Ögonutrivningen i Kill Bill: Elle, Pai Mei och Beatrix

Elle Drivers förlust av sina ögon knyter samman två händelser i Kill Bill: Vol. 2. Pai Mei tar hennes första öga under hennes träning; Beatrix sliter ut det som är kvar när hon besegrar Elle i Budds husvagn. Upprepningen kopplar samman en skada från det förflutna med ett nederlag som utspelar sig inför åskådaren.

Ögonlappen var redan en del av hur Elle presenterades i den första volymen. Förklaringen till dess ursprung kommer långt senare, när hon väljer att berätta om sin före detta mästare. Ett synligt kännetecken hos karaktären får då en historia, och den historien vävs in i konfrontationen med en annan elev till Pai Mei.

Det intressanta med greppet är hur maktförhållandet mellan de inblandade förändras. Mästaren straffar en oförskämdhet; Elle skryter med att hon har hämnats; Beatrix svarar i en kamp som båda vill vinna. Likheten mellan övergreppen gör det möjligt att se ett samband, även om de sker under olika omständigheter.

De båda ögonförlusterna förs samman i den andra volymen, som hade premiär 2004, genom en berättelse mitt under kampen. Elle berättar om sitt förflutna, och filmen visar händelsen hon beskriver. Beatrix får veta det kort innan samma typ av övergrepp drabbar hennes motståndare igen.

Det första ögat och Pai Meis auktoritet

Elle Drivers ögonlapp syns innan man får veta varifrån den kommer. När hon först presenteras kan åskådaren känna igen henne genom en synlig skillnad, men har ännu ingen förklaring till den. Den senare avslöjandet förändrar vad kännetecknet betyder: det lägger till en erfarenhet av underordning och bestraffning som hon har genomlevt med mästaren.

Elle berättar att hon förolämpade Pai Mei och att han svarade med att ta ut ett av hennes ögon. Den oproportionerliga reaktionen visar vilken makt han utövade över sin elev. Scenen gör en muntlig förolämpning till en permanent fysisk konsekvens, och mästarens auktoritet definieras därmed av vad han kan påtvinga någon som säger emot honom.

Minnet har en särskild plats i samtalet. Elle behåller berättarrösten och styr sin historia, trots att bilden visar en stund då hon saknade kontroll. Hon kan själv välja hur hon lägger fram den för Beatrix. Skillnaden mellan att ha utsatts för ett övergrepp och att senare berätta om det gör att hennes berättelse kan gå från förödmjukelse till ett hävdande av sin hämnd.

Enligt Elles berättelse dödade hon Pai Mei genom att förgifta honom. Uppgiften kommer från karaktären och ingår i hennes utmaning mot Beatrix. Elle säger att hon gjorde upp med den relationen på egen hand och använder påståendet för att provocera kvinnan framför sig.

Det andra ögat förändrar upprepningens innebörd

Beatrix Kiddo känner också Pai Mei som mästare. Därför för det Elle bekänner till in en gemensam angelägenhet i konfrontationen mellan dem. Rivaliteten får plats för en tidigare relation: den som berättar om dödsfallet förväntar sig att samtalspartnern ska förstå vem hon har förlorat och vem som säger sig ha dödat honom.

Beatrix svar upprepar skadan som nyss skildrats i minnet. När berättelsen följs så tätt av handlingen kan åskådaren genast koppla ihop dem. Elle har förklarat vad som hände med hennes första öga, och kort därefter förlorar hon det andra. Scenen behöver nästan ingen ytterligare förklaring för att sambandet ska bli tydligt.

Situationerna är ändå olika. Pai Mei agerade i egenskap av mästare mot en elev; Beatrix möter en motståndare i en pågående kamp. Upprepningen knyter samman handlingarna utan att göra omständigheterna identiska. Det som tidigare visade en auktoritet som kunde utdela ett straff avgör nu en kamp mellan två kvinnor som båda försöker ta initiativet.

Resultatet förändrar också den bild av Elle som publiken känner till. Under en stor del av filmen går ögonlappen hand i hand med hennes självsäkerhet i tal och handling. När hon förlorar sitt andra öga avbryts den framtoningen av en okontrollerad reaktion. Scenen gör den omedelbara förändringen synlig: från hotet hon riktade mot Beatrix till den svåra situation hon själv måste hantera.

Elle lever fortfarande när hennes motståndare lämnar husvagnen. Det som visas är att hon besegras i mötet. Filmen slutar följa henne medan hon fortfarande reagerar på det som har hänt, så detta övergrepp räcker inte i sig för att slå fast att hon dör senare. Avbrottet bevarar skillnaden mellan det scenen visar och det som lämnas utanför den.

En gemensam läromästare och våld som återkommer

Beatrix träning med Pai Mei hade gett åskådaren en direkt erfarenhet av mästarens krav. Elles berättelse tillför en annan relation till honom, präglad av ett uppbrott. De båda eleverna har olika historier om samma auktoritet; samtalet i husvagnen låter de historierna kollidera.

Likheten i själva handlingen kan läsas som en koppling till det gemensamma förflutna. Filmen visar dock inte någon särskild lektion där Pai Mei lär Beatrix att slita ut ett öga. Det narrativa sambandet skapas genom upprepningen och den information Elle just har gett. Att tillskriva honom en konkret lektion skulle innebära att lägga till en scen som filmen inte visar.

David Roche analyserar användningen av snabba zoomningar i dessa scener i sin studie Choreographing Genre in Kill Bill Vol. 1 & 2, publicerad i Miranda. Han kopplar kamerarörelsen till uttryck för överraskning och smärta och tar med båda ögonförlusterna i Elles fall som exempel.

Iakttagelsen riktar uppmärksamheten mot hur en smäll presenteras. Storleksförändringen i bildrutan kan ge ögonblicket då karaktären förstår vad som har hänt en egen intensitet. Kameran deltar i reaktionen och riktar blicken mot den punkt där upplevelsen är som starkast.

Roche kopplar också greppet till asiatisk kampsportsfilm. Att det förekommer i husvagnsscenen gör det möjligt att se en visuell kontinuitet med Pai Meis miljö, trots att platsen och personerna som möts har förändrats. Ett iscensättningsgrepp kan bevara ett samband mellan händelser som berättelsen placerar i olika tider och rum.

Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer