Budd behåller silhuetten av en cowboy, men lever långt ifrån den frihet som den bilden brukar lova. Hans kläder hör ihop med ett liv präglat av otryggt arbete, isolering och förfall i Kill Bill: Vol. 2.
En igenkännbar silhuett i en fattig miljö
Den bredbrättade hatten, stövlarna och de lediga kläderna placerar Budd i en västernikonografi. Filmen skildrar honom dock inte när han rider mot ett äventyr. I stället placerar den honom i en husvagn och på ett arbete där han knappt har någon auktoritet. Avståndet mellan den sorts man som hans gestalt för tankarna till och de villkor han lever under är den främsta effekten av hans kläder. Cowboyen finns där som yta, medan självständigheten som förknippas med den ytan har krympt.
Vardagskläderna, undertröjan och lagren av plagg som bärs utan större omsorg skiljer honom från den kontrollerade framtoningen hos andra medlemmar i det forna gänget. Tittaren behöver inte känna till stövlarnas märke eller hattens ursprung för att uppfatta kontrasten. Det viktiga är hur han bär dem, miljön omkring honom och den ringa omsorgen om att se välklädd ut. Hans utseende verkar anpassat till en vardag som inte längre lovar avancemang eller erkännande.
Husvagnen fullbordar den tolkningen. En hatt på en gestalt som behärskar ett landskap skulle kunna antyda självständighet; i ett trångt boende omgivet av vardagsföremål kan den i stället förmedla en fästhet vid en identitet som har förlorat sin scen. Det är en tolkning av iscensättningen. Det innebär inte att ett visst plagg uttryckligen utformades för att representera en sjukdom, ett beroende eller en särskild period i rollfigurens liv.
Hatten blir en konflikt på jobbet
Grälet med Larry, hans chef, ger hatten en tydlig dramatisk funktion. Den upphör att vara en accessoar som publiken betraktar och blir i stället ett föremål som en annan man försöker bestämma över. Chefens tillrättavisning riktar sig därmed mot en synlig del av Budds identitet. Arbetet ger honom lite makt, men kräver att han till och med låter ägaren bestämma över hans personliga framtoning.
Budd påpekar att kunderna också bär hatt. Resonemanget är vardagligt och begripligt, men förändrar ingenting: Larry kan införa en annan regel för sin anställde. Scenen låter accessoaren samla en ojämlikhet som redan märktes i samtalstonen. Hatten behöver inte göras till en universell symbol för frihet. I den här konkreta situationen är den något Budd vill behålla och som hans överordnade använder för att påminna honom om vem som bestämmer.
Michael Madsen upprätthåller inte cowboygestalten genom en oavbrutet heroisk hållning. Hans sätt att ta plats, tyngden han verkar bära på och återhållsamheten inför de verbala angreppen förändrar vad kläderna förmedlar. Kostymen och skådespelet samverkar: samma kläder kunde ha verkat trotsiga med en annan kroppslig energi. Här växlar han mellan ett minimalt motstånd och en trött acceptans. Denna ambivalens är en del av skildringen av Budd i Kill Bill.
Synligt förfall och dold förmåga
Det ovårdade utseendet gör det lätt att underskatta rollfiguren. Filmen använder det intrycket, men gör det inte till ett tillförlitligt mått på hans förmåga. Att klä sig utan elegans och leva under dåliga förhållanden betyder inte att man har förlorat förmågan att förutse ett angrepp. Skillnaden mellan utseende och kompetens gör Budd svårare att bedöma än en motståndare som från början visas upp genom sin skicklighet.
Det förändrar också hans förhållande till våld. Hans kläder verkar inte vara gjorda för en duellceremoni eller för att visa tillhörighet till en organisation. De placerar honom i ett vanligt, hårt och föga lockande liv, där han ändå kan handla brutalt. Faran behöver inte tillkännages med en uniform. Blandningen av banalitet och hot gör att hans ekonomiska förfall inte blir en ursäkt för hans beslut.
En analys av rollfigurens kläder och identitet hjälper till att skilja mellan två saker: att känna igen en visuell kod och att se hur en film motsäger den. Budd visar båda. Hans silhuett för tankarna till västernmannen, medan hans arbete och boende visar på beroende. Kläderna bevarar en rest av personlig stil, men förbättrar inte hans situation. Resultatet är en gestalt som behåller sin närvaro utan att behålla kontrollen över sin vardag.
Tillbaka till Kill Bill-guiden.
Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer
