James Marsden som Burt Reynolds: cameon i Red Apple-reklamen

James Marsdens Burt Reynolds förekommer i en fiktiv reklamfilm inspelad för världen i Once Upon a Time in Hollywood. Hans korta framträdande har en annan visningshistoria än den planerade medverkan av den verklige Reynolds.

En skådespelare spelar en annan i en reklamfilm

James Marsden gestaltade en ung Burt Reynolds i en fiktiv reklamfilm för cigaretterna Red Apple, gjord för Once Upon a Time in Hollywood. Där framställs han som en kändis som rekommenderar märket i Tarantinos återskapade universum. Hans framträdande är kort och ingår inte i någon längre handling där Reynolds umgås med Rick Dalton genom hela filmen.

Cameon klipptes bort från den ursprungliga biopremiärversionen från 2019. Reklamfilmen visades i samband med nypremiären i USA i oktober och senare bland extramaterialet. Sony annonserade nypremiären med nytt material som visades före och efter långfilmen. Den visningen bör skiljas från en helt omklippt version där alla borttagna scener skulle ha integrerats i huvudberättelsen.

Den skillnaden förklarar varför någon kan minnas Marsdens namn från rollbesättningsnyheterna men inte hitta honom när de ser den vanliga versionen av filmen. Att en scen har spelats in garanterar inte att den finns med i varje utgåva. Reklamfilmen finns dokumenterad som audiovisuellt material, men att den har cirkulerat som extramaterial förklarar varför olika tittares upplevelser inte stämmer överens. Det behövs ingen påhittad, längre förlorad scen för att lösa den skenbara motsägelsen.

Reklamen utvidgar den påhittade tv-världen

Reklamfilmen blandar en historisk person med ett påhittat märke. Reynolds bidrar med igenkänningen hos ett ansikte förknippat med film och tv, medan Red Apple hör till Tarantinos fiktiva repertoar. Kombinationen skapar ett reklamdokument som verkar komma från det förflutna, trots att det inte är en verklig kampanj som hämtats ur ett arkiv. Marsden ska gestalta en stjärna och samtidigt visa stjärnan i arbetet med att göra reklam.

Reklamfilmen hänger samman med mängden skärmar och annonser som omger Rick Dalton. En skådespelare kan medverka som rollfigur i en tv-serie och sedan dra nytta av att människor känner igen honom för att sälja en produkt. Den övergången visar en annan sida av yrket, där den offentliga personan blir ett säljargument. Reynolds cameo vidgar den industriella miljön utan att behöva tillföra en ny dramatisk konflikt till huvudberättelsen.

Effekten bygger också på att framträdandet är kort. Kändisigenkänningen fungerar som en tydlig poäng i reklamfilmen, snarare än att kräva en fullständig biografisk presentation. Den som inte genast känner igen Reynolds kan förstå hur en talesperson fungerar; den som känner igen honom får dessutom ett lager av filmhistoriska minnen. Scenen tillåter båda läsningarna utan att varje sekund blir en förklaring av den verklige skådespelarens karriär.

Två medverkan med Reynolds som inte bör förväxlas

Burt Reynolds hade varit knuten till projektet för att spela George Spahn, men dog innan han hann spela in rollen. Bruce Dern kom i stället att gestalta ranchägaren. Den planerade medverkan av den verklige Reynolds skiljer sig från Marsdens insats som en yngre version av honom. Om man blandar ihop de två historierna kan man få för sig att Marsden ersatte Reynolds som Spahn eller att Dern spelade den unge skådespelaren, trots att varje namn hör till en annan roll.

Hyllningen kan kopplas till Tarantinos beundran för 70-talets actionhjältar, men förekomsten av cameon ger inte stöd för att tillskriva den någon särskild känslomässig betydelse. Den räcker inte heller för att fastställa varför den klipptes bort från premiärversionen. Reynolds död och beslutet i klipprummet är fakta som inte bör kopplas samman med ett påhittat orsakssamband om det saknas en dokumenterad förklaring som binder ihop dem.

Det intressanta med reklamfilmen är mötet mellan historia och fiktion. En verklig stjärna återkommer i en annan persons gestalt och gör reklam för en produkt som aldrig existerat utanför regissörens fiktion. Reklamen förstärker känslan av att Rick har ett eget tv-arkiv. Genom att identifiera den som extramaterial kan man bevara dess värde utan att ändra på vad huvudversionen av Once Upon a Time in Hollywood faktiskt innehåller.

Mer sammanhang i guiden till Once Upon a Time in Hollywood.

Visa alla artiklar i Det var en gång i Hollywood: karaktärer, stad och film