Tarantino och Lucio Fulci: upprättelsen av The Beyond

Beundran för Fulci kan spåras i ett distributionsbeslut som tog tillbaka The Beyond till biograferna och nådde en större publik.

En rekommendation som ledde till nypremiär

Den mest konkreta kopplingen mellan Quentin Tarantino och Lucio Fulci finns i The Beyond, som hade premiär 1981. Rolling Thunder Pictures, bolaget med koppling till Tarantino, deltog tillsammans med Grindhouse Releasing i att åter göra filmen tillgänglig för den amerikanska publiken. Forskaren Paola Brembilla placerar nypremiären 1998 i sin studie om filmens internationella spridning, publicerad den 26 augusti 2019. Stödet går att belägga utan att hitta på någon rangordning av Fulcis favoritfilmer.

Det är viktigt att skilja mellan att hylla och att distribuera. Ett uttalande kan väcka nyfikenhet; en nypremiär skapar den praktiska möjligheten att se en film under nya förutsättningar. Det handlar om filmkopior, biografer, reklam och en titel som åter börjar cirkulera. En välkänd filmskapares namn kan locka åskådare som annars inte hade sökt upp verket, men den slutliga upplevelsen beror på vad de möter när de sätter sig framför duken.

I det här fallet spelar även versionshistoriken roll. Brembillas studie påminner om att filmen hade visats i USA som 7 Doors of Death, med ändringar i klippningen och musiken. Återlanseringen i slutet av 1990-talet underlättade tillgången till en version utan dessa nedskärningar. Det handlade inte bara om att förändra ett verks rykte med hjälp av ett prestigefyllt uttalande: även själva filmen som publiken fick möjlighet att upptäcka kunde förändras.

Hotellet och en mardrömslogik

The Beyond följer en kvinna som ärver ett hotell i Louisiana, där en våldsam historia och ett övernaturligt hot förändrar upplevelsen av platsen. Filmen ordnar inte alla sina episoder som en undersökning som lovar att besvara varje fråga. Sambanden kan kännas osäkra, och platserna slutar erbjuda den trygghet de borde ge. Denna instabilitet är en del av filmens effekt, även om alla åskådare inte uppskattar den på samma sätt.

Hotellet fungerar särskilt väl som utgångspunkt eftersom det förenar det välbekanta med det okända. Det är en byggnad avsedd för att hysa människor, men den rymmer rum, källare och korridorer vars historia huvudpersonen inte känner till. Att ärva det som egendom innebär inte att man förstår det. Berättelsen utnyttjar skillnaden mellan att äga en plats och att kunna bo där i trygghet, tills arkitekturen blir ett hot som övergår förmågan hos den som försöker sköta den.

Fulci arbetar också med kroppens sårbarhet. De fysiska angreppen nöjer sig inte med att visa att någon har dött: de bryter världens kontinuitet och gör det svårt att se på. Uppmärksamheten på ögon och ansikten påverkar särskilt en film där själva varseblivningen redan är osäker. Att se kan ge information, men garanterar inte skydd. Insikten kommer för sent eller gör det inte möjligt att ingripa på det sätt man hade väntat sig.

Stämningen beror också på hur episoderna förhåller sig till varandra. En sekvens kan börja med en igenkännbar syssla och förskjutas mot en situation som inte följer de tidigare reglerna. Åskådaren förlorar tryggheten i att kunna förutse vilka platser som är säkra och vilka personer som behåller kontrollen. Filmen bygger upp denna misstro tills tanken på att återvända till ett stabilt normaltillstånd verkar allt mindre möjlig.

Vad det innebär att återupprätta Fulci

Att försvara The Beyond innebär inte att man måste förneka filmens diskontinuiteter eller tolka dem alla som avsikter som regissören har förklarat. En kritisk läsning kan erkänna att dess styrka ligger mer i associationer, stämningar och intensiva ögonblick än i en tydlig kausalitet. En annan kan anse att den strukturen inte räcker. Oenigheten är givande när den handlar om vad filmen gör, i stället för att enbart mäta den mot förväntningarna på en konventionell thriller med en utredning i centrum.

Tarantinos medverkan i nypremiären ger ett sammanhang för hur filmen togs emot, men förklarar inte automatiskt varje bildruta. Den ger heller inget stöd för att tillskriva honom marknadsföringstexter som andra skriver om Fulci. New Beverlys programinformation påminner om restaureringen och nypremiären, men en institutionell synopsis och en signerad recension är två olika slags dokument. Den belagda beundran ligger i stödet för att sprida verket; när man återger de exakta skälen bör de knytas till identifierbara uttalanden.

Det stödet knyter an till grindhousekulturen och exploateringsbiograferna, där många filmer fann en starkt engagerad publik utan att hamna i centrum för den kritiska legitimiteten. Att återupptäcka dem gör det möjligt att ompröva vad som lämnades utanför de vanligaste berättelserna om filmhistorien. Det gör inte automatiskt varje marginaliserad titel till ett mästerverk, men ger åskådaren möjlighet att själv bedöma den.

För den som vill närma sig Fulci genom den här kopplingen är The Beyond ett bättre dokumenterat val än en allmän lista över hela hans filmografi. Det är värt att ta reda på vilken version man ser och uppmärksamma hur platser och kroppar förlorar sin stabilitet. Nypremiären 1998 var betydelsefull eftersom den underlättade detta möte. Filmen kan fortfarande väcka beundran, avsky eller förvirring utan att behöva luta sig mot Tarantinos prestige.

Se urvalet av filmskapare och skådespelare som Tarantino beundrar.

Visa alla artiklar i Filmskaparna och skådespelarna som Quentin Tarantino beundrar