Serge Gainsbourg, April March och Chick Habits släktträd

Den tydligaste kopplingen mellan Gainsbourg och Tarantino går via en annan röst, ett annat språk och en bearbetning som redan fanns innan Death Proof.

Från France Gall till April March

Serge Gainsbourgs koppling till Death Proof går via Laisse tomber les filles, en låt han skrev och som France Gall gav ut 1964. Flera decennier senare gjorde April March en engelsk version med titeln Chick Habit. Det är den inspelningen från 1995 som Tarantino använder i slutet av sin film. Förloppet rymmer tre olika bidrag: komposition, originalframförande och senare bearbetning.

Gainsbourg sjunger inte den version som hörs i Death Proof. Han medverkade inte heller i något uppdrag för filmen, som hade premiär 2007: han dog 1991. Att framställa honom som en direkt samarbetspartner till Tarantino skulle förvränga kronologin. Hans närvaro hör till den musikaliska repertoar som regissören återupptäcker, en form av indirekt samarbete förmedlat genom inspelningar, rättigheter och nya tolkningar.

April March är artistnamnet för Elinor Blake. Hennes bearbetning består inte bara i att sjunga en oförändrad fransk text på engelska. Övergången mellan språken kräver att uttryck, accenter och fraser som kan sjungas inom musikens form byggs upp på nytt. Den nya texten och framförandet är en del av Chick Habits identitet och bör uppmärksammas tillsammans med Gainsbourgs komposition.

France Galls röst hör till skivhistoriens början, medan April Marchs röst tar plats i filmen. Att blanda ihop dem suddar ut just den process som gör låtvalet intressant: en låt kan behålla en igenkännbar melodi och få en ny attityd när sångare, språk och kulturell tid förändras.

En popvarning efter våldet

Chick Habit kommer när upplösningen i Death Proof har vänt på rollerna mellan förföljaren och de förföljda. Den lätta rytmen och det skarpa uttrycket i framförandet ackompanjerar en abrupt sorti från handlingen. Låten driver på slutet utan att göra det till ett högtidligt avsked eller erbjuda en psykologisk förklaring till det som hänt.

Utan att återge texten kan den förstås som en varning till någon vars beteende mot kvinnor till slut får konsekvenser. Den tanken knyter an till Mikes öde. Kopplingen är tillräckligt tydlig för att skapa ironi, men gör inte låten till en exakt sammanfattning av handlingen. Den hade skrivits och bearbetats långt innan de här karaktärerna fanns.

Kontrasten mellan den lätta musiken och varningens allvar är en del av låtens effekt. Inspelningen behöver inte låta mörk för att ha udd. Den skenbara ledigheten låter slutet behålla något av en feststämning medan publiken tar in våldet den just har bevittnat. Betydelsen uppstår i mötet mellan sångens attityd och dess exakta plats i klippningen.

Språkbytet spelar också roll för hur låten tas emot. En engelsk bearbetning gör att en del av publiken lättare kan uppfatta varningens ton. Andra åskådare kan främst reagera på melodin och rytmen. Inget av dessa sätt att lyssna suddar ut den franska bakgrunden, även om inte alla behöver känna till den under filmvisningen.

Ett konkret avtryck, utan att hitta på ett större samarbete

Det här fallet räcker inte för att hävda att Gainsbourg komponerade avslutningen till flera av Tarantinos filmer. Här finns en identifierbar komposition, en bearbetning och ett dokumenterat användande i film. Det är mer användbart att vara noggrann med dessa upphovsuppgifter än att skapa en långvarig relation mellan två upphovspersoner utifrån ett enda låtval.

Det hindrar också att April March reduceras till ett enkelt, genomskinligt redskap. Det är hennes röst, engelska text och inspelningsljud som åskådaren hör. Tarantino väljer just den versionen bland de möjligheter en låt kan erbjuda. Originalupphovet förklarar början på förloppet, men ersätter inte arbetet som leder fram till Death Proof.

Kopplingen till Gainsbourg visar hur en komposition kan leva vidare genom successiva övertaganden, utan att alla inblandade har arbetat tillsammans. France Gall, April March och Tarantino medverkar vid olika tidpunkter och i olika roller. När dessa lager erkänns får Chick Habit tillbaka sin egen historia, utöver den minnesvärda plats den har i filmens slut.

Tillbaka till Tarantinos guide till musikaliska medarbetare.

Visa alla artiklar i Kompositörer och musikaliska medarbetare till Tarantino