kvinnorna. Vernita omges av tecken på det liv hon försöker bevara; Beatrix kliver in i det med den förlust hon fortfarande tror sig ha lidit. Samma rum rymmer en närvarande familj för den ena kvinnan och en smärtsam jämförelse för den andra. Den skillnaden hjälper oss att förstå varför vädjan om nåd inte leder till ett gemensamt svar.

Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer