Marsellus Wallace i Pulp Fiction: så utövar han makt

Marsellus Wallace, spelad av Ving Rhames i Pulp Fiction, organiserar en stor del av det arbete som de andra rollfigurerna utför. Jules och Vincent hämtar en portfölj åt honom; Butch tar emot hans pengar för att förlora en match; Mr. Wolf svarar när han ringer. Hans ställning märks genom de skyldigheter som de andra erkänner även när han inte är där.

Filmen låter oss först lära känna hans sätt att tala och visar sedan vilka svårigheter han möter när han försöker genomdriva sina beslut. Marsellus kan förklara för en man hur han ska agera och se till att andra utför uppdrag. Den förmågan räcker inte längre när någon tar emot en order med avsikt att inte lyda den, eller när ett oväntat möte gör att han hamnar i andras våld.

Hans förlopp tillsammans med Butch visar den skillnaden. Den kriminella affärsmannen som betalar för en förlust blir en skadad förföljare och behöver till slut hjälp av mannen han letade efter. Hans svar efteråt visar att han fortfarande kan förhandla, även om relationen har förändrats.

En röst som försöker bestämma den andres valmöjligheter

Marsellus första samtal med Butch håller chefens ansikte utanför bild och riktar uppmärksamheten mot hans röst och den som måste lyssna. Rhames talar lugnt. Tiden han lägger på att utveckla sitt resonemang visar att han kan dra ut på mötet tills han får det svar han väntar sig.

I förhandlingen om den uppgjorda matchen framställer Marsellus förlusten som ett klokt beslut för en boxare i slutet av karriären. Han anser sig kunna bedöma hur mycket framtid boxaren har kvar och hur mycket stoltheten borde betyda för honom. Pengarna följs av en förklaring som ska få lydnad att framstå som rimlig för den som ska ta emot dem.

Kravet på att upprepa den rond då han ska gå i golvet gör godtagandet hörbart. Marsellus vill höra Butch upprepa ordern. Den avslutande sekvensen i Words in Pictures från juli 1994 bevarar den avslutningen på samtalet. Insisterandet kännetecknar någon som behöver få överenskommelsen bekräftad med ord, även om bekräftelsen inte garanterar att den följs.

Det som händer senare visar en begränsning i hans metod. Butch kan hålla sin egen plan hemlig och svara på det sätt som förväntas. Marsellus får ett löfte om lydnad, men misstolkar vad löftet låter honom veta. Förmågan att ge instruktioner går hand i hand med ett beroende av den information som andra väljer att visa honom.

Ledarskapet utövas också genom andra

När Jules och Vincent kommer till baren visas hur tillträdet till chefen regleras. Paul tar emot dem, kommenterar deras kläder och ber dem vänta medan Marsellus talar färdigt med Butch. Väntan skapar en hierarki utan att den behöver uttalas: vissa ärenden måste avslutas innan andra anställda får komma fram.

Hämtningen av portföljen är en del av det här uppdragsbaserade arbetssättet. Marsellus behöver inte följa med männen för att hans intressen ska styra handlingen. Rollfigurerna talar om honom, motiverar beslut med hans namn och ser regelbrott som en fara. Hans närvaro sträcker sig genom förväntningar som de andra har lärt sig att ta hänsyn till.

Avsnittet om Vincent och Mia låter oss se den auktoriteten inom ramen för en personlig plikt. Vincent måste följa med chefens fru och försöker hålla vissa gränser under utflykten. Berättelserna som cirkulerar om Marsellus gör honom ännu räddare. Ryktet påverkar därmed hans beteende, även när informationen det bygger på kommer från hörsägen.

När Jules behöver hjälp efter Marvins död vänder sig Marsellus till Winston Wolfe. Marsellus och Mr. Wolfs yrkesrelation visar ett annat sätt att utöva makt: att hitta någon som kan lösa ett problem och anförtro personen uppgiften. Chefen har kontakter, men behöver en annan persons särskilda kompetens.

De här relationerna visar en makt som upprätthålls genom samarbete, rädsla och egenintresse. Medarbetarna reagerar inte alla på samma sätt och har inte heller samma ställning. Marsellus kan kräva lydnad av Butch och be Wolf om hjälp. Skillnaden i bemötande visar hur han anpassar sitt agerande efter den resurs han behöver få tillgång till.

Förföljelsen visar chefens sårbarhet

Butchs seger förvandlar en misslyckad uppgörelse till en personlig jakt. När de möts på gatan är Marsellus inte längre bara namnet bakom en förföljelse på avstånd. Han blir påkörd, reser sig skadad och skjuter efter boxaren. Hans kropp utsätts för samma olyckor som hotar mannen han jagar.

Under förföljelsen träffar han en kvinna som inte har något med konflikten att göra. Händelsen visar hur rollfigurens våld tar sig uttryck utanför ett kontrollerat samtal. Han fortsätter målmedvetet att försöka fånga Butch medan omgivningen blir kaotisk och andra människor drabbas av skotten.

I pantbanken lyckas Maynard och Zed övermanna de båda männen. Marsellus utsätts för sexuellt våld och hamnar i sina förövares våld. Hans ställning i den kriminella miljön skyddar honom inte på den platsen. Han får hjälp av Butch, som vänder tillbaka trots att han hade kunnat fly.

När han väl är fri tar Marsellus åter till orda för att bestämma vad som ska hända mellan dem. Han förklarar konflikten avslutad i utbyte mot tystnad om det som hänt och att Butch lämnar Los Angeles utan att återvända. Vapenvilan efter räddningen visar att han fortfarande behöver ställa upp villkor, nu inom en relation som förändrats av den hjälp han fått.

Hans reaktion mot Zed visar att han fortfarande vill hämnas, medan han låter Butch gå med på en uppgörelse. Den skillnaden gör att hans svar inte kan reduceras till en enda impuls. Marsellus kan erkänna en skuld utan att överge sitt hotfulla språk. Det sista mötet låter den nyss upplevda sårbarheten samexistera med önskan att återta beslutanderätten.

Rhames tolkning skiljer röstens volym från den auktoritet den förmedlar. I samtalet med Butch kan han tala utan att skynda på, eftersom han förväntar sig att den andre ska fortsätta lyssna. Fraserna får sin rytm av att samtalspartnern är tillgänglig. Lydnaden verkar också omfatta den tid han måste ägna åt honom.

När handlingen når honom på gatan förändrar andningen, smärtan och rörelserna hans närvaro. Rollfiguren måste reagera fysiskt och kan inte längre styra mötet genom en lång förklaring. Förföljelsen gör det möjligt att jämföra två sätt att agera: att styra en situation från en trygg position och att möta det som just har gått över styr.

Efter räddningen börjar han åter formulera villkor medan han fortfarande är skadad. Han återtar det verbala kommandot innan han har återhämtat sig helt fysiskt. Den obalansen håller attackens följder närvarande i det sista samtalet och gör att vapenvilan sluts mellan två män som båda har påverkats av det de varit med om.

Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning