My Best Friend’s Birthday: en film som lärde dem hantverket med Craig Hamann

Projektet före Reservoir Dogs brukar förknippas med en berättelse om förstört filmmaterial. De medverkandes vittnesmål ger en mer komplex bild av hur filmen kom till och övergavs.

Ett gemensamt projekt före den professionella debuten

My Best Friend’s Birthday var ett långfilmsförsök som Quentin Tarantino och Craig Hamann utvecklade under 1980-talet. Att projektet förblev ofärdigt är lika betydelsefullt som dess kronologiska placering. Det bör inte framställas som en kommersiell premiär i samma bemärkelse som Reservoir Dogs eller utan förklaring läggas till den numrering som regissören använder för sin filmografi. Det är ett tidigt projekt som ger inblick i en period av lärande och samarbete innan han blev offentligt uppmärksammad.

I en intervju som publicerades av Trainwreck’d Society i februari 2020 placerade Hamann början på sin vänskap med Tarantino i James Bests skådespelarkurser. Han avvisade uppfattningen att han hade inlett filmen på egen hand och att Tarantino senare anslöt till ett projekt som redan var i gång. I stället mindes han ett gemensamt beslut att göra film. Han identifierade också kameran som en 16 mm Bolex som Fred Olen Ray hade lånat ut. Det är uppgifter från en av deltagarna, inte detaljer som har härletts från en kopia som cirkulerar.

Att vara precis när det gäller Hamanns roll motverkar en vanlig tendens i biografier om berömda upphovspersoner. När en av medarbetarna blir mycket mer uppmärksammad än de andra kan de övriga i efterhand reduceras till rena assistenter. Här måste berättelsen bevara det gemensamma författarskapet och det verkliga kreativa deltagandet. Att erkänna Tarantino som regissör kräver inte att man suddar ut vem som arbetade med honom eller gör hela projektet till en ensam upphovspersons verk.

Filmen var tänkt som en svartvit komedi. Även den utgångspunkten är betydelsefull: den blivande upphovspersonen till Reservoir Dogs ägnade sig inte enbart åt att förbereda berättelser om beväpnade brottslingar. Komedi gör det möjligt att arbeta med missförstånd, skiftande förväntningar och skillnader i människors attityder. Förekomsten av projektet breddar bilden av hans tidiga intressen, även om ett ofärdigt verk inte räcker för att återskapa ett fullständigt konstnärligt program.

Att filma i etapper garanterade inte att filmen skulle fungera i klippningen

Andrew J. Rausch samlade intervjuer till boken My Best Friend’s Birthday: The Making of a Quentin Tarantino Film, som publicerades 2019. När han berättade om sin forskning för Bulletproof Screenwriting i juni 2023 beskrev han en produktion som byggde på begränsade resurser och arbete som samlades på hög under en lång period. Han skilde också mellan ett tidigt manus av Hamann och den senare utvidgningen tillsammans med Tarantino. Den beskrivningen av utvecklingen kan samexistera med Hamanns minne av ett gemensamt initiativ.

Att skriva ett första utkast innebär inte nödvändigtvis att man ensam har gett upphov till hela projektet. Det är klokt att skilja mellan beslutet att göra filmen, den första textversionen och de senare ändringarna. Det är olika skeden i ett samarbete. Muntliga historieskildringar kan ge kompletterande versioner av dessa skeden utan att skribenten behöver göra varje skillnad i betoning till en personlig konflikt.

Att använda en lånad kamera visar på ytterligare ett avstånd mellan ambition och produktion. Tillgång till utrustningen gör det möjligt att filma, men löser inte samordningen av skådespelarna, kontinuiteten eller organiseringen av materialet. Varje inspelningsdag måste ge fragment som senare går att foga samman. En dialog som verkar fungera under inspelningen kan visa sig problematisk när den placeras intill de andra scenerna.

Därför spelar klippningen en avgörande roll i den här historien. Den är inte bara platsen där en redan färdig film sätts samman: den kan också visa att materialet inte förmår bära den upplevelse man föreställt sig. Besvikelsen över resultatet undanröjer inte lärdomarna, även om den hindrar projektet från att bli ett verk färdigt att spridas. Att spela in några sekvenser och att få ihop en sammanhängande långfilm är olika mål.

Berättelsen om branden kräver källhänvisning och nyanser

Den vanligaste versionen säger att en laboratoriebrand förstörde en stor del av filmmaterialet. Rausch ifrågasatte den förklaringen i intervjun 2023. Enligt hans forskning skadades en del material, men inte i sådan omfattning att det i sig avgjorde projektets öde. Han menade att projektet framför allt övergavs eftersom Tarantino var missnöjd när han klippte det inspelade materialet. Det är viktigt att presentera detta som den slutsats som den forskaren har belagt, utan att göra tidigare rykten till ett obestridligt faktum.

Den korrigeringen förändrar hur man läser om filmen. En yttre olycka ger en berättelse om ett verk som ryckts ifrån sina skapare; att överge det efter att ha utvärderat resultatet beskriver ett problem med lärande och omdöme. Båda situationerna kan leda till ofullständigt material, men de betyder inte samma sak. Förekomsten av fragment räcker inte i sig för att avgöra varför andra saknas eller hur mycket som filmades eller bevarades på varje typ av medium.

Den ofullständiga klippning som har cirkulerat, på drygt en halvtimme, ska inte heller förväxlas med allt som spelades in. En kopia som är tillgänglig för tittare kan vara ett urval, medan annat material förblir utanför cirkulation. Utan en fullständig inventering av det fysiska materialet är det överdrivet att hävda att exakt det som finns i en viss video är det enda som överlevt. Hur lång den kopia man har sett är och hur omfattande det bevarade arkivet är, är två olika frågor.

Dess historiska värde kräver inte att man betraktar den som ett hemligt mästerverk. Den låter oss se människor som försökte gå från att beundra film till att organisera en egen filmproduktion. Projektet förenar vänskap, manusarbete, lånade resurser och svårigheter i klipprummet. Tarantinos senare karriär gör den erfarenheten intressant, men förändrar inte i efterhand det faktum att projektet förblev ofärdigt och minskar inte Hamanns bidrag. My Best Friend’s Birthday är betydelsefull som ett gemensamt arbete och ett försök att lära genom att göra, med resultat som upphovspersonerna ännu inte helt kunde styra.

Fortsätt till Tarantinos ursprung och utbildning.

Visa alla artiklar i Tarantinos rötter: skådespeleri, videobutik och de första filminspelningarna