Sangue e neve: blod, upprepning och våld i Morricones musik

Den italienska titeln betyder blod och snö. Stycket ingår i albumet till The Hateful Eight och koncentrerar en aggressiv sida av hans musikaliska uttryck, utan att för den skull sammanfatta hela massakern.

Sangue, inte sangre: identifiera stycket

Spåret som Decca gav ut heter Sangue e neve. Formen ”Sangre e neve” blandar spanska och italienska och är inte den officiella titeln. Ennio Morricone anges som kompositör. Rättelsen kan verka liten, men gör det möjligt att skilja ett konkret verk från en allmän beskrivning av våldet som genomsyrar filmen.

Titeln förenar två element som berättelsen ständigt ställer mot varandra. Snön täcker utomhusmiljön, begränsar rörligheten och gör varje försök att ta sig därifrån farligt. Blodet blir resultatet av våldet mellan dem som sökt skydd. Kopplingen antyder att skyddsrummet inte lyckas skilja den naturliga faran från den mänskliga. Den här tolkningen utgår från titeln och filmen, utan att tillskriva kompositören en förklaring som han inte har gett.

Enligt de musikanalyser av albumet som publicerats återanvänder stycket material med koppling till temat för Red Rock i en särskilt intensiv form. Det knyter an till ett redan etablerat musikaliskt språk i stället för att framstå som ett främmande inslag som bara dyker upp för att understryka skottlossning. Upprepningen gör att ett motiv man känner igen kan få en annan innebörd när dess intensitet och sammanhang förändras.

Våldet kan vara en förvandling av något välbekant

En av det återkommande motivets funktioner är att bevara minnet. När en musikalisk figur återkommer med större kraft kan lyssnaren koppla den aktuella faran till ett hot som redan fanns inbäddat i resan. Man behöver inte känna till spårets namn för att uppleva den kontinuiteten. Intensitetsförändringen kan få en tidigare förväntan att verka ha blivit verklighet.

I The Hateful Eight möter våldet inte en gemenskap som är helt fri från spänningar. Rollfigurerna har diskuterat mord, krig och straff långt innan interiören blir en plats för dödande. Den musikaliska kontinuiteten tillåter en liknande tolkning: det som bryter ut var redan förberett, även om offren inte kände till hela planen.

Man ska inte dra slutsatsen att Sangue e neve ackompanjerar varje skott i slutkapitlet. I filmens ljudmix samsas musik, röster, smällar, tystnader och stycken från andra verk. Namnet på ett spår räcker inte för att tillskriva det en hel komplicerad sekvens. Det går att analysera styckets karaktär noggrant utan att hitta på en lista över exakt vilka bilder det synkroniseras med.

Det är inte heller lämpligt att likställa musikalisk aggressivitet med ett moraliskt hyllande. Intensiv musik kan förstärka upprördheten, driva en scen framåt eller skapa en känsla av ödesbestämdhet. Inget av detta tvingar åskådaren att godkänna rollfigurernas handlingar. Rytmen kan dra oss närmare en handling, samtidigt som konsekvenserna gör det omöjligt att oreserverat fira den.

Ordet snö behåller också en koppling till den skenbara renheten i början. Landskapet kan se enhetligt ut på avstånd, medan insidan till slut fylls av skillnader som inte går att dölja. Musiken behöver inte illustrera en färgkontrast för att vara en del av den utvecklingen. Titeln påminner oss om att yttervärlden och konfliktens följder hör till samma film.

En variants intensitet blir meningsfull genom jämförelse. Om allt lät lika kraftfullt från första minuten skulle en förändring vara svårare att uppfatta. Partier med återhållen intensitet, korta stycken och avsnitt präglade av väntan ger större tyngd åt de mest pressade ögonblicken. Sangue e neve ska förstås som en del av den helheten, inte som en fristående ljudmässig höjdpunkt utan koppling till det som föregår den.

Ett kort spår i en större helhet

Stycket är relativt kort på albumet. Intresset ligger i koncentrationen och kopplingen till andra kompositioner, inte i att det innehåller en självständig utveckling som motsvarar en längre svit. När man lyssnar på det tillsammans med de olika versionerna av huvudtemat märker man att partituret arbetar med återkomster och förvandlingar, såväl som med kontraster.

Filmens omkastade kronologi tillför ytterligare en dimension. När man får se Domergues förflutnablir det som verkade vara en nutid full av frågetecken förankrat i konkreta händelser. Musiken ingår i en berättelse där kunskap om våldets ursprung inte hindrar det från att fortsätta. Tillbakablicken förändrar tolkningen av händelserna, men erbjuder ingen utväg för dem som fortfarande är fast.

Sambandet mellan blod och snö förhindrar också en enkel uppdelning i trygga och farliga platser. Utomhus kan man dö av att utsättas för väder och vind; inomhus kan man dö av att bli lurad. Titeln sammanfattar denna närhet utan att varje ljud måste översättas till ett föremål i landskapet. Det finns ingen regel som säger att ett instrument måste symbolisera snö och ett annat blod.

Inom partituret till The Hateful Eightgör Sangue e neve det möjligt att höra hotet som en lagrad energi. Namnet, den korta speltiden och återkomsten till välbekant material uppmuntrar till en tolkning av koncentration, inte av en fullständig förklaring. Stycket ger våldet en form; filmen lämnar frågorna om vilka som bär ansvaret, vilka som faller offer och vilka berättelser som används för att rättfärdiga det öppna.

Tillbaka till guiden till The Hateful Eight.

Visa alla artiklar i De hatfulla åtta: intriger och misstro under snön