Hakkorset i den tyska reklamen för Inglourious Basterds

Den tyska kampanjen ändrade delar av Inglourious Basterds grafiska identitet. Filmen behöll sin skildring av nazismen: reklamen och filmen behandlades inte på samma sätt.

Vad ändrades i kampanjen

I den tyska marknadsföringen av Inglourious Basterds togs hakkorset bort från titelns typografi, och reklambilder där det förekom anpassades. I en av kompositionerna med en militärhjälm ersattes symbolen av ett kulhål. Skillnaden gäller filmens kommersiella presentation: publiken kunde stöta på en annan version av logotypen än den som användes på andra marknader, utan att det innebar att det rörde sig om en annan historia.

Den marknadsförande webbplatsen ingick också i anpassningen. Nedladdningsbart material och bilder kopplade till premiären kunde inte betraktas som helt fristående från reglerna om offentlig visning av nazistiska symboler. Samtida uppgifter om kampanjen beskriver en översyn av det grafiska materialet. Det är lämpligt att tala om det dokumenterade materialet, snarare än att dra slutsatsen att varje kopia av varje annons, i alla medier och under hela den efterföljande visningsperioden, hade exakt samma utformning.

Förändringen av hjälmen är ett tydligt exempel på hur en komposition kan bevaras samtidigt som ett tecken ändras. Objektets allmänna form och dess koppling till krig förblir igenkännliga. Det som försvinner är ett specifikt politiskt emblem. Kulhålet behåller en våldsam och krigisk innebörd, men fyller inte längre samma grafiska funktion. Det är ett synligt beslut om anpassning av reklamen, inte en ändring av vad rollfigurerna gör i filmen.

Ordet ”censur” brukar samla alla dessa förändringar under en och samma idé. För att förstå det här fallet är det mer träffsäkert att fråga vad som togs bort, från vilket medium och i vilken omfattning. Att symbolen togs bort från en reklaml­ogotyp bevisar inte att en myndighet beordrade att flaggorna skulle tas bort från alla scener. Det ger inte heller stöd för påståendet att Tarantino klippte om filmen för den tyska marknaden. Det rör sig om olika åtgärder som kräver olika slags belägg.

Artikel 86a och undantaget för konstnärliga verk

Den tyska rättsliga kontexten omfattar artikel 86a i strafflagen, som gäller användning av symboler för organisationer som strider mot grundlagen. Bestämmelsen kan inte korrekt sammanfattas som ett absolut förbud mot att ett hakkors förekommer i någon bild alls. Det tyska rättssystemet innehåller uttryckligen undantag som bland annat gäller konst, vetenskap, undervisning och information om historiska händelser. Hänvisningen mellan artiklarna 86a och 86 är en nödvändig del av den tolkningen.

En film som skildrar nazister behandlas därför inte automatiskt på samma sätt som en offentlig visning avsedd att främja deras ideologi. Sammanhanget och syftet med skildringen spelar roll. I Inglourious Basterds ingår symbolerna i en berättelse som pekar ut regimen och skapar en fantasi om dess förstörelse. Förekomsten av uniformer, gradbeteckningar och flaggor gör inte filmen till nazistisk propaganda och innebär inte i sig att varje sådant inslag måste tas bort.

Reklamen väcker en annan fråga, eftersom den lyfter ut tecken ur verkets längd och sammanhang. En affisch betraktas isolerat, ibland bara under ett ögonblick, och kan spridas långt från biografen där filmen visas. Den skillnaden hjälper oss att förstå varför en distributör kan vara försiktig när en kampanj tas fram. Det bevisar inte att alla filmaffischer automatiskt saknar konstnärligt skydd, eller att det finns en enkel regel som kan tillämpas utan hänsyn till det enskilda materialet.

Dokumentationen av kampanjen gör det möjligt att beskriva en anpassning som Universal genomförde. Den räcker inte för att tillskriva den en specifik dom, en enskild censurs order eller en straffrättslig tvist med Tarantino. Att förklara regelverket kräver inte att man hittar på ett förfarande som inte framgår av de källor som granskats. Det som går att belägga är att den kommersiella kommunikationen ändrades med hänsyn till begränsningarna kring denna ikonografi.

Filmen och distributionen är inte samma sak

Den tyska premiären behöll skildringen av nazistiska symboler i själva verket. Publiken kunde se biografen dekorerad inför galan, uniformerna och våldet i filmens slut. Skillnaden mellan detta innehåll och kampanjens logotyp är just det som gör fallet relevant. En reklambild kan anpassas utan att långfilmen förvandlas till en version som saknar sitt politiska sammanhang eller sina antagonister.

Den här frågan måste också skiljas från åldersgränsen. Ett beslut om vilken publik som får se en film är inte samma sak som en straffrättslig bestämmelse om symboler. Debatten om censur, MPAA och våld på 1990-talet hör hemma i ett annat institutionellt och geografiskt sammanhang. Att använda ordet censur om båda frågorna innebär inte att de amerikanska åldersklassificeringsorganen ansvarade för den tyska reklamen eller förklarar de beslut som fattades på den marknaden.

Kampanjen från 2009 visar två nivåer av spridning för en och samma film. Verket behåller de tecken som behövs för att skildra sina rollfigurer och deras värld; vissa kommersiella material omformar dessa tecken för lokal spridning. Genom att se till båda nivåerna går det att förstå förändringen utan att dra slutsatsen att Tyskland förbjöd Inglourious Basterds eller tog bort dess nazistiska innehåll. Fallet gäller en specifik premiär och kampanj, inte en universell regel som utan förbehåll kan tillämpas på alla historiska bilder.

Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike