Reservoir Dogs: tv-spelet från 2006 och dess adaption

Tv-spelet Reservoir Dogs från 2006 utvecklades av Volatile Games och gavs ut av Eidos till PlayStation 2, den ursprungliga Xbox-konsolen och PC. Adaptionen utgår från en konkret utmaning: att omvandla en film, där en stor del av konflikten kretsar kring samtal om ett redan genomfört rån, till spelbara situationer.

I långfilmen kommer de överlevande till lagret med skador, misstankar och olika versioner av vad som hänt. Innan publiken får en fullständig förklaring måste den lyssna på personer som har skäl att rättfärdiga sig själva och misstro varandra. Informationen är knuten till den som berättar.

Att föra över det materialet till ett annat medium kräver beslut om vad som ska behålla sin berättande form och vad som ska omvandlas till handling under spelarens kontroll. Jämförelsen gör det möjligt att undersöka hur ansvarsfördelningen förändras: vem som berättar vad som hänt, vem som agerar och vem som bedömer resultatet. Troheten kan också värderas utifrån relationen till informationen, utöver hur väl rollfigurer och händelser återges.

Rånet förvandlas till ett uppdrag

Blitz Games tillbakablickande faktatext beskriver en kombination av action och bilkörning, med sju spelbara karaktärer. Bland tilläggen finns rånet mot juvelerarbutiken. Den visar till exempel Mr. Blue som en spelbar karaktär när polisen anländer till butiken.

Det exemplet förändrar Blues position i förhållande till filmens berättelse. I filmen berättar Joe att han är död; hans slut får ingen egen sekvens. Genom att ge honom en spelbar insats ägnar adaptionen honom utrymme som originalklippningen inte ger honom. Episoden hör till tv-spelsversionen och visar inte hur hans död gick till i 1992 års fiktion.

Skillnaden påverkar hur vittnesmålen används. På lagret kan en berättelse om rånet avbrytas när en annan man ifrågasätter det han hör. Misstron gör att man måste uppmärksamma både det som berättas och sättet det försvaras på. Att omvandla det förflutna till ett uppdrag skapar ett annat behov: att känna igen en situation och agera i den. Händelsen är inte längre enbart beroende av den version som en överlevande förmedlar.

Att fördela kontrollen mellan flera i gruppen gör det också möjligt att byta position mitt i samma katastrof. Som adaption kan det beslutet ge biroller större utrymme. En karaktärs betydelse beror då delvis på hur länge spelarens handlingar kretsar kring den. Det är ett annat sätt att fördela huvudrollen än genom dialogernas längd eller karaktärens närvaro på lagret.

Professional, Psycho och Career Criminal

PC-manualen skiljer mellan tre betyg: Professional för den som främst tar sig fram genom att skrämma och oskadliggöra; Psycho för den som främst tar till skjutvapen och dödar; och Career Criminal för ett blandat beteende. Betygen gäller både varje uppdrag och den övergripande utvecklingen. Bilkörningen räknas också: skador och skott bidrar till Psycho, medan snabbhet och försiktighet bidrar till Professional.

Den här terminologin kan kopplas till rånarnas diskussioner om hur rånet borde ha genomförts. Mr. Pink förebrår sina kumpaner för att de har äventyrat jobbet. Hans idé om kompetens handlar om att genomföra rånet och undvika komplikationer. Spelet gör en distinktion som karaktärerna använder för att döma varandra till namn som klassificerar spelarens beteende.

Det förändrar också vem som fäller omdömet. Varje man kan framställa sig själv som kompetent och lägga skulden för katastrofen på någon annan när han talar inför gruppen. Systemets betyg inför ett kriterium som ligger utanför den dialogen. Det här är en tolkning av adaptionen: ryktet som en karaktär försöker bygga upp med ord jämförs med ett betyg som bygger på vad spelaren gör genom karaktären.

Ordet Professional behåller dessutom rånarens perspektiv. Ett beteende som bygger på tvång skadar fortfarande andra människor, även om det begränsar antalet skott. Etiketten beskriver ett sätt att utföra det kriminella arbetet. Att tolka den som ett uttryck för oskuld skulle sudda ut skillnaden mellan effektivitet och ansvar för sina handlingar.

Michael Madsen och kontinuiteten hos Mr. Blonde

Manualen bekräftar att skådespelarens namn, röst och utseende används med tillstånd. Hans medverkan skapar kontinuitet med den Mr. Blonde som Michael Madsen spelade för Tarantino i filmen.

För den som känner till filmen kan igenkänningen väcka förväntningar på Blonde innan en ny situation visar hur han beter sig. Hans lugna sätt att tala under våldsamma episoder är redan en del av hans gestaltning i filmen. Minnet av den tolkningen kan följa med spelaren, även om de tillagda handlingarna måste förstås inom den berättelse som adaptionen bygger upp.

Manualen har en hälsomätare för Orange under en bilfärd; kollisioner förvärrar passagerarens blödning. Det ger ett konkret exempel på hur en filmsituation kan omvandlas till ett villkor som påverkar spelet.

I filmen kör White medan Orange blöder och uttrycker sin rädsla. Scenen introducerar deras relation genom rösterna, smärtan och försöket att lugna honom. Åskådaren hör samtalet och ser den skadades tillstånd utan att kunna ingripa. När den här sårbarheten överförs till en spelvariabel uppstår en annan relation till hjälpen: att ta hand om någon blir en uppgift som måste utföras.

Ur det här perspektivet kombinerar färden pressen att komma vidare med uppmärksamheten på passageraren. Den ångest som skådespelet förmedlar på film får en möjlig motsvarighet i ansvaret för att hantera bilen. Den som känner till vad som händer karaktärerna i långfilmen har ändå uppgiften kvar att slutföra färden i spelet.

Visa alla artiklar i Reservoir Dogs: rånet berättat genom dess följder