Mannix kommer till diligensen och talar som någon som förtjänar en plats och auktoritet. Walton Goggins gör denna verbala envishet till utgångspunkten för en rollfigur som måste bestämma vem han ska tro på när allt rasar samman.
Prata för att inte bli lämnad utanför
Chris Mannix dyker upp ensam i snön och behöver komma ombord på diligensen. Han hävdar att han ska bli sheriff i Red Rock och använder den identiteten för att kräva uppmärksamhet. Hans första behov är fysiskt: att bli lämnad utanför kan kosta honom livet. Samtalet om hans ämbete, bakgrund och rättigheter bottnar i det behovet, vilket ger varje ord han säger en praktisk laddning.
Walton Goggins spelar Mannix med en energi som blandar fräckhet, oro och beräkning. Mannix pratar mycket eftersom tystnaden kan lämna beslutet helt i andras händer. Han försöker ta plats innan han blir inbjuden. Det sättet att presentera sig står i kontrast till vissa av gästerna på handelsboden och till Warrens mer beräknande verbala skicklighet.
Frågan om hans sheriffstatus förblir obesvarad i brist på en yttre bekräftelse. Det avgörande för hans karaktär är att se vad han gör med den auktoritet han gör anspråk på. Titeln hjälper honom att kräva respekt och föreställa sig en framtid i Red Rock. Filmen tvingar honom att agera under förhållanden där ingen utnämning kan ge honom omedelbart konkret stöd.
Hans ankomst förändrar också den redan etablerade relationen mellan Ruth och Warren. Han kommer med en annan berättelse om det förflutna och en ny källa till misstankar. Ruth måste avgöra om hon ska acceptera honom utan att utsätta Daisy för fara, medan Warren bedömer hotet i att dela utrymme med någon som hävdar sig företräda en tradition fientlig mot svarta. Mannix lyckas ta sig in, men vinner inte automatiskt någons förtroende.
Konfedererat arv som identitet
Mannix talar stolt om den värld han kommer ifrån och om sin fars roll. Warren tolkar det arvet på ett radikalt annorlunda sätt, som en del av förföljelsen och det rasistiska våldet. Konflikten visar att de båda använder samma händelser som grund för oförenliga identiteter. För Mannix ger det förflutna status; för Warren är det en varning om faran framför honom.
Diskussionen om Mannix gerillaförband gör det möjligt att undersöka denna motstridiga historiesyn närmare. För rollfiguren ligger betydelsen i svårigheten att skilja familjestolthet från moralisk bedömning. Lojalitet mot någon närstående kan få honom att försvara handlingar som hans samtalspartner betraktar som fruktansvärda. Scenen låter inte inbördeskriget reduceras till en historisk kuliss som sedan länge spelat ut sin roll.
Hans rasism uttrycks öppet och påverkar relationen till Warren. Slutet ska inte användas för att låtsas som om det beteendet aldrig förekom eller bara var ett oskyldigt skämt. Hans senare förändring är intressant just för att den sker hos en rollfigur som har visat sådana fördomar. Samarbetet kräver att han tar sig igenom en konkret fientlighet, även om vi inte har några bevis för att han har omprövat alla sina övertygelser.
Mannix kan också upptäcka en spricka i någon annans auktoritet. Lincolns brev ger honom chansen att ifrågasätta berättelsen som har gjort intryck på Ruth. Hans kritiska förmåga används inte neutralt: han misstror särskilt sådant som höjer Warren i andras ögon. Den partiskheten påverkar tonen i hans inlägg och nöjet han får av att ifrågasätta en berättelse som hade rört Ruth. Denna selektivitet visar hur en träffande iakttagelse kan samexistera med ett osympatiskt motiv.
Att välja när berättelserna inte längre räcker
Kaffet förändrar förutsättningarna för hans bedömning. Warren hindrar honom från att dricka det, och Mannix ser dem som gjort det dö. Därifrån har han egna bevis för hur hans motståndare handlar. Warrens ingripande suddar inte ut den inledande konflikten, men skapar en skuld och en anledning att lyssna på honom som inte bygger på brevet eller statusen hos ett ämbete.
Skadorna begränsar sedan hans valmöjligheter. Han måste bedöma löften medan kroppen försvagas och rummet fylls av döda. Daisy försöker locka över honom med ett erbjudande som innefattar ekonomiska fördelar och hot om hämnd. Belöningarnas värde, som varit närvarande genom hela berättelsen, blir ett direkt argument för att få honom att byta sida.
Att han avvisar Daisys erbjudande visar ett konkret beslut under denna press. Han bedömer Warren som mer pålitlig än kvinnan vars gäng har gillrat fällan. Han behöver inte bli en föredömlig hjälte för att fatta det beslutet. Filmen låter honom handla på ett betydelsefullt sätt utan att automatiskt rentvå hans förflutna eller tona ned våldet i följderna.
Alliansen med Warren kulminerar i avrättningen av Daisy och uppläsningen av det förfalskade brevet. Goggins dämpar då den utåtriktade energin från början: rollfiguren är sårad, utmattad och kan lyssna på en text som han tidigare använde för att angripa. Slutet bevarar den förändringen utan att utlova någon framtid. Mannix har valt vem han ska följa under den sista sträckan, medan möjligheten att en dag bli sheriff ligger utanför det filmen visar.
Tillbaka till guiden till The Hateful Eight.
Visa alla artiklar i De hatfulla åtta: intriger och misstro under snön
