Striden mellan Beatrix, Johnny Mo och Crazy 88 förvandlar De blå lövens hus till en plats för kollektiv kamp. Huvudpersonen måste möta motståndare som tar över dansgolvet, kommer via trapporna och gör anspråk på de övre planen. Hennes mål finns fortfarande vid stridens slut: att övervinna O-Ren Ishiis livvakter för att nå fram till henne.
Sekvensen delar upp svårigheten i etapper. Gruppens påtryckningar varvas med mer koncentrerade dueller, däribland striden mot Johnny Mo, spelad av Gordon Liu. Varje platsförändring ändrar rörelsemöjligheterna och gör det möjligt att förnya hotet utan att lämna restaurangen.
Klippningen och de visuella variationerna strukturerar en actionsekvens som annars skulle kunna vara svår att följa med så många deltagare. Resultatet innefattar dödsfall, skador och att en av de unga männen tvingas dra sig tillbaka. Beatrix seger upplöser gruppens motstånd; namnet Crazy 88 ska inte användas som en bekräftad siffra på antalet offer.
Konfrontationen sammanför individuell och kollektiv action i samma geografi. Beatrix måste ta sig fram, medan livvakterna försöker minska avståndet till O-Ren. Trycket förändras beroende på var varje person befinner sig och vilka vägar restaurangen erbjuder.
Dansgolvet, trapporna och de övre planen
Dansgolvet gör det möjligt för Crazy 88 att omringa huvudpersonen. Hotet kan komma från flera håll, så en duell innebär inte att de andra motståndarna runt omkring försvinner. Scenen håller detta tryck synligt även när bildutsnittet fokuserar på en specifik reaktion från Beatrix.
Trapporna förändrar den här fördelningen. De förbinder olika nivåer och erbjuder en smalare passage än det centrala utrymmet. När man rör sig till en annan våning förändras det vem som kan komma nära och varifrån. Arkitekturen låter striden ändra karaktär utan att publiken behöver lära känna en ny plats.
Räckena tillför en dimension av balans och fallhöjd. Striden når en plats där den begränsade bredden i sig utgör en tydlig svårighet, så att hålla balansen blir en del av handlingen. Konfrontationen med Johnny Mo utnyttjar höjdskillnaden och ger en enskild motståndares motstånd ett eget förlopp.
Dessa variationer bygger på att restaurangen uppfattas som en helhet. Förflyttningarna mellan dansgolvet och de övre delarna gör det möjligt att koppla samman det som sker på en plats med hoten som finns kvar på en annan. Sekvensen i De blå lövens hus visar därmed en plats som kan byta funktion under striden utan att förlora sin sammanhållning.
Från grupptryck till individuell duell
Den kollektiva handlingen växlar mellan koncentration och spridning. I vissa ögonblick kommer svårigheten av att många motståndare är nära; i andra handlar det om en utdragen kamp mellan två personer. Växlingen ger publiken olika nivåer av uppmärksamhet och gör att varje ny attack inte får exakt samma tyngd.
Johnny Mo bidrar till att hålla en sådan duell vid liv. Hans plats i gruppen innebär att Beatrix måste bemöta en följd av rörelser och samtidigt reagera på korta attacker från andra motståndare. Den enskilda striden behåller sitt sammanhang i den större bataljen, men ger tid att uppfatta en individs motstånd.
Huvudpersonen förändrar också sitt sätt att ta plats. Hon kan gå framåt, bli omringad eller söka en ny position på en annan höjd. Sekvensen framställer Beatrix Kiddo s skicklighet som en förmåga att anpassa sig. En lösning på ett problem kan försätta henne i en ny situation, och den fortsättningen håller striden i rörelse.
I en intervju med BAFTA kopplade Tarantino den här kollektiva striden till Shaw Brothers-filmerna. Referensen hjälper till att sätta fokus på intresset för att visa action som ett skådespel av kroppar, rörelser och reaktioner. Scenen ger rörelsernas tydlighet stort värde i en konfrontation som medvetet är överdriven.
Visuella förändringar och motståndets slut
I den internationella klippningen av Kill Bill: Vol. 1, visas en del av striden i svartvitt. När färgen tas bort förändras blodets visuella närvaro och kontrasten mellan kroppar, kläder och miljö får en annan tyngd. Handlingen fortsätter, samtidigt som sättet att uppfatta dess effekter förändras.
Avsnittet med silhuetter mot en blå bakgrund minskar detaljrikedomen på ett annat sätt. Konturerna gör det möjligt att följa positioner och rörelser med en annan sorts uppmärksamhet än den som krävs för ett ansikte eller ett sår. Variationen erbjuder ett nytt sätt att läsa samma konfrontation, utan att de stridandes mål behöver förändras.
Kameraarbetet måste bevara sambandet mellan rörelserna och platserna de passerar. I American Cinematographer beskriver John Pavlus hur en linjär åkanordning användes för att följa Thurman när hon rör sig längs ett räcke. Det visar på en inspelningslösning utformad för att följa en specifik handling, inom ramen för samarbetet med Yuen Woo-pings team.
När det organiserade motståndet är över återstår kroppar, skadade och en plats som striden har förändrat. Beatrix upptäcker också en ung man som hon förödmjukar och skickar bort från striden. Sekvensen lämnar motståndarna med olika öden och sparar konfrontationen med O-Ren till ett annat slags möte, efter att det kollektiva skyddet runt henne har brutits ned.
John Pavlus reportage för American Cinematographer förklarar att scenografin, utformad av Yôhei Taneda, innehöll delar som kunde tas bort eller flyttas beroende på inspelningens behov. Det påverkade delar av restaurangen som i den färdiga filmen verkar tillhöra en och samma sammanhängande och stabila plats.
Skillnaden hjälper oss att förstå det gemensamma arbetet mellan scenografi och kamera. Publiken behöver uppfatta att personerna rör sig genom samma utrymme, samtidigt som filmteamet måste hitta positioner där varje handling kan visas. Konstruktionen kan underlätta sådana perspektiv och samtidigt bevara detaljer som gör helheten igenkännbar.
En trappa eller ett räcke fyller alltså två funktioner: de erbjuder möjligheter i berättelsen och påverkar hur det som händer omkring dem kan filmas. Stridens utformning bygger på samspelet mellan den gestaltade platsen och det utrymme som finns tillgängligt för inspelningen. Den kontinuitet som publiken ser skapas genom att båda delarna samordnas, även när kameran byter höjd eller riktning.
Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer
