Duellen mellan Beatrix Kiddo och O-Ren Ishii i den snöiga trädgården för striden i Kill Bill Vol. 1 till en annan skala. Efter att ha tagit sig igenom en restaurang full av motståndare når Beatrix kvinnan hon kommit för att leta efter. Utomhusmiljön skiljer de två kombattanterna från tumultet dessförinnan och gör det möjligt att se hur lång tid det tar för var och en att närma sig, anfalla och åter mäta sig med den andra.
Snön och trädgårdens stillhet gör scenen igenkännbar redan innan någon filmreferens förklaras. Den vita omgivningen gör gestalterna synliga; avståndet mellan dem blir en synlig del av faran. Nästa rörelse kan komma efter en väntan som åskådaren hinner känna av.
Förhållandet mellan motståndarna förändras också. O-Ren måste ompröva föraktet hon visar Beatrix när denna visar vad hon går för. Det erkännandet sker mitt i en kamp som fortfarande är dödlig. Sättet att tilltala motståndaren och beslutet att fortsätta kämpa får därmed en egen tyngd.
I den internationella versionen av Kill Bill Vol. 1, regisserad av Quentin Tarantino och premiärvisad 2003, samlar trädgården slutet på striden med O-Ren. Sekvensen blandar korta attacker med pauser för att betrakta varandra. Uppmärksamheten flyttas från antalet fiender till det som sker mellan två kroppar med några stegs avstånd.
Avståndet mellan två kombattanter
striden i De blå lövens hus hade tvingat Beatrix att bemöta hot från flera håll. I trädgården kan hon lokalisera sin motståndare utan att leta efter henne i en grupp. Faran blir lättare att identifiera, men det ger också mer tid att förutse den: båda vet varifrån attacken kommer.
Bildutsnitten som visar de två kvinnorna tillsammans låter oss se avståndet som fortfarande skiljer dem åt. Det mellanrummet är lika viktigt som svärdens närhet. När de går framåt blir det tydligt vad de lämnar bakom sig: en position där de kunde betrakta varandra innan de utsatte sig för fara. Närmandet får ett förlopp som slaget, med sin snabbhet, inte kan dra ut på.
Beatrix gula dräkt och O-Rens vita kimono gör att deras kroppar skiljer sig tydligt mot snön. Blodfläckarna förändrar kompositionen allt eftersom kampen får konsekvenser. Omgivningen behåller sitt ordnade utseende medan kombattanterna får allt fler sår; kontrasten gör det möjligt att följa vad mötet kostar utan att nya motståndare tillkommer.
O-Ren sårar Beatrix Kiddo under striden. Skadan gör det omöjligt att tolka hennes tidigare framryckning som ett bevis på osårbarhet. Här kan filmen dröja vid svårigheten att fortsätta eftersom hon bara har en motståndare framför sig. Tiden fram till nästa utväxling gör att såret förblir närvarande när svärden åter sätts i rörelse.
Handklapp, gitarr och bambuslag
I albuminformationen som Warner Music publicerat anges Santa Esmeralda för Don't Let Me Be Misunderstood och Meiko Kaji för The Flower of Carnage. Det rör sig om två tolkningar med olika funktioner i sekvensen.
Ken Garner placerar i sin studie i Popular Music and the New Auteur (2013) ett instrumentalt utdrag ur Santa Esmeraldas version i början av striden. Han beskriver handklapp, slagverk och gitarrfigurer: filmen väljer ut just det partiet ur skivan.
Den rytmiska upprepningen håller förväntan vid liv medan gestalterna gör sig redo att kämpa. Pulsen kan fortsätta även när svärden ännu inte har drabbat samman. Den skillnaden gör det möjligt att låta hotet dröja: ljudet går vidare medan nästa attack fortfarande låter vänta på sig.
I partierna utan musik hörs bambufontänen. Behållaren fylls med vatten, vippar, töms och återgår till sitt läge. Den här cykeln skapar en hörbar upprepning i trädgården.
Pauserna lämnar utrymme för att både lyssna och betrakta. Kameran kan hålla kvar uppmärksamheten vid en hållning eller en blick utan att ett nytt slag behöver utdelas. På så sätt får striden stunder då motståndarna tycks bedöma det som just har hänt innan de bestämmer sig för hur de ska fortsätta.
O-Rens erkännande och sången i slutet
O-Ren Ishii börjar med att ifrågasätta Beatrix förmåga att hantera ett japanskt svärd. Hennes hån försöker framställa motståndaren som en inkräktare som härmar något hon inte förstår. Efter att ha blivit sårad ber O-Ren om ursäkt för sitt bemötande. Hennes bedömning av motståndaren förändras när hon inser vad Beatrix kan göra.
Beatrix godtar ursäkten och de fortsätter att slåss. Utväxlingen tydliggör hur långt respekten sträcker sig: O-Ren erkänner kombattanten framför sig, men ingen av dem avbryter striden. Artigheten blir en del av en relation som fortfarande är dödlig. Därför tillför pausen ett beslut mellan attackerna i stället för att förebåda en försoning.
Erkännandet fortsätter ända fram till det sista slaget. Då medger O-Ren att Beatrix har ett svärd av Hattori Hanzo. Hennes sista omdöme bekräftar något hon tidigare hade ifrågasatt, efter att hon själv fått erfara följderna. Iakttagelsen ger O-Ren en egen roll i sitt nederlag och visar att hon håller fast vid sin uppmärksamhet på motståndaren ända till slutet.
Garner placerar Kajis sång över O-Rens nederlag och död. När sången börjar flyttas uppmärksamheten till stridens följder. Det instrumentala utdraget hade ackompanjerat början; nu låter sången bilderna fortsätta efter att striden har avgjorts.
Mark Ulano berättade om ljudet från bambufontänen för Sal Petrosino och Angie Wojak i en intervju som School of Visual Arts publicerade i mars 2024. Produktionsdesignern Yôhei Taneda hade varnat honom för att installationen skulle låta och erbjudit sig att stänga av den när den inte syntes i bild.
Ulano föredrog att lyssna på den. Han tyckte om dess musikaliska kvalitet och föreslog att man skulle hitta en funktion åt ljudet. Tarantino lade senare märke till det medan de förberedde scenens rörelser och reagerade också entusiastiskt. Beslutet tog vara på en fysisk egenskap hos scenografin som från början hade betraktats som något som kunde tystas.
Episoden beskriver ett konkret samarbete mellan produktionsdesign, ljud och regi. Taneda bidrog med ett element som fungerade; Ulano uppmärksammade ljudet som uppstod när det rörde sig; Tarantino införlivade det i sitt arbete med scenen. Genom att lyssna på platsen utökades möjligheterna med föremålet innan det nådde klipprummet.
Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer
