Oswaldo Mobray talar om rättvisa med en yrkesmans självsäkerhet. När hans identitet avslöjas som Pete Hicox blir elegansen en del av en föreställning som ska skydda ett brott.
En bödel som verkar ge mening åt Ruths resa
Oswaldo Mobray presenterar sig som bödeln från Red Rock. Hans närvaro tycks på ett bekvämt sätt hänga ihop med John Ruths uppdrag: han för Daisy till platsen där hon ska hängas. Tim Roth gestaltar identiteten med förfinat uppförande, omsorgsfull diktion och en vilja att förklara sitt yrke. Figuren ger ett sken av ordning i ett rum fullt av misstänksamma män.
Identiteten är falsk. Han är Pete Hicox, en av medlemmarna i gänget som har tagit över sybehörsaffären för att frita Daisy. Hans roll kräver mer än att dölja sitt namn: han måste övertyga de andra om att han företräder en institution som står utanför konflikten. Om de godtar honom som bödel kan hans ord väga tyngre än en vanlig resenärs.
Valet av förklädnad är särskilt genomtänkt eftersom Ruth definieras av att föra sina fångar levande till galgen. Den förmenta bödeln framstår som nästa länk i en yrkesmässig kedja. Den likheten gör det möjligt att tala om rutiner och straff utan att relationen verkar alltför misstänkt. Brottslingen tar sig in i det språk som hans motståndare använder för att rättfärdiga sitt arbete.
Roths tolkning skiljer den formella artigheten från våldet i det yrke han säger sig ha. Han kan tala hövligt om att döda en människa eftersom han framställer handlingen som en reglerad uppgift. Avståndet mellan tonfall och innehåll gör talet fängslande och banar väg för den efterföljande ironin: den som förklarar den legitima auktoriteten använder en lögn för att hjälpa till med en brottslig operation.
Skillnaden mellan rättvisa och hämnd i en bedragarens mun
Mobray utvecklar ett resonemang om varför rättvisa måste skiljas från personlig tillfredsställelse. Hans argument lyfter fram värdet av ett förfarande och av att bödeln håller avstånd till den dömde. Scenen låter oss höra ett välövervägt resonemang i en värld där nästan alla drivs av ekonomiska intressen, oförrätter eller hämndlystnad. Talet tycks erbjuda ett kriterium för att bedöma våldet som närmar sig.
Avslöjandet av hans identitet gör inte automatiskt varje del av argumentet orimlig. En person som ljuger om vem han är kan ändå göra en begriplig åtskillnad. Ironin ligger i att hans handlingar motsäger den auktoritet han talar utifrån. Filmen tvingar oss att skilja mellan en idés innehåll, trovärdigheten hos den som framför den och syftet med att göra det.
Den dialogen om lag och hämnd får en annan klang i slutet. Warren och Mannix hänvisar till det öde Ruth hade tänkt ut, men avrättar Daisy mitt i konflikten och utan någon utomstående rättegång. Den falske bödeln hade beskrivit ett avstånd som ingen av dem upprätthåller. Hans föreställning introducerar därmed ett kriterium som filmen själv använder för att göra upplösningen obekväm.
Figuren visar också hur stor betydelse ett sätt att tala kan ha. Precision och förfining ger ett intryck av kompetens, även om de inte bevisar den identitet han hävdar. Mobray behöver att de andra förväxlar förtrogenhet med ett yrkesmässigt språk med bevis för en verklig tjänst. Hans mask fungerar eftersom den erbjuder en välordnad och till synes lugnande förklaring i en situation som alla vill förstå.
Pete Hicox, gänget och släktskapet utanför filmen
Den tillbakablicken på Domergues gäng visar Pete när han deltar i förberedelserna inför bedrägeriet. Sybehörsaffären hade tagits över innan Ruth anlände, och berättelserna om gästerna var samordnade. När åskådaren får veta vad som hänt tidigare går det att se tillbaka på bödelns samtal och känna igen det som en del av en gemensam föreställning.
Efternamnet Hicox för tankarna till Archie Hicox, den brittiske löjtnanten som Michael Fassbender spelar i Inglourious Basterds. Sambandet behöver inte härledas enbart ur den namnlikheten: Tim Roth tog upp det i en intervju med CinemaBlend, där han beskrev Pete som Archies förfader. I samma svar var han osäker på exakt hur många generationer det rörde sig om, så det är bäst att inte ange ett mer precist släktskap än hans uttalande medger.
Det släktskapet hör till en förklaring utanför handlingen i The Hateful Eight. Filmen visar inget släktträd, och publiken behöver inte känna till Archie för att förstå Pete. kopplingen mellan de två Hicoxarna utvidgar leken med samband mellan olika verk, men förklarar inte i sig någon av männens karaktär, beslut eller öde.
Bidraget från Tim Roth till Tarantinos filmvärld får här en särskilt teatralisk form: han spelar en brottsling som spelar en trovärdig tjänsteman. Hans verbala elegans låter lögnen inta en central plats innan den avslöjas. Pete Hicox visar hur ett helt rum kan acceptera någon som auktoritet bara för att han behärskar dess språk, även när den förmågan används för att förstöra den ordning han påstår sig företräda.
Tillbaka till guiden till The Hateful Eight.
Visa alla artiklar i De hatfulla åtta: intriger och misstro under snön
