Tarantino och WGA: behörighet, manuscredits och erkännande

Quentin Tarantinos relation till Writers Guild of America kräver att man skiljer mellan tre frågor: kraven för organisationens priser, tilldelningen av manuscredits och det efterhandsmässiga erkännandet av manus. Om man blandar ihop dem får man en meritlista som inte stämmer med uppgifterna.

Varför frånvaro inte är detsamma som ett nederlag

Inglourious Basterds var inte behörig att tävla om Writers Guild of Americas priser för säsongen 2009–2010. Enligt den information som TheWrap publicerade vid den tiden hade manuset inte tillkommit enligt de fackliga avtal som gällde för tävlingen. Att filmen inte nominerades var därför inte resultatet av en omröstning där den bedömdes negativt. Filmen föll bort innan den jämförelsen ens gjordes.

Rapporteringen från den upplagan beskrev Tarantino som en manusförfattare som inte var medlem i WGA. Den klargjorde också en avgörande skillnad: det var inte nödvändigt att varje kandidat personligen var medlem i facket; det viktiga var att arbetet omfattades av de erkända avtalen. Att förenkla saken till ”han ville inte gå med och förlorade därför” blandar ihop en yrkesmässig situation med ett tävlingsresultat som aldrig uppstod.

Django Unchained saknades återigen på valsedeln till WGA Awards under säsongen efter premiären 2012. Det var inget enskilt undantag som bara gällde Tarantino: även andra produktioner, däribland Amour och Beasts of the Southern Wild, uppfyllde inte kraven för den upplagan. Uteslutningarna berodde på tävlingens regler, inte på en lista över filmer som ansågs ovärdiga konstnärligt erkännande.

Jämförelsen med Tarantinos Oscar för manus hjälper till att förklara detta. Django kunde vinna en Oscar för bästa originalmanus utan att ha deltagit i WGA:s manustävling. Institutionerna utgår inte nödvändigtvis från samma urval av verk. Därför bör frånvaron av en facklig nominering inte heller användas som bevis för att amerikanska manusförfattare i allmänhet förkastade filmen.

Manuscredits för True Romance och Natural Born Killers

True Romance, regisserad av Tony Scott, anger Quentin Tarantino som manusförfattare. I Natural Born Killers, regisserad av Oliver Stone, skiljer de credits som American Film Institute registrerat mellan Tarantinos story och manuset av David Veloz, Richard Rutowski och Stone. Den skillnaden beskriver hur manusarbetet anges i de färdiga filmerna. Den räcker inte i sig för att rekonstruera alla förhandlingar som föregick dessa credits.

En story och ett manus är inte utbytbara begrepp. Storyn kan bidra med karaktärer, situationer och en berättarlinje som någon annans senare arbete utvecklar eller förändrar. Att erkänna ett ursprungligt bidrag är inte detsamma som att tillskriva samma person alla repliker och beslut i den filmade versionen. I Natural Born Killers undviker man att tillskriva Tarantino hela manuset till Stones version genom att hålla isär namnen och rollerna.

WGA har rutiner för fastställande av manuscredits och skiljeförfaranden. I sin vägledning förklarar organisationen att skriftligt material och deltagarnas bidrag granskas; förfarandet har egna regler och är inte en prisomröstning. Men att systemet finns visar inte att en viss tvist avgjordes genom det. För att kunna hävda att ett historiskt skiljeförfarande ägt rum krävs specifika belägg från ärendet eller dokumenterade vittnesmål om WGA:s inblandning.

Det finns inte tillräckligt stöd i de uppgifter som jämförts här för att beskriva True Romance och Natural Born Killers som två ”Tarantinosegrar i WGA:s skiljeförfaranden”. De verifierbara manuscrediterna är en stabilare utgångspunkt än den berättelsen. Att upphovspersonen tar avstånd från en adaption räcker inte heller för att dra slutsatsen att det rör sig om en facklig påföljd, en dom eller ett förbud mot att använda hans namn.

Pulp Fiction på listan över de bästa manusen

Pulp Fiction kunde inte heller tävla 1995: enligt Los Angeles Times var filmens produktionsbolag inte anslutna till det fackliga avtalet.

WGA har däremot med Pulp Fiction på sin lista över de 101 bästa manusen, där filmen ligger på plats 16. Posten anger Quentin Tarantinos manus och en story av Tarantino och Roger Avary. Det är ett efterhandsmässigt erkännande av manusarbetet och ingår i ett urval som sträcker sig över olika epoker i filmhistorien. Det ska inte förvandlas till ett årligt manuspris som filmen vann 1994 eller 1995.

Att filmen finns med på listan visar varför relationen mellan en institution och ett verk kan ha flera dimensioner. En titel kan erkännas i en historisk omröstning även om deltagande i en årlig tävling ställer andra krav. Det användbara faktumet är vilken lista det rör sig om och vilken plats filmen har på den, inte en sammanräkning av påstådda troféer.

Medlemskap, behörighet, manuscredit och erkännande beskriver olika saker. I Tarantinos fall gör uppgifterna det möjligt att förklara varför vissa filmer uteslöts vissa säsonger, identifiera vem som anges för manusarbetet i filmer regisserade av andra och visa hur Pulp Fiction senare värderades. Genom att hålla isär kategorierna undviker man att tillskriva honom priser som han inte fått eller att beskriva kreativa konflikter som obestyrkta fackliga förfaranden.

Se Quentin Tarantinos priser.

Visa alla artiklar i Quentin Tarantinos priser: vad han vann och i vilken kategori