Mr. Pinks öde i slutet av Reservoir Dogs

Mr. Pink tar sig levande ut ur lagret med diamanterna i slutet av Reservoir Dogs. Filmen låter oss slå fast att han kommer därifrån, men visar inte att han når en säker plats. Han försvinner ur bild medan slutet riktar uppmärksamheten mot White och Orange; Pinks väg fortsätter utanför bild, där polisens närvaro innebär en annan fara än den konfrontation han just har undkommit.

Här behöver ordet överlevare en tidsmässig begränsning. Pink kan fortfarande röra sig när andra har blivit nedskjutna eller skadade. Den omedelbara fördelen innebär inte att han senare lever i frihet, och garanterar inte heller att han får behålla bytet. Slutet innehåller ingen scen där han kommer fram, inget senare möte och ingen förklaring av vad som händer med diamanterna.

Osäkerheten beror framför allt på hur bild och ljud samspelar. Publiken ser Pink lämna de andra och hör samtidigt händelser utanför. För att tolka dessa signaler måste man skilja mellan det som faktiskt visas, polisens ingripande som uppfattas utanför bild och den framtid som filmen lämnar oskildrad.

Slutet skildrar händelser i två angränsande utrymmen. Kameran stannar inne i lagret efter att Pink har gått, medan ljudet fortfarande förmedlar information från utsidan. Hans väg slutar vara synlig vid ett avgörande ögonblick: han har överlevt konfrontationen mellan rånarna, men måste fortfarande ta sig genom ett område där polisen är verksam.

Att komma undan med diamanterna löser bara en fara

Pink drar sig undan konflikten mellan sina kumpaner och tar tillfället i akt att ge sig av med bytet. Hans beslut håller fast vid rånets materiella mål när de personliga lojaliteterna redan har gjort en gemensam flykt omöjlig. Att han tar diamanterna visar att han fortfarande kan agera på egen hand. Det visar inte att han har kontroll över förhållandena på gatan eller att polisen har tappat spåret efter honom.

Bytet är inte heller ett pris som filmen ger honom för att han haft rätt i en diskussion. Föremålet har fortfarande ett värde, men det beror på om han kan behålla det och ta sig därifrån. Genom att ta det förblir Pink en del av rånet ända fram till sin sista synliga handling. Han lämnar inte uppdraget tomhänt, utan försöker få ett individuellt resultat av ett företag som har misslyckats som gemensam insats.

Stephen Weinberger undersökte 2004 i Literature/Film Quarterly, idén om professionalism som förmågan att sätta känslorna åt sidan för arbetets skull. Den tolkningen är relevant för Mr. Pinks slutgiltiga beslut: han undviker att dras in i konflikten som gör de andra handlingsförlamade och behåller en flyktväg. Att han skiljer sig från gruppen kan förstås som en överlevnadskalkyl, utan att det för den skull garanterar att han lyckas.

Polisröster och skottlossning utanför

Efter att Pink har gett sig av hörs polisiära aktiviteter och skottlossning utanför lagret. Bilden fortsätter att visa White och Orange. I slutet av Reservoir Dogs ingriper polisen också mot White inne i byggnaden; det är viktigt att skilja den senare händelsen från ljuden som hörs när Pink ger sig av. Alla skott i slutet hör inte till samma konfrontation och har inte någon synlig mottagare.

I sin recension den 5 september 2016 tolkade Ian Farrington det dämpade ljudet i slutet som att Pink blir gripen. Det är en kritisk tolkning av ljudspåret, inte något Tarantino har sagt om rollfigurens framtid. Hypotesen att polisen stoppar honom stämmer med att rösterna hörs efter hans avfärd och har mer stöd än en helt problemfri flykt.

Skotten räcker inte i sig för att rekonstruera varje rörelse utanför. Det saknas en bild som visar att Pink blir träffad, faller eller vad mötet får för fysiska följder. Att slå fast att polisen ingriper och att avgöra om rollfiguren dör i samband med det är två olika påståenden. Även om man godtar tolkningen att han blir gripen finns det fortfarande ingen senare scen som visar hur länge han överlever eller vad som händer med bytet.

Ernesto Valenzuela påpekade i /Film, i februari 2023, att filmen inte uttryckligen bekräftar att Pink dör. Den preciseringen gör det möjligt att låta ljudspåren behålla sin betydelse utan att göra dem till ett slut som bilden aldrig visar. Det finns heller ingen anledning att bortse från dessa tecken och beskriva hans avfärd som en lugn seger: det som händer utanför fortsätter att vara en del av slutet, även när kameran riktas mot en annan relation.

Pinks fördel ger honom ingen kontroll över det som händer utanför

Hans agerande kan jämföras med någon som löser ett omedelbart problem på rätt sätt och sedan upptäcker att ett till återstår. Genom att undvika sina kumpaners skottlossning behåller han möjligheten att fly; polisens närvaro förändrar förutsättningarna för den möjligheten. Slutet begränsar därmed den alltför bekväma tolkningen av rollfiguren som en vinnare bara för att han är den mest praktiskt lagde. Hans skicklighet inom gruppen ger honom ingen makt över dem som väntar utanför.

En påstådd fortsättning som enbart bygger på att Steve Buscemi medverkar i en annan film skulle inte heller lösa frågan om vad som händer vid mötet. Att känna igen skådespelaren i en annan film identifierar inte automatiskt rollfiguren eller fastställer vad som har hänt mellan de två berättelserna. För att låta Pink leva vidare på det sättet skulle det krävas en belagd och verifierbar koppling. Berättelsen i Reservoir Dogs slutar utan att visa denna senare väg, och ett liknande ansikte kan inte ersätta den.

Pink har en särställning bland rollfigurerna med en bakgrundshistoria. White, Blonde och Orange har kapitel som fördjupar deras förflutna; Pinks tillbakablick är fortfarande knuten till hans omedelbara flykt från rånet. Åskådaren får mindre biografiskt avstånd för att tolka hans beslut att ge sig av. Hans preferenser blir tydliga främst genom det han föreslår, diskuterar och gör under krisen.

Den ojämna fördelningen innebär att man inte kan förvänta sig samma slags personliga avslut för alla. Kapitlen låter oss se några av männen i tidigare relationer, när de fortfarande kan visa upp en annan sida av sig själva. Pink förblir mycket närmare det praktiska problemet i stunden: vad han ska göra med situationen framför sig. För att han ska vara begriplig behöver hans karaktärisering inte avslöja en familj eller skildra hans liv under många år. Bristen på bakgrund kan väcka nyfikenhet på hans framtid, men bevarar också en egenskap hos rollfiguren: vi vet betydligt mer exakt hur han reagerar på den här krisen än vem han skulle vara utanför den.

Visa alla artiklar i Reservoir Dogs: rånet berättat genom dess följder