Wilhelm i Inglourious Basterds: från skålen för sin son till förhandlingen

Wilhelm gör entré i berättelsen när han firar sin sons födelse. Efter skottlossningen på La Louisiane blir samma faderskap argumentet han använder för att försöka ta sig levande ut ur källaren.

Firandet som förändrar ett hemligt möte

Wilhelm är den tyske soldaten som spelas av Alexander Fehling och som firar sin son Max födelse med sina kamrater. Han ska inte förväxlas med Wilhelm Wicki, en av Bastarderna och en rollfigur spelad av Gedeon Burkhard. Att de har samma namn innebär varken släktskap eller att det rör sig om en och samma person. På La Louisiane tillhör de olika sidor och har olika mål: den ene har fått permission för att fira, medan den andre deltar i en hemlig operation som måste förbli oupptäckt.

Gruppens närvaro förvandlar ett möte som skulle vara diskret till ett oförutsägbart problem. Wilhelm är inte ute efter att jaga spioner och känner inte till syftet med dem som kommer senare. Tillfälligheten spelar roll: ett familjefirande, helt ordinärt ur hans perspektiv, äger rum på den plats som infiltratörerna hade räknat med skulle vara ledig. Faran uppstår när två planer korsas utan att någon av parterna sökt upp den andra. Filmen behöver inte låta en allvetande antagonist ligga bakom alla hinder.

Hans entusiasm inför Bridget von Hammersmark riktar också uppmärksamheten mot honom. För honom är det en del av en ovanlig kväll att träffa en känd skådespelerska. Hans envishet och förtrolighet gör dem som behöver hålla samtalet privat obekväma. Det finns ingen anledning att tolka dem som ett försök att förhöra någon. Till en början beter han sig som någon som firar och tror sig dela utrymmet med landsmän. Den tilliten gör honom påträngande utan att han därmed redan blir en utredare.

Autografen han ber om knyter samman den privata glädjen med en senare följd av intrigen. En gest som är tänkt att bevara ett minne kan bli ett indicium när någon annan får syn på den. Scenen använder därmed ett föremål som verkar höra till den vardagliga bakgrunden för att lämna ett konkret spår. Spårets värde beror inte på att Wilhelm skulle ha förutsett dess nytta. Det fungerar just för att det uppstår genom ett beteende som inte har något med spionernas beräkningar att göra.

Från obehag till rädsla

Wilhelm lägger märke till hur Hicox talar. Hans iakttagelse hotar täckmanteln genom att väcka ett tvivel som andra kan utveckla med större auktoritet. Skillnaden mellan att upptäcka något märkligt och att förstå vad det betyder är avgörande: Wilhelm avslöjar inte på egen hand hela bluffen. Hans ingripande öppnar en social spricka som major Hellstrom gör till ett påtryckningsmedel. Hela utvecklingen kring språk, gester och spelet beskrivs i analysen av värdshuset; faderns funktion är att sätta en första misstanke i omlopp.

Fehling förändrar rollfigurens uttryck när scenen förlorar sin festliga prägel. När faran kommer nära försvinner självsäkerheten som fick honom att avbryta de andra. Efter våldsutbrottet återstår en man som försöker sätta ord på en situation han inte längre har kontroll över. Hans hänvisning till sitt faderskap är ingen ny uppgift som läggs till för att väcka medkänsla: åskådaren har känt till den från början och sett hur den präglade hans kväll.

Den utvecklingen ger tyngd åt hans förklaring att han hade kommit dit för att dricka och fira. Han beskriver sitt omedelbara skäl korrekt, även om det inte ställer honom utanför den armé han tillhör eller upphäver ockupationens sammanhang. Filmen låter oss känna igen en konkret mänsklig erfarenhet utan att kräva att publiken bortser helt från uniformen han bär. Spänningen ligger i att en person kan ha ett familjeskäl att vara där och samtidigt ingå i en fientlig militärstyrka.

Hans förhållande till våldet är inte heller helt passivt. Under konfrontationen har han ett vapen och utgör fortfarande ett hot mot dem som vill röja honom ur vägen. Berättelsen gör honom inte till en civilperson som hamnat där av misstag. När han förhandlar är hans förmåga att skjuta en del av problemet, även om han själv vill överleva. Den dubbelheten gör att det efterföljande samtalet inte kan behandlas som om den ena parten vore helt trygg och den andra bara kunde vädja.

Förhandlingen med Aldo och dess utgång

Wilhelm talar med Aldo Raine från en fysisk och känslomässig position som skiljer sig mycket från den han hade när kvällen började. Aldo försöker hitta en utväg för Bridget och kontrollera risken utan att utsätta sig för onödig fara. Soldaten vill ha en garanti som gör att han kan återvända till sin son. Båda behöver att den andre gör något innan de kan känna sig trygga. Därför återställer samtalet inte normaliteten: för några ögonblick hanterar det bara möjligheten att skotten ska börja igen.

Hänvisningen till Max ger framtiden en konkret form. Wilhelm föreställer sig tiden efter källaren, ett liv där han kan vara far. Våldet i scenen har reducerat handlingen till omedelbara rörelser och beslut; pojkens namn påminner oss om att följderna kommer att nå någon som inte är där. Det är en specifik berättarteknisk effekt, skild från en allmän förklaring av krigets grymhet. En relation som etablerats i början räcker för att ge förhandlingsförsöket en annan räckvidd.

Bridgets ingripande gör slut på den förväntningen. Hennes skott låter inte Wilhelm fullfölja den utväg han försökte komma överens om. Handlingen kan förstås som en följd av operationens brådska och hennes egen situation, men att tillskriva henne en bestämd tanke skulle gå längre än det som visas. Slutet avbryter det verbala löftet innan det hinner prövas. Publiken lämnas med avståndet mellan en möjlighet att överleva och beslutet som omintetgör den.

Wilhelm är bara med i några minuter, men han är inte utbytbar mot vilken anonym soldat som helst. Firandet, autografen, iakttagelsen av accenten och hänvisningen till sonen bildar en sekvens av beteenden som är specifika för honom. Varje detalj får en ny innebörd när kvällen går över styr. Hans närvaro gör att La Louisiane inte bara blir en uppvisning i spioners list: i samma rum finns en nybliven far vars historia slutar där han hade hoppats inleda ett nytt kapitel.

Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike