Marcel känner Le Gamaar utan och innan. Den erfarenheten från vardagen och hans relation till Shosanna gör en plan möjlig som är beroende både av en projicerad bild och av arbetet från dem som håller en biograf igång.
Mannen som får biografen att fungera
Marcel, som spelas av Jacky Ido, arbetar som biografmaskinist på Shosannas biograf och har en kärleksrelation med henne. Filmen skildrar honom på en arbetsplats, inte genom en förklarande biografi. Hans kunskap om byggnaden, filmkopiorna och visningstiderna tas för given. Den förtrogenheten spelar roll eftersom den efterföljande handlingen använder arbetsuppgifter och utrymmen som normalt förblir osynliga för gästerna på en galaföreställning.
Projektionsrummet ger en särskild position i förhållande till föreställningen. Därifrån styrs vad publiken får se, även om de som tittar på duken inte tänker på personen som sköter apparaten. Marcel tillhör filmens materiella sida. Hans närvaro påminner om att en film behöver ett medium, en installation och mänskligt arbete för att nå sin publik. Berättelsen gör den vardagliga kopplingen till en dramatisk fördel när ledare som tror sig ha kontroll över händelsen kommer till byggnaden.
Bandet mellan honom och Shosanna gör att hans kompetens inte reduceras till en teknisk tjänst. De pratar och fattar beslut i en förtrolig miljö som står i kontrast till de övervakade samtal hon för med tyskarna. I andra sammanhang måste hon spela rollen som ägare och svara försiktigt; med Marcel kan hon uttrycka vad hon vill göra. Den skillnaden innebär inte att man behöver anta att han känner till varje detalj i hennes förflutna från första början. Hur mycket han vet får man dra slutsatser om utifrån samtalen som visas, inte utifrån ett påhittat gemensamt liv.
Filmen ger inte heller Marcel en militär bakgrund eller formell tillhörighet till en underjordisk organisation. Det går att se hans handling som motstånd utan att tillskriva honom en grad, en cell eller tidigare uppdrag. Hans funktion i berättelsen är mer konkret: en biografarbetare som går med på att delta i sin partners beslut och bidrar med den kunskap som behövs för att genomföra det. En påhittad biografi skulle flytta tyngdpunkten från det valet till en förklaring som filmen inte behöver.
Ett samarbete som bygger på samtycke
Marcel är viktig inte för att han på egen hand upptäcker målet med premiären. Shosanna föreslår att de ska utnyttja tillfället, och de förbereder ingripandet tillsammans. Deras relation fungerar inte som den mellan en chef som utan vidare kan ersätta en anställd. Han förstår att de står inför en handling med extrema konsekvenser och deltar i genomförandet. Filmen lämnar utrymme för det svaret, så hans medverkan framstår inte som automatisk lydnad.
Planen kombinerar en visning på duken med handlingar inne i byggnaden. För Shosanna Dreyfus, ger bilden henne möjlighet att tala offentligt till människor som aldrig skulle lyssna på henne på lika villkor. Marcel står för den andra halvan: utrymmet där bilden får verkan. Deras uppgifter är beroende av varandra, men de är inte identiska. Scenografin håller fast vid skillnaden mellan den som talar genom en förberedd film och den som agerar i salongen medan filmen visas.
Den här fördelningen skapar en form av gemensam närvaro. Shosanna kan framträda inför premiärpubliken utan att själv vara där fysiskt. Marcel håller sig i sin tur utanför den ceremoniella mittpunkten medan han förändrar förutsättningarna för föreställningen. Makten byter händer på platser som gästerna inte höll uppsikt över. Det kan läsas som en omkastning av biografens hierarki: de som verkade sköta lokalen avgör till slut vilka bilder som visas och under vilka omständigheter de tas emot.
Sekvensen ger Marcel egna gester och tid att utföra dem. Hans cigarett och väntan är inte detaljer som ska göras om till en teknisk förklaring av branden. De fungerar som tecken på ett beslut som redan är fattat och på det lugn med vilket han inväntar sin stund. Den materiella logiken bakom filmmediet hör till nitratfilmen och biografbranden; här är det viktiga att han medvetet deltar i en handling vars omfattning går utöver hans vanliga arbete.
Vad hans närvaro förändrar i hämnden
Karaktären vidgar konflikten bortom en isolerad personlig hämnd. Shosanna genomför inte allt på egen hand, även om hennes historia bär upp planens känslomässiga tyngd. Det finns en tillitsfull relation som gör det möjligt att gå från avsikt till handling. Marcel behöver inte hålla ett långt tal för att ha handlingskraft. Den finns där eftersom han kunde ha valt annorlunda, eftersom hans medverkan behövs och eftersom kameran visar att han tar ansvar för en konkret del av det som kommer att ske.
Att han är en svart man i det ockuperade Frankrike utgör dessutom en synlig skillnad från den rasideologi som kännetecknar den regim han bekämpar. Den iakttagelsen ger inte stöd för att förenkla den historiska verkligheten kring nazisternas förföljelser eller hävda att alla svarta människor levde under samma förhållanden. Karaktären är fiktiv och hans situation är inget representativt historiskt exempel. Det filmen låter oss analysera är ironin i ett nazistiskt skådespel vars genomförande är beroende av någon som utesluts från den rasliga överlägsenhet regimen hävdar.
Marcel blir inte heller en del av Bastardernas befälsordning. Planerna sammanfaller på biografen utan att han därför blir underställd Aldo eller den brittiska operationen. Den här självständigheten är viktig för att förstå upplösningens struktur. Shosannas och Marcels handling har sin egen drivkraft och sina egna förberedelser, även om publiken känner till ett annat hot riktat mot samma premiär. När de båda händelseförloppen korsas försvinner inte upphovspersonerna bakom deras beslut.
I visningen av Nationens stolthet, drar det väldiga ansiktet och den inspelade rösten till sig mycket av uppmärksamheten. Genom att se på Marcel kan vi återupptäcka arbetet som bär upp den bilden. Filmen förvandlar den vardagliga handlingen att visa film till ett ingripande i frågan om vem som har rätt att tala och vem som kan kontrollera salongen. Han befinner sig på den punkt där den förändringen upphör att vara en idé som skildras på duken och blir en handling inne i byggnaden.
Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.
Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike
