Beväpningen i Inglourious Basterds hjälper till att skilja mellan situationer och personer, men fungerar inte som en enhetlig militär katalog. Identifieringarna bör utgå från det synliga föremålet och hållas åtskilda från inspelningens behov.
En arsenal som delas mellan olika sidor
Bland de synliga vapnen finns de tyska kulsprutepistolerna MP 38 och MP 40, pistolerna Walther P38 och PPK, Luger P08 och gevär av typen Karabiner 98k. Alla personer använder inte ett vapen som uteslutande hör till deras nationalitet. Basterds använder tysk materiel i flera scener, så att känna igen en modell räcker inte för att automatiskt identifiera vilken sida bäraren tillhör. Filmen skildrar en grupp som verkar bakom fiendens linjer och inte har någon enhetlig paraduniform.
Även pistolerna förekommer i specifika situationer. Landa och Hellstrom förknippas med Walther P38, medan Hicox och Stiglitz bär mindre pistoler under sin infiltration. Zoller använder en Luger i delen som utspelar sig på biografen. Dessa visuella identifieringar hjälper oss att följa föremål som byter plats eller ägare, men de bör inte förvandlas till påståenden om ett helt militärförbands standardvapen. Ett exempel i en fiktion är inte detsamma som en allmän historisk regel.
Geväret som Aldo Raine bär har dessutom en inskription som gör det personligt. Den detaljen förvandlar ett föremål med militärt ursprung till en symbol för grupptillhörighet. Vapnet förmedlar något även när det inte avfyras: det visar att gruppen tagit det i besittning och vill lämna Basterds namn på den materiel de använder. Bilden kan tolkas som en del av rollfigurens gestaltning utan att vi hittar på vem som gjorde inskriptionen eller under vilket uppdrag han fick geväret.
Nationens stolthet använder en del av samma vapenrelaterade vokabulär för att iscensätta sin propagandastrid. Där tillhör föremålet en annan representationsnivå. Ett gevär i Zollers händer används för att skapa en hjältebild i filmen i filmen, medan vapnen i huvudberättelsen används i konflikter som publiken utanför filmen följer ur flera perspektiv. Skillnaden beror inte enbart på modellen, utan på hur klippningen organiserar dem som skjuter och dem som utsätts för våldet.
Krogen och rummets betydelse
I krogen i Inglourious Basterds blir vapnen avgörande eftersom utrymmet begränsar rörelserna. Borden, bardisken och trappan gör att eldstriden inte kan uppfattas som ett öppet slag. Innan skotten faller etablerar händernas placering och uppmärksamheten på det som förblir utom synhåll hotfulla positioner. Spänningen bygger på möjligheten att någon riktar ett vapen, trots att bildutsnittet ännu inte visar det.
Ägaren till stället har ett hagelgevär bakom disken. Det bör inte tillskrivas Hugo Stiglitz bara för att man automatiskt förknippar den våldsammaste rollfiguren med det största föremålet. I andra scener syns ett avsågat hagelgevär som förknippas med Donny. Om man skiljer mellan dessa framträdanden undviker man att konstruera ett signaturvapen åt Stiglitz av föremål som tillhör olika rollfigurer och ögonblick. Den snabba klippningen kräver att man tittar noga innan man drar slutsatser.
Hellstroms roll i konfrontationen beror på hans position och vad han förstår, inte på någon bevisad teknisk överlägsenhet hos hans pistol. Föremålet gör ett hot synligt, ett hot som dialogen har byggt upp under flera minuter. Därför kan scenen behålla sin spänning innan våldet börjar. Informationen ändrar karaktär: det som förhandlades fram med ord uttrycks nu genom ett omedelbart förhållande mellan kroppar, vapen och avstånd.
Eldstridens upplösning är inte heller någon taktisk demonstration att ta efter. Den är skapad genom klippning, effekter, skådespeleri och ljud. Bildutsnitten väljer vad publiken ser och i vilken ordning; de ger ingen oavbruten bild av alla positioner. Om man analyserar resultatet som iscensättning kan man förstå dess tydlighet och abrupthet utan att göra filmen till en handbok i vapenhantering eller en verifierbar stridssimulering.
Rekvisita, ljud och historisk identifiering
En modell som går att känna igen på filmduken avslöjar inte automatiskt vilken fysisk version som användes i varje tagning. En produktion kan kombinera föremål som förberetts för olika bildutsnitt och effekter, men man bör inte tillskriva dem en viss modifiering utan dokumentation från teamet. Att identifiera det yttre utseendet och beskriva hur rekvisitan tillverkades är två olika uppgifter. Den första kan bygga på filmrutor; den andra kräver information om ursprung och inspelningsarbete.
Det färdiga ljudet tillför ytterligare ett lager av konstruktion. Skotten som publiken hör behöver inte vara en obehandlad återgivning av ljudet som fångades under inspelningen. Filmens ljudteam har berättat om sin strävan efter en ljudtextur med koppling till vissa äldre krigsfilmer. Det valet ger helheten karaktär och påminner oss om att materiell realism och filmstil inte är samma sak. Ljudstyrkan hos ett vapen säger inget om dess tekniska specifikationer.
En likhet med ett modernt vapen bevisar inte heller i sig att något är anakronistiskt. För att hävda det måste modellen identifieras säkert och datumet då den synliga varianten fanns jämföras med filmens tid. När föremål bara syns delvis eller under några få filmrutor bör man dra försiktiga slutsatser. Shosannas lilla pistol brukar till exempel identifieras som en Ruby, men eftersom den syns så lite bör man inte göra den identifieringen till en absolut visshet om tillverkare och variant.
Urvalet av vapen kan studeras utifrån vad det bidrar med till berättelsen: erövrad materiel, personliga föremål, dolda hot och våld som förvandlas till skådespel. Donny Donowitz har en visuell identitet som inte kan reduceras till en enda modell, precis som de andra rollfigurerna rör sig mellan olika situationer och resurser. Det intressanta med inventeringen är att knyta varje föremål till en konkret bildruta och handling, samtidigt som historisk identifiering, inspelningens rekvisita och berättarfunktionen hålls åtskilda.
Tillbaka till guiden till Inglourious Basterds.
Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike
