Tidslinjen i Inglourious Basterds och dess fem kapitel

Inglourious Basterds rör sig mot en gemensam upplösning genom fem kapitel. Strukturen består inte av att historien ständigt kastas om: den kombinerar ett stort tidshopp, parallella handlingsförlopp och korta tillbakablickar.

Från gården 1941 till operationerna 1944

Det första kapitlet, Once Upon a Time… in Nazi-Occupied France, skildrar Hans Landas besök på Perrier LaPadites gård 1941. Samtalet leder till att familjen Dreyfus, som gömmer sig under golvet, upptäcks och att Shosanna flyr. Det här avsnittet utspelar sig före den huvudsakliga delen av handlingen, som upptar resten av filmen. I kronologin etablerar det en upplevelse som huvudpersonen bär med sig när hon återkommer under en annan identitet.

Filmen visar inte kontinuerligt allt som händer mellan flykten och Shosannas senare liv i Paris. Tidens gång uttrycks genom kapitelindelningen och Shosannas nya livssituation. Den luckan bör inte fyllas med en påhittad biografi. Vi vet att hon överlever och skaffar sig en identitet som gör att hon kan driva en biograf, men filmen dramatiserar inte varje steg i den förändringen.

Det andra kapitlet presenterar Aldo Raine och hans enhet med amerikanska judiska soldater, samt personer som ansluter sig till gruppen. Gruppens handling utspelar sig under den senare delen av kriget, som leder fram till 1944. Rekryteringen, kommandots verksamhet och den nazistiska ledningens reaktion skildras för att visa hur dess rykte byggs upp. Allt vi ser i det här avsnittet sker inte under en och samma dag.

Avsnittet innehåller också tillbakablickar, till exempel presentationen av Hugo Stiglitz. De här partierna förklarar en person eller ett beteende utan att ersätta huvudhandlingens framåtrörelse. Det är bra att skilja dem från det stora hoppet mellan 1941 och 1944: att placera handlingen i en ny period är en sak, att kort avbryta en scen för att ge bakgrundsinformation en annan.

Det tredje och fjärde kapitlet öppnar upp parallella handlingsförlopp

Det tredje kapitlet, German Night in Paris, återintroducerar Shosanna under identiteten Emmanuelle Mimieux. Hennes möte med Fredrick Zoller och hans intresse för att flytta premiären till hennes biograf sätter i gång en möjlighet som hon inte hade sökt på det sättet. Kapitlet låter hennes nuvarande liv möta den nazistiska propagandamaskinen och Landa, vars återkomst väcker minnet av gården till liv.

Handlingen i det här avsnittet går från mötena med Zoller till förberedelserna inför premiären. Det betyder inte att biografägaren känner till vad Bastarderna har gjort i scenerna vi sett tidigare. Handlingsförloppen hänger ihop för oss som tittar, men personerna har fortfarande olika information. Den principen är mer användbar när man följer filmen än att försöka placera varje scen i en daglig kalender som klippningen inte ger oss.

Det fjärde kapitlet, Operation Kino, introducerar britternas planering av en operation mot premiären. Archie Hicox får instruktioner och träffar de kontakter som ska underlätta infiltrationen. Mötet på krogen leder till dödsfall och tvingar gruppen som ska ta sig till biografen att ändras. Parallellt får Landa ledtrådar som låter honom rekonstruera en del av det som har hänt.

De här händelserna ska placeras före premiärkvällen, men det är inte nödvändigt att anta att hela det tredje kapitlet utspelar sig innan någon handling i det fjärde börjar. Indelningen styr hur vi får tillgång till varje handlingsförlopp. Klippningen väljer ut ett antal händelser, går tillbaka eller byter grupp när det behövs och förbereder hur trådarna löper samman. Visningsordningen och hela händelseförloppet är inte riktigt samma sak.

Det femte kapitlet samlar allas tidslinjer

Revenge of the Giant Face samlar de omedelbara förberedelserna och premiärkvällen. De olika handlingsförlopp som tidigare kunnat uppta skilda kapitel kretsar nu kring samma händelse. Shosanna och Marcel har sin plan, de allierade infiltratörerna har sin och Landa försöker dra nytta av det han får reda på. Spänningen bygger på att alla agerar inom ett allt snävare tidsfönster.

Klippningen växlar mellan biografens olika utrymmen, projektorrummet och personernas rörelser för att visa vad som sker samtidigt. Man ska inte tolka varje klipp som om den föregående handlingen redan hade avslutats helt. Filmvisningen ger en gemensam referenspunkt: medan besökarna tittar på en film förbereder eller genomför andra personer beslut som påverkar hela salongen.

Shosannas död och det efterföljande framträdandet av hennes meddelande innebär ingen omvänd tidsordning. Bilden spelades in tidigare och visas senare. Den skillnaden mellan en händelse och dess registrering är avgörande för att förstå jätteansiktet: personen kan dö innan hennes avbildning fyller den funktion hon hade förberett. Filmen använder en vanlig egenskap hos filmmediet i en extraordinär situation.

Efter byggnadens förstörelse avslutar mötet mellan Aldo och Landa en annan tidslinje: överlämnandet och följderna av förhandlingen. Filmen behöver inte visa en fullständig efterkrigshistoria för att lösa den omedelbara konflikten. Den slutar när det står klart att Landa inte kommer att kunna kontrollera den identitet han ville lämna kriget med på det sätt han hade tänkt sig.

Jämfört med andra former av Tarantinos icke-linjära berättande är strukturen i Inglourious Basterds relativt framåtriktad. Komplikationerna uppstår framför allt genom vem som vet vad, de inskjutna bakgrundshistorierna och växlingen mellan grupper. För att följa handlingen räcker det att hålla fast vid tre hållpunkter: 1941 som utgångspunkt för Shosanna, 1944 som perioden då trådarna löper samman och premiären som den punkt där planerna möts.

Mer bakgrund i guiden till Inglourious Basterds.

Visa alla artiklar i Inglourious Basterds: språk, film och hämnd i det ockuperade Frankrike