Beatrix brudklänning: en avbruten identitet i Kill Bill

Brudklänningen identifierar Beatrix innan filmen avslöjar hennes namn. När våldet förändrar den blir en bild av firande ett tecken på ett avbrutet liv.

Klänningen vid en bröllopsrepetition som slutar i en massaker

Beatrix bär en brudklänning i kapellet där Bill och gruppen attackerar henne. Scenen utspelar sig under bröllopsrepetitionen, en detalj som den andra volymen klargör när den utvecklar det ögonblicket. Det är förståeligt att kalla det bröllopet som en sammanfattning, men då suddas skillnaden ut mellan den planerade ceremonin och den konkreta situation där överfallet sker.

Klädseln synliggör en identitet som huvudpersonen försöker anta. Det ljusa tyget, slöjan och brudklänningssilhuetten förknippar henne med ett löfte om ett vardagsliv som skiljer sig markant från hennes tidigare tillvaro. Åskådaren kan uppfatta det löftet innan hen vet vem Bill är eller känner till gruppens historia.

Graviditeten är en del av bilden och konflikten, men det räcker inte för att klassificera plagget som en kommersiell mammamodell eller fastställa exakt vilka material det består av. Det som går att se är en klänning anpassad efter karaktärens kropp och situation. Uppgifter om tyg, tillverkare eller pris kräver information om kostymen som inte går att få enbart genom att titta på sekvensen.

massakern i kapellet förändrar hennes utseende. Festkläderna sitter kvar på en misshandlad kropp täckt av blod. Det sker inget klädbyte som förbereder huvudpersonen på rollen som offer: samma klädsel som förebådade en framtid får nu märkena efter dess förstörelse.

Svartvitt, ansikte och skadans textur

Inledningen visas i svartvitt. Därför framträder blodet till en början inte som det spektakulära röda som det får på andra håll i filmen. Det blir en mörk fläck mot ljus hud och ljust tyg. Kontrasten gör våldet synligt utan att ännu använda den mättade färgskala som förknippas med andra delar av Kill Bill.

Den närgångna inramningen av ansiktet begränsar vad vi vet om platsen, men bevarar tillräckligt många tecken för att vi ska känna igen en brud. Slöjan och klädseln fyller därmed en koncentrerad informationsfunktion. Vi behöver inte se hela kroppen eller känna till ceremonin för att förstå att en social förväntan på firande har avbrutits med våld.

Kläderna hjälper också till att skilja tidpunkten för överfallet från andra ögonblick. När Beatrix dyker upp igen i andra kläder och med större rörelsefrihet förknippas klänningen fortfarande med skadans ursprung. Kostymen fungerar som visuellt minne: en gestalt kan väcka minnet av en händelse innan dialogen sätter ord på den.

Filmens kostymdesign förknippas med Catherine Marie Thomas och Kumiko Ogawa. Dessa eftertexter uppmärksammar ett gemensamt arbete som omfattar mycket olika uttryck. De gör det inte möjligt att automatiskt tillskriva en enda yrkesperson varje söm eller varje beslut i sekvensen. Slutresultatet beror också på smink, foto, skådespeleri och klippning.

Kontrasten mellan vithet och blod kan tolkas som en motsättning mellan löftet om beskydd och utsatthet för våld. Den tolkningen kommer ur klänningens funktion i scenen. Det kräver inte att man hävdar att huvudpersonen är moraliskt ren eller att vitt har en universell och oföränderlig betydelse i alla kulturer och filmer.

Varför smeknamnet Bruden kommer före Beatrix

Under en stor del av berättelsen känner publiken igen huvudpersonen som Bruden. Klänningen gör benämningen omedelbart begriplig. Filmen använder ett synligt kännetecken från ett traumatiskt ögonblick för att benämna en person vars historia ännu inte är fullständig. Identiteten fungerar först som en bild och utvecklas sedan vidare.

Namnet rymmer också ett avbrott. Kvinnan definieras av en ceremoni som hon inte har kunnat fullborda och en framtid som andra har angripit. Benämningen bevarar ögonblicket då hon skadades medan hon rör sig genom olika miljöer och genrer. Varje ny klädsel förändrar hennes framtoning, men minnet av den där bilden följer henne fortfarande.

Utvecklingen av Beatrix Kiddo komplicerar den första definitionen. Huvudpersonen har förmågor, relationer och har fattat beslut redan innan klänningen kommer in i bilden. När hennes namn avslöjas blir det tydligt att bilden av den blodiga bruden var en ingång till hennes historia, inte en fullständig beskrivning av hela hennes liv. Kläderna koncentrerar en erfarenhet utan att helt kunna rymma personen som bär dem.

Sambandet mellan kostym och karaktärsidentitet framträder här på ett konkret sätt. Ett plagg kan kommunicera en social situation, befästa ett minne och erbjuda ett tillfälligt namn. Det kan också visa sig otillräckligt när vi lär känna personen bättre. Filmen utnyttjar båda möjligheterna: först låter den klänningen definiera bilden och visar sedan hur mycket som ligger utanför den.

Dräkten behöver inte ha någon påstådd dokumentär avsikt från designerns sida för att skapa den effekten. Sekvensen visar en kvinna som förberedde sig på en förändring i livet och som slutar märkt av överfallet. Att klänningen består mellan de två tillstånden gör avbrottet synligt. Bruden förblir igenkännbar eftersom filmen bevarar både det planerade firandet och våldet som ersatte det på samma tyg.

Tillbaka till Kill Bill-guiden.

Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer