Tomatskämtet som Mia Wallace berättar i Pulp Fiction bygger på en ljudlikhet i engelskan. Poängen kan förstås både som en uppmaning att hinna ikapp dem som går före och som namnet på en tomatsås. När översättningen bara behåller hänvisningen till såsen försvinner kopplingen till personen som hamnade på efterkälken. Därför kan anekdoten verka förbryllande när man hör den dubbad till spanska.
Mia presenterar skämtet som material från Fox Force Five, tv-piloten som hon hade arbetat med. Först tvekar hon inför att berätta det, men när kvällen går mot sitt slut bestämmer hon sig för att dela det med Vincent. Även väntan bidrar till effekten: tittaren minns ett samtal som verkade ha lämnats oavslutat. Den språkliga förklaringen gör poängen begriplig, men scenen kräver inte att man tycker att det är ett särskilt bra skämt. Mia har själv redan tonat ned förväntningarna innan hon börjar berätta.
Den lilla berättelsen handlar om en tomatfamilj som går tillsammans. Den yngsta hamnar på efterkälken, pappan blir arg och mosar honom. Slutet förenar den fysiska förvandlingen med uppmaningen att komma ikapp. Om man förstår båda betydelserna går det att återskapa skämtet utan att tillskriva det någon dold innebörd om Marsellus affärer eller yrkesmördarnas portfölj.
Så fungerar ordleken på engelska
Uttrycket catch up betyder här att hinna ikapp dem som har gått före. Uttalet liknar uttalet av ketchup, såsen. Pappan kan både skynda på den lilla och förvandla honom till produkten vars namn låter nästan likadant. Förseningen bäddar för den första betydelsen, och mosandet för den andra. Om någon av handlingarna tas bort förlorar poängen en del av sin uppbyggnad.
Skämtet bygger på ljudet, så en transkription måste välja hur det hörda ska återges. Om man skriver uppmaningen framhävs familjens rörelse; om man skriver namnet på tillbehöret framhävs resultatet av slaget. Båda tolkningarna hör till samma skämt. Den avslutande eftertexten till Pulp Fiction, daterad den 25 juli 1994, återger poängen och förklarar de dubbla betydelserna i sina dialoganteckningar.
Det är också bra att skilja mellan att förstå mekanismen och att tycka att skämtet är roligt. Ordleken är medvetet enkel och bygger på en absurd situation med barnsliga figurer. Mia medger på förhand att hennes komiska material är svagt. En förklaring av ljudlikheten löser ett förståelseproblem, men filmen lämnar fortfarande utrymme för Vincent att reagera reserverat, precis som hon hade väntat sig.
Vad den spanska översättningen bevarar
Pau Sitjà Márquez analyserar detta avsnitt i sin studie från 2024 om översättning av ordlekar, publicerad i Traduction et Langues, volym 23, nummer 2. Den spanska version som han återger behåller tomatfamiljen, förseningen och mosandet och avslutas med namnet på såsen. Den bevarar bilden och berättelsens ordningsföljd, men spanskan saknar ljudlikheten mellan namnet och en motsvarande uppmaning att hinna ikapp gruppen.
Lyssnaren kan förstå att en mosad tomat till slut blir sås. Det som försvinner är slutordets andra funktion: pappan verkar inte längre ge den lilla en instruktion som låter igenkännbar på spanska. Den förlusten förklarar varför slutet kan låta rent bokstavligt. Man behöver inte anta att en replik saknas i filmen för att förstå skillnaden mellan de två versionerna.
Ett arbete från masterprogrammet i digital efterproduktion vid Universitat Politècnica de València, med titeln ¿Cómo doblar el humor? Particularidades, återger också avsnittet ur den kastilianska versionen och påpekar att ordleken går förlorad. De två analyserna gör det möjligt att beskriva en konkret dubbningslösning. Att de överensstämmer innebär inte att transkriptionen kan tillskrivas alla spanskspråkiga ljudspår eller alla undertextutgåvor.
Ur ett översättningsperspektiv skulle en förklaring av uppmaningen inom parentes fungera i en skriftlig kommentar, som den här analysen. I talad dialog skulle ett sådant förtydligande lägga till en förklaring till poängen och förändra rytmen. Att skapa en annan ordlek med spanska ord skulle innebära att skämtet omarbetades. Det är möjliga anpassningar, inte alternativa versioner av Pulp Fiction som man kan hävda har haft premiär utan att ange en specifik inspelning.
Varför Mia väntar till slutet av kvällen
Under Mias och Vincents middag på Jack Rabbit Slim’s minns Mia sitt arbete med Fox Force Five. Hennes rollfigur skulle bidra med ett skämt i varje avsnitt, men serien kom aldrig längre än till pilotavsnittet. Samtalet framställer komiken som en del av en yrkeserfarenhet som hon själv berättar om med ett visst obehag. Vincent vill höra skämtet, men hon skjuter upp svaret.
Skämtet kommer tillbaka när Vincent och Mias avsnitt närmar sig sitt slut, efter överdosen och överenskommelsen om att hålla tyst inför Marsellus. Återkomsten till ett tidigare samtal tonar ned allvaret i det de har att hantera: nu kan de ägna sig åt en berättelse om tomater. Tolkningen av tonförändringen bygger på skämtets plats i berättelsen, utan att man behöver göra det till en sensmoral om olyckan.
Det är Mia Wallace som tar initiativet till slut. Hon ropar på Vincent när han är på väg att gå och erbjuder sig att berätta det hon avböjde under middagen. Gesten infriar ett litet löfte som hängt kvar och gör att de kan ta farväl genom att dela något som redan angick dem båda. Att hon är villig att berätta ett skämt som hon själv tycker är dåligt säger mer om deras relation än poängens originalitet.
Fox Force Five-piloten finns inom fiktionen genom Mias berättelse. I det här avsnittet förekommer ingen filmrulle, tv-sändning eller inspelning av hennes framträdande. Filmen visar Mia när hon berättar skämtet för någon i person. Om man blandar ihop den berättelsen med en scen ur det påstådda programmet lägger man till audiovisuellt material som inte förekommer i Pulp Fiction.
Den här skillnaden gör det också lättare att beskriva de hänvisningar som förekommer utanför långfilmen. En text som återger skämtet kan innehålla den engelska dialogen, en förklarande översättning eller en viss dubbningsversion. Textens språk räcker inte i sig för att avgöra vilket av alternativen det handlar om. För att jämföra dubbningar måste man ange versionen; för att förklara ordleken räcker det att bevara sambandet mellan förseningen och den mosade tomaten. På så sätt går det att kommentera avsnittet utan att rekonstruera en inspelning som inte finns eller tillskriva en översättningslösning till en utgåva som inte har kontrollerats.
Visa alla artiklar i Pulp Fiction: personer och berättelser som byter ordning
