Bruceploitation: Bruce Lees dubbelgångare och Tarantinos blick

Bruceploitation gjorde Bruce Lees frånvaro till en marknad för ersättare. För att koppla fenomenet till Tarantino måste man skilja det från skådespelarens direkta inflytande och från kampsportsfilm i allmänhet.

Ett namn, många kroppar

Bruceploitation betecknar den filmvåg som kommersiellt utnyttjade Bruce Lees image, särskilt efter hans död 1973. Det utmärkande var inte bara att visa kampsport, utan att utlova någon form av kontinuitet med en stjärna som inte längre kunde medverka i nya inspelningar. Liknande namn, igenkännbara gester och marknadsföringsstrategier bidrog till den kopplingen. Likheten kunde vara en tydlig inbjudan till lek eller ett sätt att vilseleda publikens förväntningar.

Bruce Li, Bruce Le, Bruce Liang och Dragon Lee är några av namnen som förknippas med den här marknaden. De var inte en och samma person och inte heller utbytbara skådespelare. Var och en hade sina egna förmågor, arbeten och omständigheter, även om marknadsföringen gärna reducerade dem till likheten med någon annan. Skillnaden mellan en individuell karriär och varumärket som påtvingas den är central för att förstå fenomenet utan att göra dess huvudpersoner till en samling skämt.

Dokumentären Enter the Clones of Bruce, regisserad av David Gregory och presenterad 2023, samlar vittnesmål från flera av dessa skådespelare och yrkesverksamma inom branschen. För den här historien är dess värde att den återger rösterna från dem som medverkade i filmerna. Den flyttar fokus från frågan om en kopia var övertygande till hur en lånad filmidentitet skapades, såldes och kom ihåg. Filmindustrins historia stannar inte vid det fysiska utseendet.

Det är viktigt att skilja den här filmvågen från de traditioner som förklaras i chambara, wuxia och asiatisk kampsportsfilm. Wuxia syftar på en värld av hjältar och berättarkonventioner; kung fu betecknar ett mycket bredare fält av kampsportsfilm; bruceploitation beskriver framför allt ett kommersiellt utnyttjande av en filmstjärnas image. En film kan ha inslag gemensamma med dessa områden utan att begreppen betyder samma sak. Termen beskriver inte heller all film som producerades i Hongkong under 1970-talet.

Stjärnan i distributionsledet

Fallet går inte att skilja från filmernas internationella spridning. Dubbningar, alternativa titlar och affischer kunde omforma en films identitet för en annan marknad. För en biobesökare som såg filmerna på populära visningar kunde kopplingen till Bruce Lee först komma via reklamen och först senare genom det som visades på duken. Det var inte självklart att man omedelbart fick tillgång till produktionssammanhanget. Ett löfte om kontinuitet kunde väga tyngre än korrekta eftertexter.

Det betyder inte att hela publiken blev lurad. Det gick också att uppskatta en igenkännbar variation och acceptera dess överdrifter. En stjärna skapar förväntningar på rörelser, attityd och närvaro; att se en annan kropp försöka leva upp till dem kan väcka beundran, besvikelse eller humor. Mottagandet beror på hur väl man känner originalet och vad man söker under visningen. Imitation har ingen enda automatisk effekt.

Kroppen spelar särskilt stor roll eftersom Lees berömmelse är knuten till ett sätt att röra sig och ta plats i bildrutan. Det är enklare att kopiera en frisyr eller ett skrik än att återskapa kombinationen av snabbhet, kontroll och personlighet som tittaren förknippar med honom. Den skillnaden kan oavsiktligt bli en films mittpunkt. Den kan också ge en skådespelare utrymme att lämna imitationen bakom sig och visa sina egna förmågor, även om marknadsföringen fortsätter att framställa honom som en ersättare.

Att se filmerna i dag aktualiserar en annan skillnad: den mellan hån och uppmärksamhet. Att uppmärksamma en diskutabel marknadsföringsmetod innebär inte att man måste avfärda allt arbete i filmerna. Kampscenerna, birollerna och uppfinningsrikedomen i vissa situationer kan vara intressanta oberoende av reklamlöftet. Omvänt behöver man inte hylla varje användning av Lees identitet för att uppskatta de inslagen. Båda synsätten kan samexistera utan att filmvågen görs till en entydigt bra eller dålig kategori.

Vilken koppling kan man göra till Tarantino?

Kill Bill visar en direkt koppling till Bruce Lees ikonografi genom Beatrix gula och svarta dräkt. Den referensen räcker inte för att klassificera filmen som bruceploitation. Huvudpersonen marknadsförs inte som en ny Lee-roll och tar inte över hans namn. Kostymen ingår i en sammansättning av referenser där även andra kampsportstraditioner förekommer. Att känna igen en bekant bild och att skapa en kommersiell ersättare för en stjärna är två skilda saker.

Att Bruce Lee förekommer som rollfigur i Once Upon a Time in Hollywood förändrar frågan igen. Mike Moh gestaltar en historisk person i en fiktiv berättelse; scenen med Cliff Booth kan diskuteras utifrån hur Lee skildras och vilket perspektiv den anlägger. Men en partiell biografisk gestaltning är inte heller automatiskt detsamma som 1970-talets dubbelgångarcykel. Oenighet om hur Lee porträtteras kräver att man granskar scenen, inte att man sätter en etikett på den utifrån en ytlig likhet.

Den mest fruktbara kopplingen till Tarantino handlar om intresset för populära bilders efterliv. En pose, ett plagg eller ett sätt att trotsa en motståndare kan överleva filmen där det blev känt och spridas genom imitationer och hyllningar. Hans filmer utforskar ofta detta gemensamma minne. Tittaren känner igen något innan hen kan sätta ord på varifrån det kommer, och igenkänningen förändrar upplevelsen av scenen.

Man behöver inte hitta på dialog om Bruce Li eller Bruce Le för att göra den jämförelsen. Ett konkret påstående kräver att man identifierar filmen, versionen och repliken. När det inte går att bekräfta är det mer korrekt att tala om kulturella beröringspunkter och skilja dem från ett belagt citat. Bruceploitation belyser marknaden kring en oersättlig stjärna; Tarantino låter oss fundera över hur Lees image fortsätter att återanvändas, diskuteras och omformas, utan att alla dessa processer är likvärdiga.

Fortsätt till Tarantinos filmgenrer och hyllningar.

Visa alla artiklar i Våld och hyllningar hos Tarantino: så omformar han genrer