Rick Dalton har en stor och iögonfallande Cadillac, även om han oftast sitter i passagerarsätet. Bilen signalerar hans ekonomiska ställning och visar samtidigt hur beroende han är av Cliff för att ta sig runt i Los Angeles.
En bil för en stjärna som fortfarande är aktuell
Rick Daltons bil är en Cadillac Coupe DeVille från 1966. Den ljusa färgen, någonstans mellan gräddvit och blekgul beroende på ljuset, och bilens stora format gör den lätt att känna igen när den färdas genom Los Angeles. Den är inte en neutral detalj i trafiken. Filmen använder den för att visa en skådespelare som är rädd för att förlora sin relevans, men som fortfarande har resurser och synliga framgångssymboler.
Modellåret har betydelse i en berättelse som utspelar sig 1969. Bilen hör inte till ett avlägset förflutet för rollfiguren: det är ett relativt nytt fordon som kan passa någon med pengar på hög efter år av arbete. Fordonskoordinatorn Steven Butcher förklarade att detta resonemang påverkade valet. Rick kan känna sig hotad yrkesmässigt utan att omedelbart ha förlorat huset, bilen och den livsstil han skaffade sig tidigare.
Cadillacen bidrar till att upprätthålla skillnaden mellan rädsla och materiell ruin. Rick talar om en karriär som krymper, men färdas fortfarande i en bil som förknippas med komfort och prestige. Motsägelsen hjälper tittaren att förstå hans oro utan att blanda ihop den med Cliffs ekonomiska situation. De delar samtal och arbete, men deras levnadsvillkor och ägodelar är fortfarande mycket olika.
Den rymliga kupén skapar också ett särskilt sätt att umgås. Männen kan prata med varandra medan staden passerar utanför. Bilen förenar närhet och exponering: de är avskilda från gatans buller, men färdas ändå genom de platser där branschen som sysselsätter dem växer fram. Filmen gör resan till en del av deras relation, i stället för att bara använda den för att ta sig till nästa viktiga scen.
Rick äger bilen och Cliff styr färden
Cliff Booth kör vanligtvis Cadillacen eftersom Rick har fått körkortet indraget efter alkoholrelaterade incidenter. Den här fördelningen förvandlar en lyxig ägodel till en bild av beroende. Ägaren kan bestämma vart han vill åka, men behöver sin vän för att ta sig dit. Deras yrkesrelation sträcker sig därmed bortom riskscenerna: Cliff tar också hand om praktiska delar av Ricks vardag.
Passagerarsätet placerar Rick Dalton i en position där hans sårbarhet får komma fram. Han kan prata om sin rädsla, klaga och söka ett svar medan en annan man håller ögonen på vägen. Cliff lyssnar utan att alltid inta samma högtidliga ton som Rick använder när han tolkar sin egen kris. Körningen låter deras olika temperament komma fram i ett gemensamt och tryggt utrymme, utan att varje samtal behöver bli en direkt konfrontation.
Den ekonomiska ojämlikheten avgör inte heller helt vem som stöttar vem. Rick betalar och ordnar arbete, men Cliff bidrar med praktisk kompetens som skådespelaren behöver. Cadillacen gör detta ömsesidiga beroende synligt: den tillhör den ene men fungerar i vardagen tack vare den andre. Filmen använder en så vardaglig handling som att hämta någon för att visa hur deras vänskap är sammanflätad med ett arbetsförhållande som är svårt att skilja från den.
När Cliff använder sin egen Volkswagen förändras både fordonets skala och färdens karaktär. Den skillnaden hjälper oss att se Cadillacen som en del av Ricks värld, inte som en valfri bil som de båda delar på lika villkor. Föraren känner till båda världarna: han kan köra en filmstjärnas bil och sedan återvända till ett betydligt enklare hem. Resorna gör en social skillnad märkbar, en skillnad som inte försvinner genom deras personliga närhet.
En bil som redan hade varit med i Reservoir Dogs
Butcher bekräftade att Cadillacen har en tidigare historia i Tarantinos filmvärld: bilen tillhörde Michael Madsen och hade medverkat i Reservoir Dogs. Teamet hämtade tillbaka och restaurerade den inför den nya filmen och hade dessutom en kopia. Den materiella kontinuiteten är mer specifik än en tillfällighet vad gäller märke eller årsmodell. Det är ett föremål som återkommer i en annan fiktion.
Det ursprunget innebär inte att Rick Dalton och Mr. Blonde är efterföljande ägare i samma berättelsekronologi. Filmerna använder bilen för olika rollfigurer och situationer. Kopplingen hör till produktionen och till minnet hos de tittare som känner till uppgiften. Att blanda ihop den med en koppling i handlingen vore att hitta på en historia om bilen som ingen av filmerna behöver berätta.
Exemplet breddar också samtalet om bilarna i Tarantinos universum. En bil kan bidra med tidskänsla, personteckning och minnen av tidigare filmer utan att reduceras till en teknisk specifikation. Här spelar bilens storlek och komfort lika stor roll som dess ursprung. Restaureringen gör att den verkar höra hemma 1969, medan den dagliga användningen knyter den till Ricks och Cliffs särskilda behov.
Till sist definierar Cadillacen en relation snarare än att vara ett samlarobjekt som visas upp. Rick behåller lyxen och Cliff står för förflyttningen; de delar utrymmet där de kan prata med en tillit som de inte alltid hittar utanför bilen. Historien från Reservoir Dogs ger ett extra lager för den som känner igen den, men bilens huvudfunktion är tydlig även utan den kunskapen: en stjärnas bil transporterar två män vars vänskap delvis bygger på att den ene fortsätter att köra den andre från en plats till en annan.
Läs mer i guiden till Once Upon a Time in Hollywood.
Visa alla artiklar i Det var en gång i Hollywood: karaktärer, stad och film
