Ray Nicolette i Jackie Brown: Michael Keatons agent

Ray Nicolette, spelad av Michael Keaton i Jackie Brown (1997), är en agent vid ATF. Hans utredning riktas mot Ordell Robbies vapenhandel, och gripandet av Jackie ger honom en möjlighet att komma närmare Ordell. Ray behöver att flygvärdinnan samarbetar; Jackie behöver ta sig ur en situation där både polisen och Ordell kan förstöra hennes liv. Den här intressekonflikten genomsyrar deras möten, även om de under en stor del av filmen verkar arbeta mot samma mål.

Keaton spelar agenten med ett ledigt sätt, snabba repliker och en självsäkerhet som ibland blir komisk. Ray talar ofta som om nästa steg redan vore avklarat. Hans entusiasm gynnar utredningen, men gör också att han alltför snabbt accepterar den roll Jackie spelar inför honom. Hans karaktär framträder i hur han växlar mellan påtryckningar och förtrolighet, och i skillnaden mellan vad han tror sig uppnå och vad huvudpersonen planerar på egen hand.

Rays entré avbryter Jackies arbetsvardag. Han kan gripa henne, förhöra henne och påverka vad som händer sedan; hon måste svara utan att veta hur mycket poliserna känner till. Det ger honom ett omedelbart övertag. Michael Keaton undviker att göra scenen högtidlig: Ray beter sig som någon som är van vid att ställa frågor och få svar, med en ledighet som gör ett allvarligt ingripande för Jackie till ännu en arbetsdag för honom.

En agent med siktet inställt på Ordell

Rays mål är Ordell Robbie, knarklangaren som Jackie transporterar pengar åt. Gripandet av flygvärdinnan är en del av en större utredning. Därför behöver agenten hålla samtalet med henne öppet. Ju mer Jackie kan hjälpa honom att komma åt Ordell, desto större anledning har Ray att söka hennes samarbete.

Vid hans sida arbetar Mark Dargus, spelad av Michael Bowen, som tillhör Los Angeles-polisen. Ray arbetar för ATF, den federala myndighet som i filmen kopplas till alkohol, tobak och skjutvapen. De deltar båda i utredningen, men från olika myndigheter. Dargus har en mer kärv framtoning; Ray tar lätt över samtalet. Den senares förtroliga sätt fungerar eftersom hans förmåga att utöva påtryckningar hela tiden finns där i bakgrunden.

Keaton gör den här blandningen tydlig genom tempot. Ray radar upp frågor och kommentarer utan att stanna upp särskilt länge och fundera över vilken effekt de får. Hans ton kan lätta upp ett möte medan Jackies situation fortfarande är allvarlig. Skådespelarens charm gör det lätt att förstå varför det går att prata med honom, men scenen behåller obalansen mellan dem: den ene leder en utredning och den andra riskerar sin frihet. Det informella bemötandet minskar inte insatserna.

Det samarbete Jackie låtsas gå med på

När Jackie går med på att samarbeta hittar Ray ett sätt att komma närmare Ordell. Hon får rollen som deltagare i en polisoperation, med uppgifter och ett beteende som agenten hoppas kunna förutse. Pam Griers rolltolkning rymmer en återhållsamhet som han inte alltid märker. Jackie kan svara tydligt och verka villig att hjälpa till utan att avslöja allt hon vet. Ray tenderar att tolka hennes inställning utifrån behoven i sitt eget fall.

Meningsskiljaktigheten börjar med vad var och en av dem ser som ett tillfredsställande resultat. För Ray ska Jackies samarbete leda till knarklangaren. För henne är det en del av problemet att överleva Ordell och undvika fängelse, men också viktigt vilket liv hon kan leva efteråt. Utredningen omfattar inte allt hon bryr sig om. Agenten lyssnar framför allt på henne som någon som kan hjälpa honom, och hans selektiva uppmärksamhet lämnar utrymme för att hennes beslut kan ha andra motiv än dem han antar.

Keatons snabba tempo kontrasterar mot Griers pauser och återhållsamhet. Ray fyller mötena med prat; Jackie kan låta honom tala till punkt innan hon ingriper. Skillnaden ger deras samtal en torr humor, utan att göra dem till en rad skämt. En inspelning avslöjar en miss: Jackie rättar Ray när han beskriver väskans färger.

Jackie behöver inte heller uppträda som en öppen motståndare. Hon kan göra en del av det poliserna förväntar sig och samtidigt hålla fast vid avgörande beslut. Ray har medel att utreda och ingripa, men samarbetet är fortfarande beroende av en person som tänker själv. Filmen håller fast vid den svårigheten i deras möten: han föreslår ett tillvägagångssätt och hon lyssnar från en position som tittaren förstår bättre än han.

Polisens resultat och det Ray inte ser

Scenen med pengautbytet förstärker skillnaden genom sitt berättande. Klippningen återvänder till samma händelseförlopp ur olika rollfigurernas perspektiv, så att publiken kan lägga ihop rörelser som ingen av dem ser i sin helhet. Ray är en del av den begränsade informationsfördelningen. Hans roll som utredare ger honom inte berättelsens privilegierade perspektiv. Det han lyckas fastställa hör till en operation med fler intressen och deltagare än hans version gör klart.

I slutet dödar Ray Ordell på Max Cherrys kontor. Hans ingripande får en avgörande effekt på det hot som Jackie lever under. Men tittaren känner också till den del av pengarna som hon lyckas behålla. Agentens agerande och huvudpersonens vinning kan existera sida vid sida. Tarantino låter Ray fortsätta fokusera på sitt mål medan Jackies historia når ett resultat som går utöver vad han tänkte uppnå genom hennes samarbete.

Därför är hans självsäkerhet mer intressant än en enkel etikett som inkompetent. Ray utövar verklig auktoritet och får saker att hända. Hans begränsning ligger i att han nöjer sig med den förklaring som passar utredningen han driver. Keaton behåller rollfigurens driv och naturlighet ända till slutet; den komiska kontrasten uppstår genom tittarens perspektiv, som gör det möjligt att se hur mycket Jackie har vunnit utan att agenten behöver utsättas för en förödmjukande scen.

Michael Keaton spelade Ray Nicolette igen i Out of Sight (1998), regisserad av Steven Soderbergh. Regissören själv förklarade kopplingen i filmens kommentarspår, transkriberat av Philip Concannon på Phil on Film 2017. Rollfiguren förekom i båda Elmore Leonard-böckerna som filmatiseringarna bygger på. När frågan om att återanvända skådespelaren kom upp rådfrågade teamet Tarantino, som ställde sig positiv till idén.

Soderbergh tillade att Tarantino bjöd in honom till klipprummet och visade Keatons material i Jackie Brown. Han ville se vart skådespelaren var på väg med rollen och om tolkningen passade in i hans film. Kontakten togs alltså medan arbetet redan hade börjat ta form. Det gör det möjligt att förstå rollbesättningen på nytt som ett konkret beslut om skådespelare och rolltolkning: Soderbergh kunde lära känna Keatons Ray innan han tog med honom i en annan Leonard-berättelse.

Visa alla artiklar i Jackie Brown: överlevnad, tillit och en sen möjlighet