Bills svärd i Kill Bill samlar en förväntan som filmen bygger upp under två volymer: att få se lönnmördarnas chef möta kvinnan som kommit för att döda honom. Svärdet hör hemma i samma värld av mästare och exceptionella vapen som omger Beatrix, även om berättelsen ägnar betydligt mindre tid åt att förklara just detta föremål. Den skillnaden spelar roll. Vi får följa huvudpersonens väg fram till hennes katana; Bills vapen förknippas med en auktoritet som han redan tar för given.
Kopplingen till Hattori Hanzo har stöd i dialogen, men det ger oss ingen fullständig bakgrund till svärdet. Det innebär inte heller att man kan överföra alla gravyrer eller allt material som anges för en kommersiell reproduktion till filmen. För att förstå föremålet är det lämpligt att fokusera på tre konkreta frågor: vad Bill säger om vapnen, vilken roll hans svärd spelar i konfrontationen och vad vi vet om de exemplar som cirkulerade utanför fiktionen. Varje fråga bygger på en egen typ av belägg.
Bill föreslår att de ska korsa Hanzo-svärden. Tidigare har han berömt Beatrix svärd och frågat vem smeden är; hon förklarar att det räckte med att nämna hans namn för att få uppdraget. Det här samtalet gör det möjligt att koppla Bills vapen till Hanzo inom fiktionen. Filmen visar dock varken hur det tillverkas eller att det överlämnas på samma sätt som huvudpersonens svärd.
Vad namnet Hattori Hanzo tillför
Kommentaren blir särskilt obehaglig eftersom den förvandlar ett samtal om hantverk till en uppgörelse. Bill erkänner ryktet om mannen som tillverkade svärdet framför honom och förstår varför han tog sig an arbetet. Det går att läsa som en förlust av auktoritet: mästarens anseende tillhör inte längre uteslutande hans tidigare krets.
Medverkan av Hattori Hanzo i Kill Bill hjälper oss att placera den här relationen utan att hitta på en tidslinje. Här är det namnets effekt på Bill som är intressant: föremålet han beundrar bär med sig ett beslut som fattats till förmån för den person som tänker döda honom.
Att de två motståndarna kan tala samma svärdskämparnas språk innebär inte heller att de är moraliskt likvärdiga. Att dela kunskaper eller erkänna en vapensmed löser inte konflikten mellan dem. Vapnets kvalitet är inget oskuldsbevis. Den här åtskillnaden hindrar oss från att göra Bills svärdsintresse till ett automatiskt bevis på heder.
Svärdet i en duell som tonar ned spektaklet
Den fysiska konfrontationen kommer när de två karaktärerna sitter vid ett bord. I sin studie Att koreografera genre i Kill Bill Vol. 1 och 2, publicerad i Miranda, uppmärksammar David Roche hur kort och rumsligt begränsad den här slutliga sammanstötningen är. Hans analys hjälper oss att förstå varför vapnet inte behöver visas upp länge för att framstå som hotfullt.
Ett bord brukar rama in ett samtal: det avgör vem som sitter på vilken sida och håller ett igenkännbart avstånd mellan personerna. När svärden förs in i den här uppställningen blir ett utrymme som verkade ge rum för ord plötsligt instabilt. Åskådaren måste omtolka närheten mellan dem. Samtalet och attacken skiljs åt av en enda rörelse, utan någon övergång till en annan storslagen miljö.
Ur det perspektivet ligger Bills svärds betydelse i att det finns till hands. Hotet kan förbli stilla. Vapnet bidrar till känslan av att dess ägare har resurser kvar även när han talar förtroligt. Den blandningen av närhet och makt syns också hos Bill i Kill Bill, vars ömhetsfulla sätt aldrig undanröjer möjligheten till våld.
Den korta sammandrabbningen gör att en påstådd överlägsenhet hos stålet inte ensam kan förklara utgången. Det blir ingen utdragen tävling som ska visa vilket blad som skär bäst. För analysen av föremålet är den begränsningen fruktbar: den tvingar oss att ta hänsyn till vem som använder det, i vilken situation och med vilka förväntningar, i stället för att tillskriva det egenskaper som berättelsen inte nämner.
Den kommersiella utformningen dokumenterar inte i sig inspelningen
En auktionspost från Propstore ger ett användbart exempel på skillnaden. Post 396 från mars 2022 identifierar uttryckligen en limiterad replika av Bills katana, signerad av David Carradine. Katalogen beskriver en svart slida med ett emblem föreställande ett demonansikte. Det är information om just den replikan; själva rubriken på posten framställer den inte som exemplaret som användes framför kameran.
Emblemet kan därför studeras som en del av vapnets kommersiella utformning, men den posten räcker inte för att fastställa utsmyckningen på alla inspelningsrekvisita. Än mindre ger den stöd för att lägga till en hemlig inskription, en ed som uttalades när svärdet överlämnades eller ett tillverkningsdatum i berättelsen. Det är andra frågor än att identifiera vilken karaktär en replika syftar på.
Jämförelsen med Beatrix Kiddos katanaförändras också: dess väg genom berättelsen utvecklas på sitt eget sätt, medan en stor del av Bills svärds tyngd kommer från ägarens rykte. Skillnaden mellan ett föremål vars förvärv vi får följa och ett annat som vi möter redan i antagonistens händer förklarar varför de får olika stort utrymme, utan att göra dem utbytbara.
David Carradine gav en ledtråd om inspelningsföremålen i Hollywood.com-reportaget Rekvisitasnack: Vem fick vad från inspelningen av Kill Bill?. Skådespelaren berättade att han hade tagit med sig svärd och trodde att han fortfarande hade kvar Bills nummer två; han tillade att det första hade försvunnit under inspelningen. Formuleringen bör bevaras som skådespelarens minne, inklusive hans reservation när det gäller att identifiera exemplaret. Det är inte detsamma som en fullständig inventarielista över rekvisitan.
Den här anekdoten väcker en annan fråga än katanans betydelse: rekvisitans materiella liv efter en produktion. En karaktär kan ha ett enda svärd i berättelsen, samtidigt som teamets arbete ger upphov till flera föremål med anknytning till det. Carradines vittnesmål gör det möjligt att tala om den mångfalden, men inte att automatiskt koppla varje exemplar till en viss scen, ett visst material eller ett visst senare öde. För att fastställa sådana samband skulle det behövas dokumentation som knyter varje föremål till en konkret användning.
Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer
