Varför Kill Bill tillskriver ett klingonskt ordspråk om hämnd

Kill Bill inleds med en sentens om hämnd, som tillskrivs klingonerna. Kombinationen introducerar filmens tema och förebådar hur den använder populärkultur.

Inledningsfrasen och dess tillskrivning till klingonerna

Innan berättelsen utvecklar Beatrix jakt på hämnd, Kill Bill: Vol. 1 presenterar en sentens om hämnd som serveras kall och identifierar den som ett gammalt klingonskt ordspråk. Klingonerna hör hemma i Star Trek. Tillskrivningen placerar en till synes högtidlig fras i en välbekant fiktiv värld och gör att inledningen kan vara både allvarlig och lekfull.

Den här presentationen ska inte förväxlas med en historisk förklaring av ordspråkets ursprung. Tarantino visar inte att uttrycket uppstod i Star Trek, och klingonsk kultur är inte någon verklig källa till uråldrig visdom. Poängen ligger i att placera en populärkulturell referens där ett traditionellt epigrafiskt citat skulle hänvisa till en filosof, en religiös text eller en litterär auktoritet.

Den filmiska kopplingen går till Star Trek II: The Wrath of Khan, där Khan använder sig av den här sentensen. Att känna igen den tillför ett lager till början av Kill Bill, men det är inte nödvändigt för att förstå berättelsen. Den som inte känner igen referensen får ändå en tematisk anvisning: det som väntar kretsar kring vedergällning och tiden mellan såret och svaret.

Hänvisningen till Khan skapar också en distans till en omedelbar identifikation med hämnaren. I den filmen blir antagonisten själv ett offer för sin besatthet av att straffa Kirk. Den som känner till föregångaren kan höra sentensen både som en varning och som ett löfte. Beatrix behöver inte gå samma öde till mötes som Khan för att den påminnelsen ska göra devisens skenbara visdom mindre självklar.

Dessutom ingår epigrafen i filmens presentation, inte i ett samtal mellan dess rollfigurer. Ingen i scenen behöver läsa den eller dela dess idé. Den riktar sig till åskådaren innan denne känner till detaljerna kring oförrätten och ger därmed ett övergripande perspektiv som senare måste prövas mot enskilda fall och beslut.

Vad kylan betyder i Beatrix berättelse

Kylan i uttrycket förknippas ofta med väntan, förberedelser eller ett avstånd till den första impulsen. I Kill Bill passar den tolkningen in på en huvudperson som inte kan reagera omedelbart. Angreppet gör henne oförmögen att agera i flera år. När hon återupptar jakten på de ansvariga tillhör skadan det förflutna, men den styr fortfarande hennes beslut.

Den här tiden innebär inte att hon är känslomässigt lugn. Beatrix kan planera en resa, söka information eller välja tidpunkt för ett möte och ändå handla i vredesmod. Filmen kombinerar beräkning med fysiska reaktioner. Därför vore det förenklat att använda ordspråket för att beskriva henne som en känslolös maskin eller som en strateg som kontrollerar alla utfall.

Kapitelindelningen förstärker avståndet mellan händelse och reaktion. Åskådaren får se fragment av det förflutna efter att redan ha sett följder som kommer senare. Inledningsfrasen förbereder en berättelse där berättelsens tid inte alltid sammanfaller med händelsernas tid. Den förutsäger inte varje avsnitts placering, men riktar uppmärksamheten mot vad en gammal skuld kan leda till långt senare.

Den kulinariska metaforen rymmer också en användbar motsägelse. En fruktansvärd upplevelse formuleras som en fråga om smak och tajming. Den oproportionerliga kontrasten förebådar en film som blandar våld, vardagligt samtal och underhållningsreferenser. Språket kan låta lättsamt samtidigt som det beskriver något oåterkalleligt för rollfigurerna.

En epigraf som vägleder utan att ursäkta

Frasen förklarar inte att all hämnd som visas på bild är rättvis. En epigraf kan etablera ett tema utan att avgöra dess moraliska innebörd. Filmen visar att en vedergällning också förändrar livet för dem som befinner sig runt måltavlorna. Sentensen ger ett sätt att strukturera Beatrix hämndlystnad, men den erbjuder inget svar på alla följder av hennes önskan.

Att ursprunget är fiktivt gör dessutom att inledningen inte behöver läsas som en historielektion. Auktoriteten byggs upp med en referens som vissa åskådare känner igen från film. Greppet passar en film som lånar former från olika populärkulturella traditioner och använder dem med full medvetenhet om att den är ett spektakel.

Det är skillnad mellan att förstå ordspråket som ett löfte om tillfredsställelse och att använda det för att undersöka väntan. I den första tolkningen ligger allt fokus på den slutliga bestraffningen. I den andra spelar också förberedelserna, avbrotten och sättet det förflutna tar plats i nuet roll. Filmens struktur gör det möjligt att hålla fast vid det senare perspektivet utan att göra sentensen till en nyckel som förklarar varje detalj.

Inledningen behöver alltså ingen påhittad ursprungshistoria eller påstått definitiv översättning för att fungera. Det som går att belägga är tillskrivningen som visas på skärmen; tolkningen ligger i dess förhållande till det vi får se senare. En del av effekten ligger i dess knapphet: några få ord presenterar en skuld, ett uppskov och en filmreferens innan huvudpersonen kan berätta sin historia.

Tillbaka till Kill Bill-guiden.

Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer