The Lonely Shepherd av Zamfir i Kill Bill Vol. 1

The Lonely Shepherd är stycket för panflöjt som ackompanjerar överlämningen av katanan i Kill Bill Vol. 1 och hörs igen mot slutet. James Last är kompositören och Gheorghe Zamfir är musikern. Inspelningen är från 1977: Tarantino använder musik som redan hade en skivhistorik innan filmen kom.

Musiken förändrar tonen i en berättelse fylld av konfrontationer. Melodin ger utrymme för att ta emot vapnet och gör det, när den återkommer, möjligt att minnas det ögonblicket efter att Beatrix har använt svärdet. Samma tema går från att ackompanjera en förberedelse till att avsluta ett skede av resan. Flöjten tillför en uttrycksfull melodilinje som går att följa medan rollfigurerna talar eller när bilden fokuserar på deras gester. Det förklarar Zamfirs betydelse i Vol. 1 och gör det möjligt att urskilja tre bidrag: Lasts komposition, framförandet på skivan och det nya sammanhang som filmen ger dem båda.

James Last komponerar; Gheorghe Zamfir framför

James Lasts officiella biografi, utgiven av Universal Music, daterar hans samarbete med Zamfir kring The Lonely Shepherd till 1977. Den nämner också att stycket senare användes i Kill Bill Vol. 1. Det är två skilda ögonblick i inspelningens historia: dess spridning som instrumentalt stycke och dess användning i en filmberättelse.

Zamfirs namn förknippas med stycket tack vare hans panflöjt, som står i centrum. Last står för kompositionen; solisten bidrar med sitt sätt att forma fraserna och föra melodin vidare. Genom att uppmärksamma bådas insatser går det att identifiera den version som används i filmen. Förhållandet mellan ett verk och dess utövare märks särskilt tydligt här, eftersom det ljud man minns kommer från ett specifikt instrument som står i förgrunden.

I en mejlintervju som publicerades av The Reveal 2025 beskrev Zamfir stycket som vemodigt och eftertänksamt. Det är musikerns egen bedömning. I filmen kan dessa drag samexistera med en våldsam handling: en melodis lugn avgör inte i sig vad rollfigurerna som syns till den kommer att göra.

Soundtracket blandar äldre inspelningar med originalmusik, däribland RZAs arbete med Kill Bill. The Lonely Shepherd hör till de äldre inspelningarna. För det här stycket skiljer eftertexterna tydligt mellan komposition och framförande. Att stycket integreras i ett soundtrack ger det ett nytt lyssningssammanhang, men namnen Last och Zamfir förblir dess främsta referenser.

Panflöjten vid överlämningen av katanan

Zamfir spelar nai, den rumänska varianten av panflöjten. I reportaget från The Reveal beskrivs denna instrumentfamilj som en rad rör, där varje rör ger en ton. Konstruktionen skiljer instrumentet från en flöjt med hål som täcks med fingrarna. Filmen kombinerar en europeisk speltradition med en scen som utspelar sig i Japan. Ackompanjemanget skapar ett uttrycksfullt samband med bilderna utan att fungera som en geografisk markör för platsen.

Ken Garner kopplar melodin till överlämningen av vapnet, listan över måltavlor och eftertexterna. Det första användningstillfället ger betydelse åt en handling som skulle kunna klaras av med en snabb överlämning: det färdiga föremålet hamnar i händerna på den som beställt det.

Scenen kräver att man uppmärksammar två personer. Hattori Hanzo har återigen tillverkat ett svärd trots sitt tidigare beslut att sluta; Beatrix får det hon reste hela vägen till Okinawa för. Musiken ackompanjerar erkännandet av arbetet och av den som ska ta emot svärdet. Dess storslagna uttryck ger gesterna tyngd, utan att sekvensen behöver visa en strid för att bevisa katanans betydelse.

Flöjten fungerar som en instrumentell röst. Melodins kontinuitet håller samman ögonblicket medan uppmärksamheten förflyttas från smeden till vapnet och Beatrix. Effekten kan uppfattas som en uppmaning att stanna upp inför det som sker, efter det lättsamma utbytet som inledde restaurangbesöket. Tonförändringen ger svärdets mottagande en egen plats i resan.

Ackompanjemanget rymmer flera känslor samtidigt. Hanzo kan uppskatta kvaliteten på det han har gjort och samtidigt vara medveten om sitt öde. Beatrix får ett redskap hon behöver, men scenen utspelar sig innan hon använder det mot O-Ren. Musiken understryker mötets betydelse utan att ljudmässigt föregripa varje framtida sår. Föremålet presenteras först som resultatet av ett hantverk och ett beslut.

Melodin återkommer i slutet av Vol. 1

När melodin återkommer känner publiken redan till svärdets destruktiva kraft. Att återvända till musiken som förknippades med att ta emot svärdet gör det möjligt att jämföra två skeden i berättelsen: vapnet som överlämnas och vapnet som har använts i striderna. Melodin behåller sin identitet, medan lyssnarens erfarenhet av den förändras. Återkomsten påminner om förberedelsen efter att dess följder har visats.

Under eftertexterna får denna kontinuitet ett annat utrymme. Musiken kan höras med mindre konkurrens från dialog och omedelbar handling. Volymens slut lämnar konfrontationen med Bill olöst, så musiken ackompanjerar en paus i ett mer omfattande sökande. Publiken lämnar det här avsnittet med ett tema som redan är knutet till Beatrix resa, i stället för att möta det först efter den sista scenen.

Användningen av ett instrumentalt stycke lämnar också förhållandet mellan ljud och bild öppet. En sångtext skulle kunna sätta ord på en känsla eller beskriva en händelse; här beror kopplingen på de situationer där melodin har hörts. Titeln, som kan översättas med Den ensamme herden, gör inte rollfigurerna till motsvarigheter till personer i en berättelse som sjungs. Filmen skapar sitt eget samband mellan musiken, en kvinna som tar emot ett vapen och vägen som fortsätter därefter.

Stycket förekommer också under den tyska titeln Der einsame Hirte. Universal Musics katalogpost för My Personal Favourites anger att inspelningen med Last och Zamfir finns på albumet Russland-Erinnerungen, som gavs ut 1977. Samlingsalbumet från 2014 tog med stycket igen i ett urval som Last själv hade gjort. Dessa referenser gör det möjligt att följa samma stycke genom skivor med olika titlar och syften.

På utgåvan av soundtracket till Kill Bill Vol. 1 från Warner Music España står The Lonely Shepherd som spår 14 och Zamfir anges som artist. Numreringen gäller albumet; den räknar inte upp styckets förekomster i filmen. Samlingens titel och artistens namn gör det lättare att hitta inspelningen, medan kompositörskrediteringen identifierar James Last. För att jämföra utgåvor är det användbart att ha alla tre uppgifterna tillsammans, eftersom ett nytt omslag eller ett senare utgivningsdatum kan avse en äldre inspelning.

Visa alla artiklar i Kill Bill: en hämnd berättad i två volymer