Dödade Cliff Booth sin fru? Skillnaderna mellan filmen och romanen

Filmen låter misstankarna kring Billie Booths död bestå. Den senare romanen ger ett svar som inte bör blandas ihop med vad klippningen från 2019 visar.

Svaret beror på vilken version man menar

I filmen Once Upon a Time... in Hollywood ser vi inte Cliff Booth döda sin fru. Misstankarna väcks i samtal och i en kort tillbakablick som klipps av innan det avgörande ögonblicket. Romanen, skriven av Tarantino och utgiven 2021, bekräftar däremot att Cliff dödade henne. Skillnaden gör det möjligt att svara precist: filmen lämnar frågan öppen, medan boken utvecklar händelsen och slår fast hans ansvar.

Billie Booth spelas av Rebecca Gayheart. Det är inte Rumer Willis, som medverkar i filmen som Joanna Pettet. Det är viktigt att hålla isär dem eftersom frun bara syns mycket kort och det är lätt att felaktigt koppla hennes ansikte till ett annat namn i rollistan. Figuren fyller en tydlig funktion i Cliffs historia, men har ingen egen berättelsebåge som kan jämföras med huvudpersonernas.

Informationen i boken kan berika en senare tolkning, men den förändrar inte i sak bilderna som visades 2019. Den som bara har sett filmen får veta mindre än den som har läst romanen. Om man behandlar upplevelserna som identiska går ett viktigt berättargrepp förlorat: Tarantino valde att visa ögonblicket precis före en handling och utelämna det som skulle ha undanröjt tvivlet.

Romanen Once Upon a Time... in Hollywood utvecklar många aspekter av karaktärernas värld. Här påverkar tillägget direkt den moraliska bedömningen av Cliff. Man behöver inte återge alla detaljer i det litterära avsnittet för att förstå följden: den filmiska osäkerheten blir där en berättad händelse. Det är viktigt att hålla fast vid den skillnaden när man diskuterar om filmen avslöjar, antyder eller bekräftar ett mord.

Vapnet, båtens gungning och klippet

Scenen utspelar sig ombord på en båt. Billie talar fientligt och Cliff sitter kvar med ett harpungevär. Vapnets riktning och båtens rörelser skapar en omedelbar förväntan. Åskådaren förstår att någon kan dö, men klippningen avbryter ögonblicket innan vi får se den avgörande handlingen och dess följder.

Att scenen inte får någon upplösning betyder inte att det saknas ledtrådar. Bildkompositionen placerar den äktenskapliga konflikten intill ett redskap som kan orsaka skada. Det är inte heller ett fullständigt bevis på uppsåt. Just därför känns scenen obehaglig: den ger tillräckligt med material för att väcka misstankar, samtidigt som den undanhåller informationen som skulle göra det möjligt att avgöra om händelsen var en olycka eller ett avsiktligt angrepp.

Insprängningen är en del av leken med minnen och tillbakablickar som kännetecknar Tarantinos icke-linjära berättande. Den presenteras inte som en polisutredning eller en fullständig rättslig rekonstruktion. Det är ett utvalt fragment inuti en annan situation. Kortheten gör att vi måste sätta det i relation till vad andra personer säger och till ryktet som följer Cliff i hans arbete.

Tonen gör det ännu svårare. Det återhållsamma skådespeleriet och det snabba klippet kan väcka en komisk reaktion, men innehållet handlar fortfarande om ett möjligt dödsfall inom ett parförhållande. Skratt bevisar inte att Cliff är oskyldig och gör inte Billie till någon som förtjänar våld. Kontrasten mellan uttryck och allvar tvingar oss att se hur filmen styr våra sympatier för en huvudperson som redan är lätt att tycka om.

Ett rykte som påverkar hans nutid

Händelsen finns inte bara där för att ge publiken näring åt en teori. I berättelsen försämrar misstankarna Cliffs möjligheter att få jobb. Vissa vill inte ha honom i närheten, och Rick måste försvara honom för att försöka ordna arbete åt honom. Osäkerheten får alltså praktiska följder även utan någon visad dom: kollegorna väljer vilka de vill dela inspelningsplats med.

Rick litar på sin vän och framställer gärna anklagelsen som ett rykte. Det säger något om Rick; det är inte en allvetande röst som slår fast vad som hände. På samma sätt visar de andra karaktärernas avståndstagande att de är övertygade, men det ersätter inte i sig den scen som saknas. Filmen låter motstridiga uppfattningar stå sida vid sida så att åskådaren märker avståndet mellan personlig lojalitet, rykte och kunskap.

Tvetydigheten komplicerar porträttet av Cliff Booth eftersom den samexisterar med hans tålamod, hans omsorg om Brandy och hans stöd till skådespelaren. Figuren blir inte genomskinlig bara för att han gör sympatiska saker. Frågan om Billie hindrar oss från att göra hans karisma till en moralisk garanti, särskilt eftersom han senare åter visar att han kan utöva mycket effektivt våld.

Den mest noggranna tolkningen håller fast vid båda svaren utan att blanda ihop dem. Filmen lämnar avsiktligt misstanken öppen och låter oss diskutera hur den påverkar vår relation till Cliff. Romanen bekräftar händelsen och flyttar diskussionen till motsägelserna hos en person som bär ansvaret för dödsfallet. Att veta mer innebär inte att vi måste glömma hur mysteriet var konstruerat: det gör det möjligt att se hur de olika versionerna ber publiken om olika slags bedömningar. Det litterära svaret löser händelsen, men lämnar svårigheten att bedöma karaktären som helhet intakt.

Tillbaka till guiden till Once Upon a Time... in Hollywood.

Visa alla artiklar i Det var en gång i Hollywood: karaktärer, stad och film