Shogun Assassin i Kill Bill: filmen som B.B. ser före läggdags

Filmen som B.B. väljer att se före läggdags är Shogun Assassin. Dess närvaro gör det möjligt att se hur ett barn införlivar den våldsamma föreställningsvärld som omger henne i sin vardag.

Vad Shogun Assassin är och var den förekommer

Shogun Assassin förekommer mot slutet av Kill Bill: Vol. 2, när B.B. delar ett till synes vardagligt ögonblick i hemmet med Beatrix. Flickan känner till filmen och föreslår den som en del av kvällsrutinen. Scenen använder inte titeln enbart som dekoration: det som hörs och de två åskådarnas uppmärksamhet bidrar till mötets innebörd.

Den film som nämns är en engelsk omklippning från 1980, gjord utifrån de två första filmerna i Lone Wolf and Cub. Criterion anger detta ursprung i sin utgåva av serien. Därför bör man inte betrakta Shogun Assassin som det ursprungliga namnet på hela den japanska serien eller som ett verk som spelades in helt från grunden under den titeln.

Berättelsen följer en krigare och hans son i en värld präglad av förföljelse och våld. Den relationen skapar den tydligaste kopplingen till scenen i Kill Bill. Hänvisningen gör att en film om omsorg inom familjen och död förekommer i en annan film som omorganiserar sina prioriteringar kring en dotter.

Att det rör sig om en omklippning passar också in i den filmkultur som genomsyrar Kill Bill: verk cirkulerar i versioner, dubbningar och visningsformer som påverkar hur de blir kända. Här räcker det att identifiera filmen som B.B. ser. Hela historien om mangan och alla dess adaptioner hör hemma i ett annat sammanhang.

En barndagsrutin i en våldsam miljö

Att B.B. ber om filmen så självklart säger mer än en muntlig förklaring av hennes uppväxt. För henne framstår denna föreställningsvärld inte som något ovanligt. Den ingår i en vardaglig aktivitet som hon delar med de vuxna. Skillnaden mellan flickans ålder och våldet i verket skapar ett obehag som scenen inte behöver understryka med kommentarer utifrån.

Ögonblicket ger inte heller stöd för att dra slutsatser om B.B:s framtid utifrån ett enda val av underhållning. Filmen visar en vana i den här familjen och använder den dramatiskt. Den bevisar inte att flickan kommer att bli mördare och slår inte fast någon allmän regel om hur filmer påverkar barn. Tolkningen bör hålla sig till de relationer som berättelsen skildrar.

Beatrix närvaro förändrar rutinens innebörd. För B.B. kan det vara en välbekant kväll; för hennes mamma är det ett inträde i en intimitet som hon inte har kunnat dela på flera år. Att se en film tillsammans ger dem möjlighet till kontakt utan att hela historien genast måste förklaras. Tystnaden framför skärmen skapar en gemensam stund innan de vuxna återvänder till sin konflikt.

Fiktionen i fiktionen skyddar och blottlägger på samma gång. Den ger mor och dotter något att se tillsammans, så att de inte hela tiden behöver bära återföreningens intensitet. Men innehållet de betraktar påminner om den våldsamma värld som de vuxna kommer ifrån. Hemmet som fristad rymmer bilder som liknar det Beatrix ville lämna bakom sig.

Bill kopplas till den här vardagligheten genom den miljö han har skapat för sin dotter. Scenen behöver inte visa någon formell lektion i våld för att väcka frågan om hur en föreställningsvärld förs vidare. Berättelserna man väljer, beteendena man betraktar som normala och lekarna man delar är alla vardagliga sätt att lära sig på.

Familjeparallellen och skillnaderna

Kopplingen till krigarfadern i Shogun Assassin gör inte Bill till en exakt moralisk motsvarighet. Att dela bilden av en farlig vuxen tillsammans med ett barn gör inte omständigheterna, valen eller skadorna för de båda rollfigurerna identiska. Parallellen fungerar bäst när den låter oss jämföra relationer, inte när den används för att automatiskt ursäkta någon av dem.

Scenen kan också betraktas ur Beatrix perspektiv. Hon har genomlevt en våldsam historia och måste nu hitta ett sätt att vara med sin dotter. Filmen i scenen visar att omsorg och förmågan att döda kan samexistera i en och samma föreställningsvärld. Det gör det svårare att dra en skarp gräns mellan hemmets värld och actionvärlden.

Barnrösten i filmen som nämns tillför ytterligare ett perspektiv. Våld kan berättas om eller förstås ur någon annans synvinkel, någon som fortfarande är beroende av en vuxen. I Kill Bill, har B.B. inte nödvändigtvis all den information om sina föräldrar som åskådaren har. Skillnaden i kunskap gör att hennes blick inte kan utgöra en fullständig bedömning av det som har hänt.

Scenen får sin kraft ur en liten vardagshandling: att gå och lägga sig medan man ser på film. Den löser inte de vuxnas konflikt och gör inte filmintresset till en heltäckande förklaring av uppfostran. Den visar en relation som börjar ta form inför våra ögon och låter de valda bilderna göra en fråga synlig: vilken del av föräldrarnas värld kommer att fortsätta vara en del av B.B:s liv?

Tillbaka till Kill Bill-guiden.

Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer