Mr. Brown och Mr. Blue: deras roller i Reservoir Dogs

Quentin Tarantino spelar Mr. Brown och Edward Bunker spelar Mr. Blue i Reservoir Dogs. De tillhör rånarligan som Joe Cabot har anlitat. De är med vid den inledande frukosten, men deras roller utvecklas inte lika mycket som White, Orange, Pink och Blonde, vars konfrontationer upptar större delen av lagerhusscenerna.

Att de bara medverkar kort betyder inte att de står utanför jobbet. Brown deltar i flykten efter rånet, och Blue ingår i gruppen vars öde de överlevande försöker få klarhet i. Deras namn kommer upp i samtalen om den misslyckade stöten, eftersom ligan inte längre lyckas samla alla män som den började med.

Filmen ger olika slags information om de båda. Brown syns skadad under flykten. Att Blue har dött får man däremot veta genom vad Joe berättar. Skillnaden gör det möjligt att beskriva deras öden utan att tillskriva dem scener som inte finns: i Browns fall följer man en synlig handling, medan det i Blues fall handlar om ett besked som förmedlas inom gruppen.

Mr. Brown: från frukosten till flyktbilen

Brown inleder kafésamtalet med sin sexuella tolkning av låten Like a Virgin. Han talar länge och får svar som ifrågasätter det han säger. Hans första inlägg gör det möjligt att känna igen honom på ett sätt att ta plats i samtalet: han insisterar på sin tolkning och försöker få de andra att följa den. I det läget kan gruppen lägga tid på en meningsskiljaktighet som ännu inte kräver att de fattar ett beslut om en kamrats liv.

Tarantino spelar en av dessa deltagare, utöver att skriva och regissera filmen, vilket framgår av presentationen från Lumièrefestivalen 2023. I rollistan för Reservoir Dogs har hans rollfigur få repliker. Att han får uppmärksamhet när han talar under frukosten gör honom inte till rånarligans organisatör. Det är fortfarande Joe som anlitar gruppen och bestämmer villkoren för jobbet. Brown deltar i ett samtal mellan kamrater utan att leda operationen.

Senare återvänder filmen till flykten och visar honom bakom ratten i en bil med White och Orange. Brown är skadad och blöder; han kan inte längre köra som vanligt. Nödläget tvingar de andra två att överge bilen och fortsätta på egen hand. Episoden slutar med att Brown dör, medan White och Orange försöker hitta ett annat sätt att fly.

Skadan syns i bild, men skottet som orsakade den visas inte. Därför går det att beskriva vad som händer med honom under flykten utan att peka ut någon särskild skytt. Hans uppgift som förare avbryts av skadan han har fått. Rollfiguren som man först lärde känna genom hans prat bland de andra dyker upp igen när han har svårt att utföra uppgiften som hans kamrater är beroende av.

Mr. Blue: en frånvaro som Joe förklarar

Blue säger betydligt mindre under frukostsamtalet. Hans närvaro placerar honom i gruppen före rånet, utan att han får någon personlig berättelse eller ledarroll. Bunker, som också står med namnet Eddie Bunker i Lumières presentation, spelar rollen. Filmen ger få ledtrådar till vem han är som individ: den berättar inte om hans bakgrund, så det går inte att återskapa hur han började arbeta med Joe eller vad han gjorde före den här operationen.

Efter rånet syns Blue inte bland dem som samlas i lagret. Hans frånvaro lämnar en del av utgången oklar för de andra. När Joe kommer berättar han att Blue är död. Uppgiften kommer fram i ett samtal efter rånet; filmen går inte tillbaka i tiden för att visa en konfrontation där Blue är med. Den visar inte heller någon scen där vi kan följa hans sista rörelser.

Joe gör frånvaron till en bekräftad förlust för de andra. Hans besked förändrar vad gruppen kan hoppas på: Blue är inte längre en kamrat som kan tänkas dyka upp på mötesplatsen.

Namnet Mr. Blue förekommer också i Edward Bunkers självbiografi, som gavs ut av No Exit Press 1999. Förlagets presentation beskriver boken som memoarerna från författaren som spelade rollfiguren. Den handlar om Bunkers liv. Titeln kan förknippas med rollen som många läsare känner igen honom för, men hans personliga erfarenheter blir inte därmed en del av rånarens bakgrund i Reservoir Dogs. Filmen använder inte boken för att förklara Blues förflutna.

Skillnaden mellan skådespelare och rollfigur gäller också Brown. Tarantino står för manuset och säger rollfigurens repliker på filmduken, men åsikten om en låt framförs i ett fiktivt samtal, där en av deltagarna försöker övertyga de andra. Att läsa den som regissörens personliga uttalande skulle kräva en annan attribution. I båda fallen hjälper det att känna igen skådespelaren, men rollfigurens beteende beror fortfarande på vad filmen låter honom säga och göra.

Visa alla artiklar i Reservoir Dogs: rånet berättat genom dess följder