Butch väljer katanan i Pulp Fiction efter att ha undersökt en hammare, ett basebollträ och en motorsåg i pantbanken. Svärdet sätter punkt för sökandet och följer med honom tillbaka till källaren för att rädda Marsellus. Beslutet att hjälpa till är redan fattat när han börjar välja: Butch hade kommit ända fram till utgången och stannat innan han gick därifrån.
Den ordningsföljden är viktig när man tolkar föremålet. Katanan ger ingripandet en synlig form, medan det etiska valet ligger i att återvända för någon som han hade kunnat överge. Scenen ägnar tid åt båda delarna: först avbryter Butch flykten, sedan får vi se hur han väljer bort olika alternativ tills han fastnar för ett. Det valda vapnet får större tyngd eftersom filmen låter oss jämföra det med de tidigare alternativen.
Dess betydelse beror på just det händelseförloppet. Sekvensen knyter samman valet av ett föremål med en räddningsinsats och en välbekant bild från actionfilmen. Katanan är ihågkommen både för när den dyker upp och för vad Butch gör efter att ha tagit den.
Katanan avslutar en genomgång av fyra föremål i Pulp Fiction – Quentin Tarantino, 1994. Butch hittar den när han letar efter något att ta med sig tillbaka till källaren. Det intressanta med sekvensen är hur mycket tid den ägnar åt sökandet och hur det sista föremålet skiljer sig från dem han väljer bort.
Ordningen: hammare, basebollträ, motorsåg och katana
Den slutliga kontinuitetsversionen från Words in Pictures, daterad juli 1994, dokumenterar följande ordningsföljd i den färdigklippta filmen:
- Hammare: Butch plockar upp den, tittar på den och lägger tillbaka den.
- Basebollträ: Han undersöker det och väljer också bort det.
- Motorsåg: Han håller i den innan han bestämmer sig för ett annat föremål.
- Katana: Han tar den, drar den ur skidan och återvänder med den.
De första valen etablerar ett upprepande mönster: plocka upp, överväga och välja bort. Varje nytt alternativ håller sökandet öppet och får publiken att vänta på ett till. Med svärdet tar väntan slut. Butch går från att undersöka det han hittar till att åter röra sig mot källaren. Det sista föremålet förknippas med en annan handling än de tidigare.
Butikens varierade utbud gör det möjligt att samla verktyg, en sportartikel och ett svärd utan att flytta rollfiguren till en annan plats. Under några ögonblick hamnar pantbankens lager i centrum för uppmärksamheten. Det stora utbudet gör improvisationen synlig: Butch måste välja bland det som finns där, efter att ha blivit tillfångatagen och lyckats ta sig loss.
Beslutet att återvända kommer före valet av svärd
Innan han börjar leta kommer Butch Coolidge fram till utgången och stannar. Det ögonblicket skiljer den omedelbara flykten från ingripandet han ska göra. Svärdet dyker upp först efter att han redan har ändrat riktning. Därför vänder man på händelseförloppet om man tillskriver svärdet hela den moraliska förändringen: Butch börjar med att bestämma sig för att inte gå därifrån och lämna Marsellus.
I scenen i pantbanken får räddningen sin betydelse genom relationen mellan de två fångarna. Butch återvänder för mannen som förföljde honom, trots att han nu kan ta sig ut på egen hand. Valet av föremål förlänger det beslutet genom konkreta handlingar: han förbereder sig på att återvända i stället för att genast utnyttja sitt övertag för att fly från lokalen.
När Butch kommer ner med katanan blir hans nya syfte tydligt. Flyktingen som sökte efter en utväg kommer tillbaka, redo att ingripa. Han behöver inte hålla ett tal för att förklara vad han har bestämt sig för att göra: vägen till utgången, sökandet och återkomsten bildar en begriplig sekvens. Föremålet knyter förberedelserna till handlingen som vi väntar på.
Återkomsten gör det möjligt för Marsellus Wallace att slippa vara utlämnad åt sina fångvaktare. Butch ingriper mot Maynard och Marsellus får åter möjlighet att agera mot Zed. Valet av föremål gör inte boxaren till den enda som bidrar till upplösningen: hans återkomst öppnar en möjlighet som den andre fången kan ta till vara.
Filmisk bild och rekvisitas begränsningar
Hammaren, basebollträet och motorsågen har vardagliga användningsområden utanför strid; svärdet har en silhuett som genast känns igen som ett vapen. När det avslutar serien riktas uppmärksamheten mot Butch, utrustad för att återvända. Pausen när han drar det ur skidan skiljer det valet från föremålen han bara har hållit i och sedan lämnat.
En scenanvisning i utkastet till Pulp Fiction som finns bevarat på IMSDb kopplar Butch till skådespelaren Ken Takakura när han håller i svärdet. I den skrivna versionen följer jämförelsen med honom när han återvänder till källaren.
En tolkning utifrån heder kan ta fasta på beslutet att rädda fienden, men det kräver inte att Butch görs till samuraj eller tillskrivs en viss historisk hederskodex. Handlingens värde går att se i det han gör för Marsellus. Svärdet förstärker ögonblicket visuellt utan att sudda ut rollfigurens tidigare våldshandlingar.
När det gäller rekvisitan visar scenen ett svärd med skida, men anger inte tillverkare, modell eller ursprung. Namnet katana används för att identifiera det i berättelsen; det bekräftar inte att det rör sig om ett gammalt japanskt föremål och visar inte heller vilka material som användes under inspelningen. En kommersiell kopia kan inte heller ge svar på dessa frågor om föremålet som syns i filmen.
Under urvalet gör ljuden från källaren att vi hela tiden påminns om vad Butch har lämnat där nere. Den slutliga kontinuitetsversionen dokumenterar röster från Zed och Maynard medan han undersöker föremålen. Ljuden gör att sökandet inte känns som en paus frikopplad från fångenskapen: situationen fortsätter även när bilden fokuserar på butiken.
På så vis följer tittaren två rytmer samtidigt. Ovanför pågår en rad små beslut, där föremål plockas upp och väljs bort. Där nere kvarstår ett hot som ännu inte har fått sin upplösning. Tiden som ägnas åt att välja blir spännande eftersom tittaren vet att Butch fortfarande måste återvända. Det behövs inga ständiga klipp tillbaka till källaren för att behålla känslan av brådska.
Ljudet hindrar också lokalen från att framstå som ett utrymme där Butch helt har återtagit kontrollen. Han kan röra sig och leta bland föremålen, men fångvaktarna är fortfarande nära och aktiva. Den relativa frihet han har i butiken samexisterar med det som hörs från ett annat rum. Valet sker i denna obehagliga närhet.
Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning
