Pussy Wagon i Kill Bill: design och narrativ funktion

Pussy Wagon i Kill Bill är den gula Chevrolet-pickup som Beatrix Kiddo använder efter att ha lämnat sjukhuset. Den dekorerade karossen och det stora namnet på bakluckan gör den omedelbart igenkännbar. Filmen dröjer dock med att förklara varifrån den kommer: den tillhör Buck, sjukhusanställde som Beatrix tar nycklarna från. Kopplingen mellan huvudpersonen och fordonet börjar med ett övertagande.

Designen behåller sin tidigare ägares personlighet. Den sexuellt anspelande texten, de målade lågorna och den röda klädseln bildar en medvetet prålig helhet i fiktionen. När Beatrix tar plats i pickupen utnyttjar hon ett föremål som redan var anpassat för någon annan; dekorationen finns kvar medan användaren byts ut.

Fordonets funktion beror också på om det står stilla eller är i rörelse. Kupén gör det möjligt för Beatrix att hålla sig undan under flykten från sjukhuset, och därefter låter fordonet henne fortsätta sin resa. Användningen förenar det omedelbara behovet av att ta sig därifrån med en image som sticker ut bland omgivningens vanliga bilar.

I Kill Bill: Vol. 1 (Quentin Tarantino, 2003) känns pickupen igen på sin personliga utformning. Adam White identifierar den som en Chevrolet i The Independent 2021. Lackeringen, texten och kupén bidrar med detaljer som spelar en direkt roll i scenerna.

Så känner du igen den: kaross och kupé

Gult täcker stora delar av karossen och går igen i lågorna längs sidorna. På bakluckan står namnet med böjda rosa bokstäver, vit kontur och röd skugga som ger dem djup. Texten utnyttjar bakluckans bredd: den går att läsa när kameran visar pickupen bakifrån, utan att man behöver komma nära ett litet emblem.

Texten förändrar hur man ser på fordonet. En vy bakifrån skulle normalt lämna föraren utanför bild och ge knapphändig information om personen; här får man i stället ett uttryck för smak och en sexuell skrytsamhet. Pickupen presenterar själv en bild av sin ägare genom något som andra kan läsa från gatan.

Interiören fortsätter färgkombinationen. I baksätet syns röda ytor med gula kantband, intill grå partier på dörrpanelerna. Beatrix blå kläder framträder mot klädseln. Färgerna skiljer tydligt den som sitter där från utrymmet omkring henne, även när bildutsnittet fokuserar på henne.

Den personliga utformningen förenar offentliga och privata drag: bakluckan visar namnet utåt och sätena fortsätter dekorationen inne i kupén. Sambandet mellan utseende och ägare knyter an till Tarantinos fordon. I den här pickupen bygger karaktärsteckningen på detaljer som fortfarande syns när motorn är avstängd.

Ett namn förknippat med Buck och en användning som Beatrix bestämmer

Avslöjandet av vem som äger pickupen förändrar hur designen ska läsas. Buck utnyttjar sin position på sjukhuset för att förgripa sig på en försvarslös kvinna. När filmen kopplar pickupen till honom får den vulgära texten ett konkret sammanhang: den tillhör samma man som har gjort sin tillgång till en patient till ett tillfälle att utnyttja henne.

Beatrix får tag på nycklarna efter att ha konfronterat Buck. Fordonet blir en konkret resurs för att ta sig därifrån. Karaktären Beatrix Kiddo agerar här med det hon har till hands; hon behöver inte välja en utsmyckning som uttrycker hennes egna preferenser för att bestämma vart hon vill åka.

Därför är det viktigt att skilja mellan ägande och användning. Lackeringen behåller Bucks skrytsamhet, men han har inte längre kontroll över färden. Kontrasten kan skapa humor genom designens överdrifter och samtidigt påminna om det obehagliga ursprunget till det Beatrix använder. Filmen håller fast vid båda associationerna genom att låta namnet vara kvar under färden.

Kupén och vägen berättar olika saker

På parkeringen flyttas uppmärksamheten från karossen till passageraren som ligger på baksätet. En bildvinkel från fotändan placerar Beatrix ansikte längst bort och visar hur mycket plats hennes kropp tar upp i kupén. Pickupen rymmer handlingen: i det ögonblicket består dess nytta i att erbjuda henne en plats där hon kan stanna upp.

Scenen gör det möjligt att skilja mellan att ha tillgång till fordonet och att kunna köra det. Nycklarna löser ett praktiskt problem, men Beatrix rörelseförmåga påverkar fortfarande möjligheten att ge sig av. Bilen står till förfogande medan hon hanterar den begränsningen. Väntan äger rum i ett föremål vars vanliga funktion just lovar motsatsen till att stanna kvar där.

Berättelsen har redan visat pickupen i avsnittet med Vernita Green innan den förklarar hur den hamnade hos Beatrix. Därmed känner man igen den innan man får veta dess historia. Återkomsten till sjukhuset ger fordonet som tidigare synts i rörelse ett ursprung: innan huvudpersonen kom dit hade pickupen tagits över, och hon hade fått vänta.

I sitt reportage för The Village Voice den 30 september 2003 beskrev R. J. Smith hur Tarantino kom till en intervjudag på Four Seasons i Beverly Hills i pickupen. Fordonet lämnade därmed inspelningen och blev en del av filmens offentliga lansering: filmskaparen visade sig tillsammans med ett föremål vars utsmyckning direkt förde tankarna till hans nya långfilm.

I april 2004 bekräftade Tarantino för Abby Harris på Blackfilm att fordonet var hans och att han hade hyrt ut det till en produktion med Missy Elliott. Svaret kopplar användningen till pickupen som regissören hade behållit och gör det möjligt att följa ett konkret rekvisitaföremål mellan olika produktioner. Intresset för att använda den i en annan produktion uppstod kort efter att den första filmen hade haft premiär.

År 2020 berättade Åkerlund för Variety att Gaga hittade pickupen hemma hos Tarantino, den som användes i Telephone, med Beyoncé, 2010.

Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer